Ingves & Självgynnande Svenskar
2024-02-18
https://www.svd.se/a/pQ33OX/borantan-stefan-ingves-ger-sina-rad-till-eftertradaren
"Stefan Ingves tar bladet från munnen. Sverige bör byta kronan mot euron, införa marknadshyror, slopa ränteavdragen och slå ihop Riksbanken och Finansinspektionen. Men ångrar den före detta riksbankschefen något?
Ingves: Svenskarna har valt att gynna sig själva
Som Riksbankschef flög Stefan Ingves regelbundet till den Europeiska centralbanken, ECB, i Frankfurt. Men eftersom Sverige inte har euro fick han sitta utanför dörren.
– Man får vänta medan de andra bestämmer och lyssna på vad de beslutat när de kommer ut från styrelserummet, säger han på sin egen speciella dialekt, sprungen ur finlandssvenskan.
Utanför händelsernas centrum satt han med centralbankschefer från Rumänien, Bulgarien, Ungern, Tjeckien, Polen och Danmark.
– Det är lite annorlunda kompisar, förutom Danmark.
Stefan Ingves är annars van vid att vara inne i värmen. Han har haft flera tunga internationella poster, bland annat som ordförande för Baselkommittén, som tar fram globala regler för banker.
För drygt ett år sedan lämnade han Riksbanken då hans tredje och sista mandatperiod gick ut. Totalt var han där i 22 år – fem år som vice riksbankschef och 17 år som riksbankschef.
Nu är hans karantän över och då tar 70-åringen bladet från munnen.
”Hårdnackat hålla fast vid kronan”
Det han antytt som riksbankschef, som att Sverige borde byta kronan mot euron, säger han nu rakt ut. Först till Morgonpasset i P3 och nu i ett konferensrum hos SvD. Kostymen, den eleganta skjortan och slipsen är ersatta med manchesterbyxor, en tjock rutig skjorta och täckväst.
Ett av hans argument för euron är just att Sverige skulle få sitta med vid förhandlingsbordet.
– Om man är en liten, öppen ekonomi och granne med en stor elefant som fattar beslut om de riktigt stora transaktionssystemen pekar allt i riktning mot att gå med i euron. Om man inte är med i euron då är man de facto bara en halv medlem i EU.
Som riksbankschef var han vagare i sin elefant-liknelse. Till exempel sa han: ”Om din granne är elefant och sprutar vatten med snabeln så stänker det på dig.”
Stefan Ingves påpekar att Sverige under längre tidsperioder följer trender i euroområdet, till exempel inom export, och att Riksbanken fattar räntebeslut någorlunda i linje med ECB.
– Det ter sig väldigt udda och hårdnackat att Sverige skulle hålla fast vid sin egen valuta. Man kan välja att göra det, men då har man också bestämt sig, och det är ett politiskt ställningstagande, att man inte vill tillhöra dem som har ett stort inflytande i EU.
Tajmingen osäker
Han lägger armarna i kors över bröstet och tillägger att Sveriges inflytande inom den ekonomiska diplomatin har minskat de senaste 30 åren. Sverige kan inte behålla sitt tidigare internationella inflytande när de globala maktbalanserna förändras utan att anpassa sig, anser han.
Självbestämmandet är en illusion, hävdar han.
– Om vi väljer att varje gång inte gå med i euron får vi en slitning mellan den strategin och vårt intresse av frihandel och att handla med alla. Om man är med i en klubb, förväntas man vara med i klubben fullt ut.
Men är det bra tajming att gå med nu när kronan har försvagats så kraftigt?
– Det vet man först 20 år senare.
Stefan Ingves vill inte uttala sig om kronan kommer att försvagas eller stärkas.
Var det ett misstag att inte gå med i euron från början när kronan var starkare?
– Jag tyckte att det hade varit rimligt att göra det. Då var mitt intryck att de allra flesta bland allmänheten tyckte ungefär så här: Brevlådorna i Sverige har varit gula hur länge som helst, men nu har någon i Bryssel bestämt att vi ska måla dem prickiga istället. Det vill vi inte. Och vi gillar kungen på sedlarna.
– Och sedan fanns det andra, jag har ett minne av en man som drev en bensinmack i södra Sverige, som tyckte att det var jobbigt med alla möjliga konstiga sedelinmatningssystem och ville byta till euron.
”Ta bort ränteavdragen”
Stefan Ingves kritiseras numera hårt för att Riksbanken höll styrräntan runt noll, och till och med på minus, under för lång tid så att hushållen belånade sig kraftigt och priset på bostäder, fastigheter och aktier rusade.
Något som har blivit ett problem nu när fastighetsbubblor brister och hushållen ska betala betydlig högre räntor på sina bolån.
Men Stefan Ingves påpekar att hushållens höga skulder inte enbart handlar om boräntan.
– Det grundläggande är ju att bostadsmarknaden inte funkar. Nästan det enda sättet att börja bo på är att köpa, och då måste man låna. Och det är djupt olyckligt att vi i Sverige har valt att rigga systemet på det sättet, säger han.
– Ett annat sätt att uttrycka det är att vi har ägnat ungefär 30 år av ekonomisk politik i Sverige åt att amortera på statsskulden. Då måste man spara och spara på den offentliga sidan. Och då har hushåll och företag kompenserat genom att låna och låna.
Statsskulden har privatiserats?
– Ja, så kan man säga.
Vad kan man göra åt bostadsmarknaden?
– Marknadshyror, fler hyresrätter, högre fastighetsskatt, borttagna ränteavdrag med mera. Inte minst att utöka tilldelningen av land, för det är ju ingen brist på mark i Sverige. Men vi har fastnat i ett system där genomsnittsväljarna har valt att gynna sig själva.
Stefan Ingves syftar på att svenskarna har röstat för regeringar som har lovat att ha det på det här sättet, med bland annat en minimal fastighetsskatt och stora ränteavdrag.
– Det är i mångt och mycket en generationsfråga där de olika grupperna har valt att karva ut sin del av kakan.
De äldre som har ägt sin bostad länge tjänar på systemet, medan unga måste belåna sig kraftigt för att köpa en bostad.
Lyckat experiment
När Riksbanken sänkte räntan till minus för första gången någonsin och köpte statsobligationer för hundratals miljarder, trots att det var högkonjunktur 2014–2015, kallade Stefan Ingves det ett samhällsexperiment.
Hur tycker du att experimentet gick?
– Det gick bra, för vi fick upp inflationen till 2 procent.
Att Riksbanken höll räntan låg under en högkonjunktur berodde alltså på att centralbanken har ett enda mål: att hålla inflationen på 2 procent.
Men inflationen rusade ju upp betydligt högre?
– Ja, sedan. Det som inte går att genomskåda överhuvudtaget, och kommer farande som en svart svan, är att när världen ser hygglig ut i en rad olika avseenden så dyker det upp en pandemi från ingenstans.
I pandemin köpte Riksbanken inte bara statsobligationer utan även bostadsobligationer och företagsobligationer för att stötta ekonomin.
Köpen av värdepapper ledde till en förlust för Riksbanken på 80 miljarder kronor för 2023, hur ser du på det?
– Jo, men Riksbanken håller på med samhällsekonomi och då kommer intäkten på några andra konton i samhället än hos Riksbanken. När det är dåliga tider måste någon ta risk och det blev ju ingen finanskris av pandemin.
Politikerna kunde ha hjälpt till
Borde politikerna, via finanspolitiken, ha hjälpt till mer i finanskrisen och i pandemin?
– Det var centralbankerna som under en ganska lång period fick dra lasset. Med facit i hand så hade det förmodligen varit en lite bättre kombination om man hade gjort lite mer på finanspolitiken.
Som till exempel?
– Att investera i infrastruktur till exempel.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 låg Riksbankens prognos fast om att reporäntan inte skulle höjas förrän andra halvåret 2024.
Vad säger du till alla dem som utgick från att det stämde och belånade sig?
– Riksbanken har alltid sagt att den här prognosen inte är något löfte. Och att världen kan bli annorlunda, och då ändrar man sig.
Riksbankens prognoser, den så kallade räntebanan, har sällan stämt, är det någon mening med att ha prognoserna?
– Ja, jag tycker det. Alternativet är att säga ingenting.
”Ångrar ingenting”
Vad ångrar du mest som du har gjort som riksbankschef?
– Nej, man ångrar sig inte. Man går inte runt och funderar på det.
Han betonar att besluten utgick från den information som fanns då.
– Vi har aldrig egentligen lyckats balansera det här med inflationsmål och finansiell stabilitet på ett riktigt bra sätt internationellt.
Han påpekar att det blev ungefär likadant i de flesta länder med räntor och tillgångar det senaste decenniet.
– Sverige har en helt öppen ekonomi med helt fria kapitalrörelser där export och import utgör ungefär 50 procent av BNP. Att föreställa sig i den världen att Sverige på egen hand skulle vandra iväg till någon helt annan mycket högre räntenivå än omvärlden, det är inte realistiskt.
Med andra ord är Riksbanken tvungen att ta rygg på världens giganter, ECB och den amerikanska centralbanken Federal Reserve.
– Låt oss anta att vi hade valt att ha en mycket högre ränta. Då skulle du förmodligen få ett dåligt scenario med både deflation och kraftigt stigande arbetslöshet. Så det finns ingen gratis lunch.
Riksdagen gick emot Ingves
Du varnade länge för de svenska hushållens skulder, när slutade du att fokusera på dem?
– Det har jag fokuserat på hela tiden, men med den lagstiftning vi har i Sverige så är det inflationsmål som gäller för Riksbanken. Och sen när vi hade en diskussion i Sverige om det vi kallar för makrotillsyn, så var man mycket noga på den politiska sidan att se till så att det hamnade hos Finansinspektionen.
Han syftar på att riksdagen 2014 gav Finansinspektionen, FI, i uppdrag att sköta den så kallade makrotillsynen för finansiell stabilitet medan Riksbanken skulle koncentrera sig på inflationsmålet. Detta trots att Stefan Ingves pläderade för att Riksbanken, som har det kraftigaste vapnet, nämligen styrräntan, skulle få makrotillsynen på sitt bord.
Funderade du på att avgå då?
– Nej, man är utsedd på sex år eller fem år och då har man ett uppdrag att göra så gott man kan.
Han säger att han aldrig har funderat på att lämna. Inte heller när han som första riksbankschef i historien blev nedröstad vid ett räntebeslut 2014. Den gången ville han sänka räntan mindre än majoriteten ville.
Hur kändes det att bli nedröstad?
– Det får man nog räkna med att det händer någon gång.
Du blev inte arg, besviken, upprörd, förvånad eller någonting?
– Genom årens lopp har jag slutat att förvåna mig, för att jag har varit med om så mycket konstigt.
Vad berättar han inte.
”Slå ihop FI och Riksbanken”
Hade Riksbanken agerat så mycket med räntan om ni även varit ansvariga för det finansiella systemet och bankerna?
– Det är svårt att säga, det är väl någon slags kombination. Makrotillsynen är också en politisk fråga och en del av besluten ska underställas finansdepartementet.
När Riksbanken sänkte räntan till noll och sedan till minus rusade bostadspriserna och hushållens skuldsättning nådde rekordnivåer.
Finansinspektionen försökte bromsa med amorteringskrav medan ni gasade, vad säger du om det?
– Ja, samhället är en komplex myrstack och det är så här det fungerar. Ibland är det svårt att uppnå alla tänkbara mål i en åtgärd, med till exempel räntan.
– Det är dags att slå ihop Finansinspektionen och Riksbanken, inte minst om det skulle vara så att Sverige går med i euron.
Varför?
– Det är tungt i ett litet land som Sverige att skapa en kunskapsintensiv kritisk massa och att bibehålla den kompetens som man behöver för att driva de här verksamheterna.
Normal styrränta 2–4 procent
Några råd till sin efterträdare Erik Thedéen, som tidigare var chef för Finansinspektionen, vill Stefan Ingves inte ge.
Om inflationen i framtiden hamnar på Riksbankens mål på 2 procent och ekonomin ser stabil ut, var bör styrräntan hamna då?
– 2-4 procent, internationellt sett, för då har du en lite positiv realränta, och då lär det bli ungefär på samma sätt i Sverige.
Realräntan är räntan minus inflationen. Just nu ligger Riksbankens styrränta på 4 procent.
Tror du att vi kan komma tillbaka till nollränta så småningom eller måste vi vänja oss vid högre räntor?
– Tullar och restriktioner i världshandeln, liksom att man inte har hanterat statsskuldsfrågorna och budgetunderskottsfrågorna på många olika håll, talar emot nollränta och för att man hamnar på en högre nivå nu än under nollränteperioden.
70-åringen Stefan Ingves har nu ett antal uppdrag och fortsätter att jobba.
Hade du hellre varit kvar på Riksbanken?
– Nej, givet min ålder så var det nog dags att göra något annat.
Cyklar vidare på nya uppdrag
Namn: Stefan Ingves
Ålder: 70
Uppvuxen: Svenskspråkiga Närpes i Finland
Familj: Hustrun Deborah, tre utflugna barn
Bor: I ett radhus i Upplands Väsby norr om Stockholm som han och hustrun köpte på 1980-talet.
Utbildning: Ekonomie doktor
Karriär: Handelsbanken, Optionsbörsen, departementsråd, generaldirektör för Bankstödsnämnden, vice Riksbankschef, Internationella valutafonden (IMF) i Washington, riksbankschef och ett antal internationella uppdrag.
Gör nu: Pensionerad, men har ett antal uppdrag, till exempel är han rådgivare till centralbankerna i Ukraina och Etiopien och hjälper, tillsammans med andra, den spanska centralbanken.
Fritid: Cyklar, men har problem med ett knä."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.