Har man sett -------- https://www.svd.se/a/O8v77b/martin-kragh-bogen-ar-putins-variant-pa-stalins-klassfiende "Häromveckan hade det gått hundra år sedan den sovjetiske revolutionären Vladimir Lenin avled. Den regering som kom till makten 1917, och som han under några få men intensiva år ledde, hade fört en omfattande politisk terror mot motståndare och oliktänkande. Under hans efterträdare, Josef Stalin, skulle förtrycket enbart öka. Fiender till Sovjetmakten ansågs gömma sig på alla möjliga nivåer av samhället. Sin personliga diktatur till trots uppdagade Stalin ständigt nya konspirationer. Den som motsatte sig – eller påstods motsätta sig – den förda politiken kunde enkelt pekas ut som ”folkfiende”. Fiender ansågs i sin tur ha olika skepnader: trotskister, mensjeviker, vitgardister, hemliga representanter för det brittiska storkapitalet. Ingenting lämnades åt slumpen. Arkivdokument som blev tillgängliga på 90-talet visar hur Stalin personligen identifierade olika komplotter, och därtill styrde sin säkerhetstjänst för att uppnå önskvärt resultat. Utvecklingen var ingen anomali. En säregen aspekt av sovjetisk rättspraxis var att den inte enbart straffade verkliga fiender till makten, utan därvid också potentiella fiender (som sålunda inte själva visste att de var fiender). Politikens rent instrumentella syfte var att säkra kommunistpartiets ohotade maktinnehav. Först med Stalins död 1953 skulle förtrycket komma att bedarra, om än inte försvinna helt. Nygamla vindar blåser genom Kremls borggård. Den 10 januari förbjöds en tidigare okänd men likafullt samhällsomstörtande organisation – den så kallade ”internationella hbtq-rörelsen”. Det enda kruxet? Någon sådan rörelse existerar inte. Vad som i praktiken förklarats ”extremistiskt”, och sålunda nu klassificeras som en potentiellt kriminell handling, är alla handlingar och yttringar som av ryska myndigheter kan finnas misshagliga. Åter igen rör det sig om en påstått västlig komplott. Det ryska justitieministeriet har förtydligat att den ”internationella hbtq-rörelsen” utgör ett led i en amerikansk kampanj för att ”hota Rysslands demografiska situation”. Vidare att rörelsen underminerar landets ”tusenåriga traditioner” och dess ”traditionella familjevärderingar”. En undersökning av oberoende ryska nyhetsmedier kunde visa hur flera av justitieministeriets resonemang hämtats från den högerextrema miljön, däribland den konspirationsteoretiskt drivna hemsidan Zavtra. Angreppen måste betraktas i sitt vidare sammanhang. Sexuella minoriteter har i över ett årtionde utmålats i rysk propaganda som ”femtekolonnare” och avvikare från landets ”traditionella värderingar”. President Vladimir Putins uttalanden om att ryska soldater i Ukraina strider mot ”Satan”, utrikesminister Sergej Lavrovs retorik om att barn i väst får lära sig att Jesus var ”bisexuell”, allt detta är ett led i ett statligt sanktionerat kulturkrig. Det finns ingen anledning att förminska betydelsen av den hatretorik som vuxit i intensitet sedan Rysslands invasion av Ukraina. Homofobin har blivit en aspekt av maktens algoritm. Attackerna handlar om att skapa en syndabock, ett försök att avleda det politiska ansvaret för Kremls alla misslyckanden. I december genomfördes räder mot flera klubbar och barer, tidigare fristäder för ryska hbtq-grupper. Vittnesmål talar om ökade trakasserier samt avskedanden och hot om vräkningar. Föräldrar i samkönade relationer riskerar att förlora vårdnaden om sina barn. I vad som kan ses som ett lackmustest för all högre utbildning har den ryska vetenskapsakademins institut för filosofi satts under tryck. På en presskonferens nyligen arrangerad av den statliga nyhetsbyrån ITAR-TASS anklagades institutets forskare för att utgöra en ”cancersvulst” och ”den sista fristaden för skurkar, förrädare, utländska agenter och russofober”. Dessa opatriotiska människor, förklarades det, måste ”bli föremål för verklig av-nazifiering” – ett uttryck explicit härlett ur Kremls krigsretorik. Kampanjens direkta mål förefaller vara att utrensa vissa specifikt namngivna personer, forskare i mer eller mindre ledande ställning. Dess indirekta mål är emellertid viktigare – att inskärpa på alla nivåer av universitetsvärlden att medarbetarnas lojalitet när som helst kan ifrågasättas. Att tiga, eller förbli politiskt neutral, är inte längre något alternativ. Människor på olika befattningar avkrävs nu öppen lojalitet. Växelverkan mellan landets auktoritära utveckling och dess aggressiva utrikespolitik är en självförstärkande spiral. Föga förvånande presenterades på samma presskonferens en alternativ och ideologiskt mer renlärig färdplan. All rysk vetenskap, menade en deltagare med rötter i Rysslands ultrakonservativa politiska miljö, måste hädanefter bedrivas i enlighet med Putins dekret ”Om spirituella och moraliska värderingar”. Medarbetare på institutet för filosofi, visste han att berätta, är nämligen ”hbtq-propagandister” besatta av att ”underminera grunderna för äktenskapets relationer”. Insisterandet på ideologisk konformism är ett eko av landets mörkaste förflutna. Det fanns, noterade Stalin 1930, enbart en politisk linje – ”att krossa de aktiva sabotörerna, särskilja de neutrala, och rekrytera de som var lojala.” Även den gången stod landets vetenskapsakademi i skottgluggen. Hundratals forskare och medarbetare fängslades och avrättades. Landet förmådde aldrig reparera skadan. Ingen livfull föreställningsförmåga fordras för att inse vilken verkshöjd en vetenskap baserad på Putins dekret kommer att uppnå. Oavsett vad som sker härnäst är signalen tydlig: akademin förväntas leverera det ideologiska stöd som Kreml behöver för sitt krig mot Ukraina. Liksom Stalin talade om ”klassfiender” och marxism-leninism som ledande ideologi är Putin besatt av ”femtekolonnare” och ”traditionella värderingar”. Det är maktens primat. Åter igen utsätts människor för politisk förföljelse på basis av vilka de är, eller påstås vara, snarare än för vad de gjort. Martin Kragh är biträdande chef på Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet."