"Han älskar och respekterar sin fru, men sedan några år vill hon nästan aldrig ha sex längre. Han vill inte skilja sig, men heller inte leva sitt liv utan sex. Psykoterapeuten Daniel Rosenlind ger råd.

Fråga:

Hej Expertpanelen!

Jag är en medelålders man, gift sedan många år med en fantastisk kvinna. Hon är intelligent, rolig och en bra mamma till våra snart vuxna barn. Flera av mina kollegor har kommenterat att jag ofta pratar väl om min fru, till skillnad från vissa andra män. Jag omnämner henne till exempel aldrig som ”regeringen”, på skämt – utan visar henne alltid den respekt hon förtjänar. Hon är den klokaste av oss två. Vid sidan av barnen så är hon allt för mig, en riktig livskamrat. Men sedan en längre tid är det också allt – en kamrat, någon som jag delar föräldraskapet och hushållets räkningar med. Jag älskar henne oerhört, hon är kvinnan i mitt liv och jag vill inte ha någon annan. Jag har aldrig varit, och har aldrig övervägt att vara otrogen.

Vi har haft några tuffa år, mest beroende på att barnen behövt vår fulla uppmärksamhet och stöd. Det blev då extra svårt att hitta tid för lust och erotik, men den nedåtgående spiralen började långt tidigare. Jag kan inte riktigt säga när, men eventuellt för så länge sedan som tio år sedan – när barnen fortfarande var små, och karriären samtidigt tog fart för oss bägge. Vi älskade mer och mer sällan, och nu är vårt sexliv helt obefintligt. När jag skriver detta är det 17 månader sedan vi låg med varandra, och ett halvår sedan vi var nära varandra på något sätt.

De senaste tre åren har vi legat med varandra tre gånger, och varje gång så väcks hoppet hos mig. Nu vänder det, nu vill hon ha mig igen. Men varje gång så försvinner närheten lika snabbt. Jag tror att det har varit bra de få gånger vi har legat med varandra, men är tvungen att tolka signaler. Vid något tillfälle har jag försökt prata med henne om vårt sexliv, men hon vill inte prata om det – och vill definitivt inte prata med någon annan. Hon har någon gång bekräftat min bild att vi har ett begränsat sexliv, men vill att det skall lösa sig av sig själv. Samtidigt så upplever jag snarare att hon aktivt undviker situationer som skulle kunna bli sexuella.

När vi haft någon av våra fåtal intima stunder, och jag vid någon av dessa föreslagit att vi ska ligga med varandra så har hon sagt att jag ”tjatar”, trots att jag inte föreslagit det på nästan ett år innan. Jag känner att min lust skuldbeläggs, samtidigt så misstänker jag att hon upplever att hennes brist på lust också skuldbeläggs – vilket inte är min mening. Jag har nu mer eller mindre slutat att försöka – jag stannar uppe när hon går och lägger sig, för om hon somnat när jag lägger mig så kan jag ju inte bli avvisad. Jag känner också att jag tappat fingertoppskänslan – jag vet inte längre hur jag skall närma mig henne, jag känner mig klumpig och fumlig i min önskan att ha sex med henne.

Där vi befinner oss nu vill jag inte vara, vår relation är helt avsexualiserad. Just nu så upplever jag att viljan inte finns hos min fru, och det gör ont. Dessutom så känner jag allt oftare en udd av bitterhet, en bitterhet mot min fru men även mot mig själv som inte tagit tag i detta tidigare. Jag har som jag nämnde tidigare aldrig övervägt att vara otrogen, att söka närheten någon annanstans. Samtidigt så känner jag att jag inte vill leva ett liv utan sexuell lust. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra. Jag har sett äldre släktingar som lever tillsammans i ömsesidig småsinthet och bitterhet, släktingar som hållit ihop ”för barnens skull” fastän ömheten försvunnit sedan länge. Jag vill inte bli en av dem, jag vill bara att min fru ska vilja ha mig på samma sätt som jag vill ha henne. Jag känner att den här frågan upptar mer och mer att min vakna tid – och jag är rädd att jag ska bli besatt av frågan.

Svar:

Hej.

Tack för ditt fina brev som på ett bra sätt beskriver hur den fysiska intimiteten kan minska med åren i en långvarig parrelation, och även hur smärtsamt det kan vara när man inte känner sig åtrådd av sin partner. Jag kan förstå att du känner dig osäker på hur du ska göra. Du vill inte leva utan sex, men du vill heller inte leva utan din fru som du älskar så mycket. När sexlivet fungerar så är det för många par en av flera viktiga delar i relationen. När det inte gör det, så tenderar avsaknaden av sex att bli som en skugga som lägger sig över en för övrigt välfungerande relation. Ditt brev visar med all önskvärd tydlighet hur svårt det blir att komma tillrätta med problem när det inte ens går att prata om dem.

Det är inte alls ovanligt att man inte synkar med sin partner när det gäller hur mycket sexlust man har. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att det inte handlar om att det är mer normalt att känna mer eller mindre lust. Det finns väldigt många skäl till att lusten kan minska i perioder. Det är säkert många som läser ditt brev som kan känna igen sig i hur intimiteten började minska efter att de fått barn. Jag tycker att det är bra att du är tydlig med dina behov av sex och intimitet inför dig själv. Ju mer medveten om vilka behov du har och hur viktiga de är för dig, desto bättre förutsättningar blir det när du och din fru ska tala om ert sexliv. För prata med varandra om det behöver ni göra. Jag tror nämligen att chansen är väldigt liten att problemet ska lösa sig av självt.

Det är inte så länge sedan man även här i Sverige ansåg att det var varje kvinnas plikt att tillfredsställa sin makes behov, oavsett om hon hade lust eller ej.

Det är väldigt viktigt att inte någon av er känner sig pressad att ställa upp på något ni inte vill. Idag i vårt moderna samhälle tror och hoppas jag att de allra flesta män inte vill att deras partner ska ställa upp på sex för ”husfridens” skull. För många är den tanken direkt motbjudande, men det är inte så länge sedan man även här i Sverige ansåg att det var varje kvinnas plikt att tillfredsställa sin makes behov, oavsett om hon hade lust eller ej. I många delar av världen anser man det än idag.

Jag tycker dock att man kan kräva av sin partner att man pratar om de problem man har, oavsett vad det handlar om. Det är en långvarig relation värd. Och om det inte går, så tycker jag absolut att det är rimligt att insistera på att man ska gå tillsammans och prata med en terapeut. Nyckeln är om du kan få din fru att öppna upp och berätta var skon klämmer. Du kanske kan säga att du vill att hon ska vara helt uppriktig, även om det skulle göra ont för dig att höra. För det kan ju vara så att hon förlorat de romantiska känslorna, inte längre är attraherad av dig eller kanske inte njuter så mycket de få gånger ni har sex, vilket kan vara svårt att säga till sin partner.

Du skulle kunna börja med att göra ett nytt försök att prata med din fru. Inled med att tala om hur mycket du älskar henne och allt du uppskattar med er relation. Sedan tycker jag att du ska vara tydlig med att du inte vill leva resten av ditt liv utan sex. Försök att inte lägga fram det som ett ultimatum, utan snarare som en utmaning som du skulle vilja att ni tillsammans pratar om för att se om det kan gå att hitta vägar framåt. Jag tycker att det är bra att du tar din längtan efter att få uppleva sexuell intimitet på allvar. Och skulle det vara så att du och din fru inte kommer vidare i frågan, så kan det till slut tvinga dig att fatta ett väldigt svårt beslut.

Varma hälsningar,

Daniel Rosenlind"