Krönika Om Sverige & Internationell Korruptionslagstiftning
2024-02-08
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/sverige-narmar-sig-internationell-korruptionslagstiftning/
"KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på Advisense
I måndags meddelade regeringen Kommittédirektivet Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel. En särskild utredare har i uppdrag att se över den straffrättsliga lagstiftningen om korruption och tjänstefel och avrapportera i juli 2025. Uppdraget innebär bland annat att se över om kravet på dubbel straffbarhet kan tas bort för att komma åt svenska aktörers mutbrott utomlands.
Just nu kan man lätt få intrycket att det det pågår en tävling mellan politiker att visa handlingskraft mot den ekonomiska brottsligheten genom att föreslå nya lagförslag. Allting kan inte regleras bort, och kriminella finner alltid nya modus för att kunna verka utan att synas. Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel är dock ett område där Sverige klart och tydligt behöver komma ikapp internationell standard.
Den svenska korruptionslagstiftningen har länge kritiserats för att den är ineffektiv. I Rapporten om rättsstatsprincipen från europeiska kommissionen 2021 nämns Sverige specifikt och rekommenderades att intensifiera kampen mot mutor i utlandet.
När det svenska mobilbolaget Millicom misstänktes för att betala mutor till telekommunikationsministern So Khun i Kambodja i början på 2000-talet stod överåklagare Christer van der Kwast vid Riksenheten mot korruption chanslös. Kravet på dubbel straffbarhet i svensk lagstiftning innebär att svensk domstol endast kan döma för ett brott som begåtts utomlands om handlingen även där är kriminaliserad.De kambodjanska myndigheterna hävdade bestämt att inget brottsligt förekommit. Några år senare upprepades historien. Ett dotterbolag till Millicom utreddes för att ha mutat ex-presidenten i Guatemala med 30 miljoner kronor. Samma sak.
Muta sker i stor utsträckning genom tredje part, såsom säljagenter, konsulter och distributörer. Både i Sverige och internationellt. I och med att mutbrottslagstiftningen reformerades 2012 infördes ’vårdslös finansiering av muta’ vilket innebär muta genom tredje part. För att ge ett exempel, en aktör anlitar en säljagent som använder ersättning för uppdraget för att muta till sig en affär å uppdragsgivarens vägnar. Sedan 2012 har vi dock ingen dömts för vårdslös finansiering av muta. Grundfrågan är om ett klandervärt risktagande som leder till mutbrott ska vara en kriminell handling. I amerikansk och engelsk lagstiftning finns brottet underlåtenhet att förhinda (failure to prevent), vilket jag skrivit om tidigare. Rabatt på boten – eller helst ingen bot alls – Dagens Juridik.
Ytterst förenklat, i praktiken handlar det om att det måste bli kriminellt att undlåta att skydda verksamheten mot korruption för att det ska prioriteras. ’Vårdslös finansiering av muta’ har inte gett någon effekt. Nu vill alltså regeringen på nytt överväga en kriminalisering av klandervärt risktagande och ta ställning till om straffansvaret för näringsidkares korruption i affärsförbindelser behöver ändras eller förtydligas.
Det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel. Vi förknippar ofta korruption med affärer i länder med hög risk, såsom Uzbekistan eller Cambodia i exemplet ovan. Risken för korruption i Sverige är låg och vi räknas som ett av de mest transparenta länderna i världen. Men vår offentliga sektor utmärker sig också vad gäller intern styrning och kontroll. Vi jobbar med tillitsbaserad styrning, vi saknar medvetenhet om risker, få kontroller görs och på kommunnivå är revisionen politiskt tillsatt. Det är helt enkelt upp till var och en om och hur man lokalt arbetar mot korruption. Vi valde att avskaffa tjänstemannaansvaret 1974, och när det därefter förts på tal med förslag om återinförande har det setts som kontroversiellt.
I januari presenterades Amir Rostami och Hernan Mondanis rapport ”Kriminella entreprenörer” som handlar om hur företag missbrukas av organiserad brottslighet. Bland annat visar rapporten att var tredje kriminell har företagsengagemang. Det vill säga, företag är ett vanligt förekommande brottsverktyg. Det rapporten inte tittar på är korruption, vilket är synd med tanke på att 60 procent av den organiserade brottsligheten använder sig av korruption, enligt Europol. Sverige torde inte vara ett undantag.
Häromveckan rapporterades också att Sverige tappat ytterligare i Transparency Internationals globala korruptionsmätningen Corruption Perceptions Index (CPI), som mäter den upplevda korruptionen i offentlig sektor. Jag delar den kritik som finns vad gäller CPIn begränsningar, men det är en måttstock som vi har att gå på.
Låt oss leka med tanken att man kunde stresstesta den kommunala sektorns förmåga att motverka korrupiton. Tänk om man körde 22 miljoner kommunfakturor genom en AI-robot, vad skulle det visa? Tack vare det privata initiativet ’kommunkartläggning’ har precis detta gjorts och resultaten har väckt mycket stor uppmärksamhet. Enligt analytikern Jens Nylander som ligger bakom initiativet är ca 10 procent av alla kostnader fel, fusk, i strid med upphandlingslagen. Utfallet visar på stora brister i den internal styrningen och kontrollen. Offentliga upphandlingar görs för drygt 800 miljarder per år. Jag påstår inte att utfallet av kommunkartläggningen i alla fall pekar på korruption men det ger oss en obestridbar bild av läget.
Korruption behöver förstås i den större kontexten av ekonomiskt brottslighet och penningtvätt. Den behöver också förstås i kontexten av god intern styrning och kontroll. Jag skulle vilja introducera begreppen folkhemskorruption respektive agressiv korruption. Den förra handlar om mycket av det som avslöjas i kommunkartläggningen. Den senare handlar om den organiserade brottslighetens korruption – Otillbörlig påverkan och infiltration som är en del av den systemhotande brottsligheten och som också påverkar det privata näringslivet. Den skulle behöva beskrivas närmare i ljuset av rapporten ”Kriminella entreprenörer”.
Det är här nästa del av regerings förslag kommer in i bilden. Den om tjänstemannaansvaret, då utredaren också ska se över om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas. Oavsett ställningstagande i sak, lämna författningsförslag som innebär att tjänstefelsansvaret utvidgas utöver myndighetsutövning. En skärpning skulle kunna få en betydande ekonomisk effekt om det kan förändra det bedrägliga beteendet som blottläggs av kommunkartläggningen i termer av minskade utgifter till korrupta och kriminella aktörer.
På ett bredare plan, blottar Nylanders initiativ också en sårbarhet för den mer agressiva formen av korruption. Den som den organiserade brottsligheten enligt Europol använder sig av. När den kommer på tal, väljer vi i Sverige nu att alltmer prata om otillbörlig påverkan och infiltration, vilket blev tydligt nyligen i en intervju med finansmarknadsministern Fredrik Wykman på temat ny reglering mot bedrägerier men också misstänkta mutbrott i banksektorn. Gott så, om vi därigenom rent semantiskt skapar mer tydlighet och handlingskraft genom att kalla det för infiltration hellre än korruption.
Straffrättsliga åtgärder mot korruption är ett område där Sverige skiljer sig från internationell praxis. Det är verkligen på tiden att växla upp om vi ska fortsätta vara ett av världens minst korrupta länder. "
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.