Att Jenny har gjort sitt är väl kanske ännu mer uppenbart...

"Jag älskar äldre människor. De har lärt mig allt jag kan och jag försöker visa dem tillbörlig respekt. Jag är aggressivt mot den konstiga åldersdiskrimineringen i Sverige, där folk ska tvångspensioneras i medelåldern och kopplas bort från samhället.

Men nu börjar till och med jag tröttna. För hur länge ska den här geriatriska dödsfesten egentligen pågå?

I Israel har IDF fått uppdraget att ”utrota” Hamas. Men det kanske inte går, visar det sig nu. ”Tror någon att det är möjligt?”, frågade Frankrikes president Macron retoriskt i veckan.

20 000 döda och 2,3 miljoner hemlösa palestinier senare. När terroristerna fortfarande håller 120 gisslan från Israel. Det kanske inte går så bra, det här kriget? Men Benjamin Netanyahu sitter kvar. Trots att han hängde på en mycket tunn tråd före kriget, och att förtroendet för honom i Israel sjunker. Trots att nästan hela världssamfundet protesterat.

Och trots att en tydlig majoritet av israeler uttrycker att hela säkerhetshaveriet var hans ansvar. Där två kvinnliga israeliska underrättelse­officerare såg, visste och slog larm om exakt vad Hamas planerade – men avfärdades av äldre manliga chefer. Kanske har inget lika brutalt visat hur ledare som suttit länge och håller med varandra behöver bytas ut – nu.

På andra sidan Atlanten puttrar en amerikansk president med ungefär femtio års stolt erfarenhet av utrikespolitik vidare. Hans idéer om Israel och Palestina började formas på 1970-talet, och 2023 åkte han till Tel Aviv och kramade Netanyahu för att visa sitt stöd för invasionen av Gaza.

Sällan har avgrunden mellan det gamla gängets världsbild och alla andra generationer känts lika avgrundsdjupt.

Sen dess har Joe Bidens medarbetare börjat visa honom undersökningar om hur de flesta i hans egen ålder visserligen tycker likadant om Israel och USA:s Israelpolitik. Men att åsikterna blir betydligt mer skeptiska genom generationerna – och en majoritet i gruppen 18–29 år tycker precis tvärtom. Både om Israel och hur Biden bemöter dess krigföring. Undersökningar från Europa visar liknande siffror om synen på Israel och Palestina.

Och det är den generationen amerikaner och européer som ska leva med samma generation palestinier och araber och muslimer och israeler och judar – och sig själva – i någon typ av framtid. Som kräver betydligt bättre idéer och lösningar än vad den nuvarande uppställningen ledare har provat hittills.

Så när ska skiftet börja? När ska de ge sig? Sällan har avgrunden mellan det gamla gängets världsbild och andra generationer känts lika avgrundsdjupt.

I England blev Charles till slut vithårig kung. Och i ”Succession” dog huvudrollskaraktären. Men måste en patriark bli nästan hundra år innan han ens börjar fundera på att dra sig tillbaka – vad hände med att börja döstäda och lämna lite plats? Lämna över?

Men nej.

I mars nästa år tänker Vladimir Putin åter låta sig ”väljas” till president igen. Trots ett helt värdelöst aggressionskrig mot Ukraina, där hundratusentals ryssar stupat hittills. Där ryssar obönhörligen också kommer att hållas ansvariga för det här kriget i flera generationer.

Och i USA tänkte Putins favoritkandidat Donald Trump försöka bli president i november. Igen.

Såvida inte hans generationsbroder Biden blir president, igen. Vilket Trump kanske inte accepterar, igen. Blir det Trump har han redan berättat tydligt om allt han tänker göra. Igen. Bara med lite mer av allt.

Att snacka skit och ha fel gör folk över hela världen; det är universellt och vackert.

SvD ska ”se runt hörnet,” gillar konferens-peppiga chefer att säga. Men som kvalificerad analytiker av nutid och framtid känner jag mig en aning modstulen inför att fortsätta att spana på exakt samma persongalleri.

Så i brist på att alla old-timers avgår och slutar kriga, eller åtminstone blir överröstade, hade jag tänkt att vi skulle göra mer än att glutta bakom några slitna hörn. Jag föreställer mig mer att vi ska dansa runt i den framtid av nya idéer som redan är etablerad – och bli modigare och mer radikala. Vad tror ni?

På samma vis som AI-ingenjörerna säger att de inte vet själva hur artificiell intelligens skapas. Eller läkemedelsforskare som inte förstår vad det är som gör att blodsockersänkande medicin som Ozempic har effekter i kroppen som inte har med viktminskning att göra. Men de kämpar för att utveckla och förstå mitt i det nya.

För att tillåta sig att bli gammal i huvudet, oavsett ålder, är ju det riktigt stora problemet.

Och ekvationen för medier, för demokrati och för dig personligen är ju i grunden ganska enkel: vill du gå runt i en jämntjock bekräftande dimma, eller är du mån om att hålla hjärnan spänstig? Då krävs ett mer sprakande inflöde än sådant du redan kan och förstår och tror på.

Orkar du närma dig sådant?

Sen kommer överkursen: vågar du formulera en ny tanke – kanske uttala den högt?

Att snacka skit och ha fel gör folk över hela världen; det är universellt och vackert. Då uppstår det hälsosamma som kallas diskussion och debatt. Folk får mothugg. Frågor stöts och blöts. Människor känner att de lever och synapserna lyser upp.

Men bara i Sverige kan gediget mediokra intellekt uttala sig med tvärsäkerhet om hur saker och ting ligger till – och under lång tid mötas av acceptans och tystnad. Istället knyter många handen i fickan och biter ihop.

Kan verkligen allt på denna jord kokas ner till en svensk ”höger”- eller ”vänster”-fråga?

För hur gick det egentligen med Nato, till exempel? Hur bra var den idén – i påstådd konsensus – och hur bra blir den efter det amerikanska valet nästa år? Hur lätt kommer det gå att integrera Ukraina i EU? Kan EU ens hålla ihop då? Kan verkligen allt på denna jord kokas ner till en svensk ”höger”- eller ”vänster”-fråga, och uttalar ”experter” alltid ”fakta” – som om hur krig alltid går bra och enligt plan?

Kanske borde jag avskaffa mig själv först? Se där, min första nya idé för 2024.

Vi får väl se. Men låt Victoria bli kung åtminstone.

Gott nytt år, kära läsare."