Optik för svenskar.. https://www.dn.se/varlden/michael-winiarski-obegriplig-okunskap-om-fortrycket/ "Det är inte lätt att förstå varför en regimkritiker måste deporteras till diktaturens Belarus. Handlar det om migrationspolitiska signaler från regeringen? Om inte måste det bero på att man inte tror att han utsätts för fara. I så fall grundas det på okunskap om terrorväldet i Belarus. Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten. Michael Winiarski Sverige är på väg att kasta ut en förkämpe för demokrati till ett osäkert öde. Utvisningen sker till ett land som för inte så många år sedan kallades för ”Europas sista diktatur”. Det var en utmärkelse som Aleksandr Lukasjenkos regim förärades på den tiden Ryssland ännu hade kvar vissa demokratiska inslag. Sedan dess har Vladimir Putin hunnit ikapp och sprungit ifrån Lukasjenko som en fullfjädrad diktator. Samtidigt har han tagit strypgrepp på Belarus, som nu blivit ett lydrike till Moskva. Och han har efter Lukasjenkos förebild spärrat in tusentals medborgare för minsta oppositionellt yttrande. Förtrycket i Belarus förvärrades efter massprotesterna i samband med presidentvalet i augusti 2020, som regimen riggade till Lukasjenkos fördel. I dag beräknas närmare 1 500 politiska fångar vara inspärrade i Belarus. De är dömda på grundval av fabricerade anklagelser och lever under tortyrliknande villkor. Alla är dömda till långa fängelsestraff, ofta på 15 till 20 år, och det enbart för sina obekväma åsikter. Statkevitj, Babaryka och Bjaljatski hålls i total isolering och befinner sig sedan en tid på okänd ort. Migrationsverket hävdar att eftersom Kanstantsin Siarohin har rest till Belarus utan att gripas är han utom fara. I så fall vet inte myndigheten, eller låtsas inte veta, att Belarus är ett laglöst land och att Lukasjenkos regim drastiskt har trappat upp förföljelserna de senaste åren. Jag träffade Ales Bjaljatski, då ännu på fri fot, när han besökte Stockholm senhösten 2020 för att ta emot Right Livelihood-priset. Men snart efter att han återvände hem greps han, och dömdes till tio års straffkoloni. Han satt därför i fängelse när han två år senare fick Nobels fredspris."