SvD Utan Insikt Om Människor & Beteenden
2024-01-23
https://www.svd.se/a/Q71Ekq/berlin-skrotar-ny-antidiskrimineringsklausul-for-kulturen
"Var går gränsen mellan Israelkritik och antisemitism? En föreslagen ”antidiskrimineringsklausul” för konstnärer i Berlin har ställt frågan på sin spets.
Ska Tyskland göra om vår kulturmiss?
När svenska Kulturrådet bad bidragssökande kulturskapare att beskriva hur de hade tänkt integrera jämställdhets-, hbtq- eller mångfaldsperspektiv i sin verksamhet kunde det låta lovvärt. Men det var i själva verket inget annat än en politisk styrning av konsten. Det slog Myndigheten för kulturanalys 2021 fast i sin rapport ”Så fri är konsten”.
Så när Berlins kultursenator, kristdemokraten Joe Chialo, för ett par veckor sedan förklarade att han inte längre skulle bevilja konstnärer offentligt stöd om de inte dessförinnan undertecknade en ny ”antidiskrimineringsklausul” kändes det märkligt bekant – och som om Tyskland höll på att upprepa Sveriges misstag. Enligt den nya klausulen skulle bidragssökande lova ”att se till att inga rasistiska, antisemitiska, queerfientliga eller på annat sätt marginaliserande uttrycksformer främjas med offentliga medel”.
Mot detta protesterade tyskt kulturliv: 4 000 skrev under ett öppet brev, där de vände sig mot den nya klausulen, som de menade snarare var ett försök att stävja kulturskapares eventuella kritik av Israel. Deras oro är nog inte helt gripen ur luften: kritik mot Israel eller Tysklands hållning till landet har på sistone lett till att konstkuratorer har förlorat uppdrag, kulturskapare har fått stöd indragna och prisceremonier till författare har skjutits upp eller dragits ner till en kraftigt förminskad skala.
Tysklands seriösa minneskultur och dess internationellt hyllade Vergangensheitsbewältigung (ungefär: uppgörelse med historien) har med Israels bombningar av Gaza plötsligt orsakat vissa konvulsioner. Kritikerna menar att Tysklands inställning till Israel, grundad på de tyska förbrytelserna i historien, har lett till att man inte kan kritisera Israel utan att anklagas för antisemitism.
Man kan tvista om huruvida det verkligen förhåller sig på det viset. Men även om den tyska uppgörelsen med sitt eget förflutna är föredömlig och fler nationer snarast borde ta efter den (vad sägs till exempel om att Ryssland fördjupar sig i sin stalinistiska historia, Turkiet i folkmordet 1915, och att flera västerländska länder på djupet begrundar sin medverkan i slavhandeln?), går det naturligtvis att vara skeptisk till om stödet till kultur ska villkoras av klausuler eller av obligatoriska ”perspektiv” – hur demokratiska eller vällovliga de än är.
I någon mån är naturligtvis inte konsten helt fri i det ögonblick den måste ha offentliga medel för att överleva – men varför bygga in krav som garanterar att politiker inte håller armlängds avstånd till innehållet i kulturen?
Det frågade sig nog även Sveriges dåvarande kulturminister Amanda Lind (MP) när hon gav Myndigheten för kulturanalys i uppdrag att analysera frågan. Och troligen fick protesterna i Berlin dess kultursenator Joe Chialo att komma fram till något liknande. På måndagen meddelade han nämligen att den tänkta antidiskrimineringsklausulen läggs på is."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.