Stake Från 1600-Talet
2024-02-21
”Sittande skitande fick jag ditt brev…”
Att det var stake i de svenska militärerna under stormaktstiden har säkert de flesta anat. Vissa mer än andra, Harald Stake till exempel.
Hans pappa var en Stake, hans mamma var en Posse och som ung adelsman kom Harald till hovet 1614. Redan som femtonåring tog han värvning och tillhörde den klick lovande officersämnen som skickades för militär träning till Nederländerna 1620. Efter hemkomsten gick karriären snabbt, ryttmästare 1629. Redan tidigt under den svenska invasionen av Tyskland under trettioåriga kriget, vid Burgstall sommaren 1631, hamnade Gustav II Adolf i ett utsatt läge. Harald Stake uppges ha räddat kungens liv och kom att ingå i gruppen kring krigarkungen det närmaste året.
Karriären fortsatte spikrakt även efter att kungen stupat vid Lützen 1632; major 1634, överstelöjtnant 1635 och i april 1638 blev han överste och befälhavare över Västgöta kavalleriregemente. När svenskarna vände vapnen mot Danmark-Norge 1643 så förde Harald Stake befäl hemma i Sverige. I april uppges han och hans Västgöta ryttare haft ihjäl 700 snapphanar under en strid vid Hasslebro (utanför Höör i Skåne) den 16 april (tilläggas att det är de svenska siffrorna!). I oktober stred man på nytt vid Värplinge innan Stake beordrades norrut med sitt kavalleri.
Harald Stake stred mycket framgångsrikt mot den norska invasionsstyrkan under slagen vid Landvetter i maj 1645, Gamlestaden och Ranängen 1645. Den danske befälhavaren Hannibal Sehestad var tvungen att avbryta sin operation mot Göteborg, Sveriges livsviktiga hamn mot väster.
År 1657 var Sverige återigen i krig mot Danmark och den nu utnämnde generalmajor Stake sattes på hårda prov vid norska gränsen. Striderna är inte vidare omtalade i den svenska militärhistorien som i allmänhet följer kungen över isarna mot Köpenhamn. Icke desto mindre var kampen om Göta älvdalen en som icke fick förloras. Göteborg var fortfarande ett strategiskt och en handelsekonomisk knutpunkt för svenskarna och Stake lyckades.
Freden i Roskilde innebar att Bohuslän övergick till svensk ägo och dess förste guvernör blev Harald Stake. Om de forna norrmännen i Bohuslän tyckte de nya herrarna var hårda och talade med dubbla tungor så hade de helt rätt, åtminstone var Harald Stake beträffar. Under en strid i Tyskland hade han fått käken genomskjuten och tungan sönderhuggen i två delar. Det var dock inget som hindrade honom för att med all kraft påbörja inlemmandet av Bohuslän i det svenska väldet.
Det fanns problem som måste lösas, inte minst kom det en kunglig order 1669 ”att med all kraft utrota den trolldom som utspritts av trollfolk i länet”. Att det var stor fara bevisades inte minst av att de dömda skall ”levande på bål brännas”, extra grovt eftersom häxorna normalt halshöggs innan deras kroppar förvandlades till aska. 28 avrättades (andra dog under tortyr i fängelserna) innan man kunde känns sig säker igen. Med det var inte enbart fan som var lös. Danskarna förklarade åter krig, och den här gången såg det mörkt ut. Världens starkaste krigsfartyg Kronan välte och exploderade till synes oförklarligt (man hade nog inte fått tag i alla häxor trots allt) men danskarnas framgångar tog abrupt slut med slaget vid Lund 1676.
Harald Stake mötte den norska invasionen vid Bohus fästning. På en uppmaning från den norske befälhavaren Ulrik Fredrik Gyldenløve att kapitulera och spara människoliv svarade Harald Stake – observera att Gyldenløve tillhörde danska kungafamiljen och sålunda skulle behandlas med högsta möjliga diplomatiska finess! Härvidlag misslyckades Stake. Grovt! Svaret löd:
Sittande skitande fick jag ditt brev
Ju mer jag läste, ju mer det drev
Marken var bar, det fanns inte ett löv
Jag tog ditt brev och torkade min röv!
Eftersom denne värsting närmade sig de åttio och fick hjälpas upp och bindas fast vid sadeln när han ledde anfallen mot fienden fick han slutligen tillstånd att dra sig tillbaka i ett liv i lugn och ro på sina gods. Pensionärslivet är inte för alla. Harald Stake var död inom ett år.
En annan anekdot som far runt i bygden är att Haralds fru Magdalena, född Sparre, en dag fick besök av en ung okänd flicka som bad att få låna fruns bröllopsklänning till sitt eget bröllop vilket fru Stake inte hade hjärta att neka. Vips var den unga flickan borta med klänning och allt och det förblev ett mysterium tills den plötsligt åter hängde på sin plats, ingen hade sett någon återlämna den och den var full med gnistrande ädelstenar och glimmande guld värda en förmögenhet. Bredvid hade älvan, för en älva var det, lagt en guldring belamrad med ädelstenar. En ring som bevarats i släkten i generationer.
BILD: utsnitt av Rembrandts ”mannen med den gyllene hjälmen”.
Denna text har tidigare publicerats på #Ofredsår, men då den är ett minne blott får den nytt liv här och nu. Stake är ingen man suddar ut ur historien så lätt....
#stormaktstiden #krigochfred
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.