Man kan överraskande (möjligen...) nog med tiden som facit i hand, säga att både Polis och militär - NBO, i alla fall inte prioriterade generell förmåga - fågelperspektiv - efter sina respektive reformer...

"Medan Sverige gör sig redo för Nato pågår en utdragen tvist mellan 400 officerare och försvaret. Erfarna anställda rasar mot en omstrukturering – och ser sig som degraderade. ”Det är bisarrt”, säger en av flera som sagt upp sig.

Kapten blir ”nedgraderad” – sade upp sig i protest

Snön ligger djup i Boden där I 19, eller Norrbottens regemente, har sitt nav. Här skapas krigsförband till Norrbottensbrigaden som specialiserar sig på strid i den subarktiska miljön på Nordkalotten. I de nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland väntas svenska styrkor få viktiga uppdrag i Nato.

Jonas Larsson har varit kapten i det svenska försvaret sedan 1990-talet. Men strax efter att Sverige ansökt om Natomedlemskap sa han upp sig i protest. Och han är inte ensam.

– Jag har varit kapten i 25 år, det är en del av mig och min identitet. Och det är väl där smärtan börjar. Efter 25 år har jag enligt en helt ny ”naturlag” inte kompetens att vara kapten, säger han till SvD.

”Naturlagen” han talar om är en om­struktur­ering i Försvarsmakten, med snart ett år på nacken, som fortsätter att göra erfarna officerare djupt missnöjda. Det handlar om införandet av det så kallade trebefälssystemet (se faktaruta) vid årsskiftet 2022/2023.

Från kapten – till fanjunkare

I och med skiftet tvingas officerare utbildade i det tidigare så kallade NBO-systemet upp till graden kapten byta personalkategori – eller ”degraderas” som vissa kritiker uttrycker det. De fortsätter i stället som så kallade specialistofficerare.

Sedan 2007 är officersutbildningen ett treårigt akademiskt program, medan utbildningen till specialistofficer löper över 1,5 år och är icke-akademisk.

Jonas Larsson skulle gå från kapten till fanjunkare.

– Säg att du tog körkort före höger­trafiks­omläggningen. Du är en duktig chaufför, men eftersom du lärde dig att köra bil med vänstertrafik får du inte köra nu, säger han.

Jonas Larsson skulle tvingas byta grad: ”Det är en del av mig och min identitet. Och det är väl där smärtan börjar”.

Jonas Larsson skulle tvingas byta grad: ”Det är en del av mig och min identitet. Och det är väl där smärtan börjar”. Foto: Simon Eliasson

Stäng

Jonas Larsson skulle tvingas byta grad: ”Det är en del av mig och min identitet. Och det är väl där smärtan börjar”. Foto: Simon Eliasson

Sprickan går djupt i försvarsorganisationen.

Samtidigt som Sverige gör sig redo för ett Natointräde har Officersförbundet inlett tvisteförhandlingar med Försvarsmakten för nästan 400 medlemmar. Nu kan SvD rapportera att formella förhandlingar i konflikten pågått i tio månader – och att ingen lösning ännu finns i sikte.

– Det är naturligtvis jättemycket känslor när det kommer till att byta sin grad, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare med ansvar för tvister.

Facket anser att Försvarsmakten utifrån arbetsrätten inte kan tvinga sina anställda att byta personalkategori. Försvarsmakten tycker tvärtom.

– Skulle vi inte lösa tvisten med För­svars­makten kan vi få tvisteförhandla med Arbetsgivarverket. Och löser vi det inte med dem kan vi ytterst få stämma till Arbets­domstolen.

2 000 officerare berörs

Enligt Peter Löfvendahl berörs totalt nästan 2 000 officerare, vilket motsvarar omkring 20 procent av yrkesofficerarna i det svenska försvaret. Vissa av officerarna som har omgalonerats, alltså bytt personalkategori, får behålla sina arbetsuppgifter. Andra har fått skifta.

Exakt hur många som har valt att säga upp sig är ovisst.

– Försvarsmakten tappar naturligtvis till viss del förmågan att lösa sin uppgift.

Officersbristen är redan i dag stor i det svenska försvaret. Som Natomedlem ska dessutom 200 till 250 svenska försvarsanställda skickas till försvarsalliansens staber.

Facket är inte kritiskt till trebefälssystemet i sig, utan hur det införs.

– Det påverkar lojaliteten mot Försvarsmakten och arbetsglädjen sjunker. Sedan är alla krigsmän, så de löser sin uppgift ändå, säger Peter Löfvendahl.

Finns det inte fog för att alla officerare ska ha samma utbildningsnivå?

– Jo, och det växer vi in i. Men utifrån erfarenheten som de berörda personerna har, som har jobbat mellan 20 och 35 år i Försvarsmakten, så fyller de rollerna de har haft i allra högsta grad.

Tre stjärnor markerar graden kapten.

Tre stjärnor markerar graden kapten. Foto: Simon Eliasson

Stäng

Tre stjärnor markerar graden kapten. Foto: Simon Eliasson

Riskerade livet i Afghanistan

Officeren Anders, som egentligen heter något annat, sa upp sig från Försvarsmakten för några veckor sedan. Även han skulle tvingas byta grad från kapten till fanjunkare.

– Jag har jobbat i den här staten hela livet, riskerat mitt liv i konfliktzon i Afghanistan. Jag har varit borta från familjen. Så sent som 2018 blev jag befordrad till kapten. Tre år efter min examen som kapten är den ogiltig. Det är bisarrt och fruktansvärt kränkande.

Anders är i 40-årsåldern och ser det som ett slöseri med skattepengar att han läst flera år i det militära systemet för att nå upp till sin kaptensgrad.

– Eftersom jag är kritisk har jag blivit beskylld för att se ned på specialistofficerare. Det gör jag inte. Men signalen Försvarsmakten skickar är: Han är en dålig kapten, han får inte bli major och han blir därför specialistofficerare. Det driver också bort specialister från yrket.

Den tidigare yrkesofficeren Jonas Larsson sa upp sig redan efter sommaren 2022. Enligt honom blev majoriteten av regementets officerare ”mer eller mindre missnöjda eller bestörta”.

– Om ett beslut innebär en effektsänkning, genom extrajobb eller att någon säger upp sig, far illa eller mår dåligt – var det då ett bra beslut? Något som gagnar organisationen?

Får vikariera för sig själv

I en abrovink som Jonas Larsson själv beskriver som ”komisk, barock och dystopisk” har han hoppat in på sin tidigare stol med en arbetstid på 20 till 50 procent. Det gör han som reservofficer med kaptensgrad, eftersom reservofficerare är undantagna omgalonering.

– Det komiska är att jag i ett års tid har vikarierat för mig själv.

Jonas Larsson vikarierar för sig själv som reservofficer: ”Komiskt, barockt och dystopiskt”.

Jonas Larsson vikarierar för sig själv som reservofficer: ”Komiskt, barockt och dystopiskt”. Foto: Simon Eliasson

Stäng

Jonas Larsson vikarierar för sig själv som reservofficer: ”Komiskt, barockt och dystopiskt”. Foto: Simon Eliasson

Han är övertygad om att förtroendet i organisationen för den högsta försvarsledningen har sargats ordentligt.

– I och med Försvarsmaktens tillväxt och Natointrädet – är det då rätt att vända sig emot tusentals av sina anställda? säger Jonas Larsson.

Försvarsmaktsförvaltaren Johan Lindgren, som svarar på SvD:s frågor till Försvarsmakten, ser skiftet som ”helt nödvändigt” för att rusta för framtiden.

– Den personliga känslan har vi stor respekt för, att man känner att man blivit fråntagen sitt signum. Men nu har vi reglerat så att rätt personal är benämnd på rätt sätt och befinner sig på rätt plats, säger han.

Samma roll – ny etikett

Försvarsmakten anser inte att beslutet strider mot arbetsrätten.

Vad tänker du om att officerare säger upp sig i protest?

– Det är ju fruktansvärt tråkigt att vi tappar personal. All personal behövs. Men jag uppfattar inte att en så stor volym har slutat, säger han.

De berörda officerarna har lång erfarenhet inom försvaret. Varför kan de inte fortsätta i den befattning de haft?

– Det är precis det de egentligen gör. De fortsätter i sin gamla roll, men vi har bytt etiketten. Det är inte fråga om att man förlorar sina arbetsuppgifter, vi använder deras förmåga på samma sätt.

Är det inte problematiskt med missnöje och uppsägningar bland erfarna officerare samtidigt som försvaret ska växa och Sverige ska in i Nato?

– Jag vill påstå att vi måste ta det här steget för att kunna tillväxa med rätt personal på rätt plats. Det blir tydligare vilken kategori som jobbar med vilka saker, och ur det perspektivet blir det enklare att kliva in i Natostrukturen.

Han tror inte att förtroendet för ledningen har tagit skada.

– Det är klart att det finns menings­skiljaktigheter i en stor organisation när man tar svåra och omfattande beslut. Men jag tycker att vi har en fantastisk arbetsvilja, säger Johan Lindgren."