"Hamid Noury döms enligt principen om universell jurisdiktion. Ett redskap som ger rättsväsendet möjlighet att ta upp krigs- och människorättsbrott även om brotten begåtts i ett annat land.

Den nu 62-årige Noury hade en underordnad roll när fångar i Iran avrättades utomrättsligt – mördades – i juli-augusti 1988.

Noury fälls bland annat för att ha fört fångar till den så kallade ”dödskommittén” som arbetade på den högste iranske ledaren ayatolla Khomeinis uppdrag. Hamid Noury var ett slags dödens hantlangare, fastslår hovrätten.

Domen belyser ett mörkt kapitel i Irans nutidshistoria. Där många tusen – regimens motståndare hävdar att det är 30 000 – fångar dödades och deras kvarlevor smusslades undan. Offrens efterlevande har förvägrats möjligheten att sörja sina anhöriga.

Familjemedlemmar och människorättsorganisationer hoppas nu att domen innebär att ansvarsutkrävandet ska fortsätta. Att fler iranier som varit inblandade i fängelsemassakern ska kunna ställas inför rätta.

Men för den svenska regeringen innebär domen att de hamnar i en rävsax.

Noury har den iranska regimen i ryggen när han hävdar att han utsatts för en komplott och tagits som gisslan av Sverige.

– Ni vill visa er duktiga för USA, men det kommer ni att få ångra, sade Noury när jag intervjuade honom i häktet i Sollentuna inför hovrättsförhandlingarnas början.

Iran kommer att agera för att fria Hamid Noury. I den kampen kommer de att utnyttja de svenska medborgare, Johan Floderus, 33, och Ahmadreza Djalali, 52, som sitter i iranska fängelseceller.

Vi har sett samma scenario utspela sig med tragisk regelbundenhet genom åren. Hur Iran använder västerländska medborgare som gripits och fängslats i landet som spelmarker för att få fängslade iranier fria, eller för att skaffa regimen i Teheran ekonomiska fördelar.

Åtskilliga regeringar har fallit till föga för Irans utpressning: USA såväl som Storbritannien, Australien och Belgien.

Det finns inget som tyder på att framtidsbilden skulle te sig annorlunda i fallet Noury.

Innebär det att Sverige tvingas till en fångutväxling? Det är i vart fall svårt att se någon annan manöver som skulle ge Floderus och Djalali en chans att komma hem till sina familjer.

Det har talats om att EU skulle kunna sätta gemensam press på Iran för att få dem att upphöra med gisslandiplomatin. Men det är nog dessvärre ett önsketänkande, med tanke på hur svårt EU har haft att agera enigt i utrikespolitiska frågor.

Det har också framhållits att en fångutväxling skulle skicka felaktiga signaler till Iran: att gisslantagande lönar sig. För att inte tala om den smälek som det innebär att det svenska rättssystemets samlade ansträngningar att fälla en ryktbar folkrättsbrottsling ändar i att vederbörande går fri.

Men det hjälps inte. Om inte Iran väljer att ta till än mer vedervärdiga metoder – glöm inte att Ahmadreza Djalali sitter i dödscell och att Johan Floderus anklagas för brott där dödsstraff kan utdömas – är sannolikheten stor att fallet Hamid Noury blir ytterligare ett exempel på iransk gisslandiplomati.

Vilket sannolikt innebär att representanter för Sverige och Iran sätter sig i hemliga förhandlingar om villkoren för utbytet.

Om detta ska kallas för realpolitik i humanismens namn eller att lägga sig platt för en laglös diktatur är en smaksak."