"Det tyska regeringssamarbetet håller på att gå käpprätt åt skogen. I snart en månad har landet varit politiskt paralyserat sedan koalitionspartiernas budget förklarats olaglig. Och samarbetet ser inte ut att bli bättre framöver.

Strategin verkade genial – men olaglig

Om det är något som Olaf Scholz regering gjort sig känd för de senaste två åren så är det för alla bråk. Gräl som vid tidpunkten känts gigantiska, men som nu mest framstår som fnurror jämfört med de senaste veckorna.

Anledningen den här gången är ett stycke kreativ bokföring, där upphovsmannen är Olaf Scholz själv.

Det förbundskanslern kom på var att de 60 miljarder euro – över 675 miljarder kronor – som blev över i en särskild fond efter coronapandemin i stället kunde användas till annat.

Covidfonden stöptes om och vips fanns det plötsligt hundratals miljarder att lägga på klimatomställningen, något som De gröna i koalitionsregeringen brann för. Satsningarna kunde dessutom göras utan att belasta statsbudgeten, vilket var viktigt för liberalerna i FDP.

Upplägget måste ha tett sig smått genialiskt ur socialdemokraten Scholz synvinkel, vilket det på många sätt var.

Fram tills det inte var det.

För den 15:e november slog den tyska författningsdomstolen fast att det hela var olagligt. Budgettrixandet var enligt domstolen just ett trixande. Pengarna till covidfonden hade tagits fram utan att belasta den ordinarie budgeten eftersom Scholz – som då var finansminister i Angela Merkels regering – utropat nödläge. Men att använda pengarna till annat stred mot konstitutionen.

Och där står regeringen nu. Med en budget för 2023 som var olaglig (det löstes med att utropa nytt nödläge på grund av Ukraina) och en budget för 2024 som måste fram, men där partierna absolut inte kan komma överens.

För det domslutet gjorde var att skapa ett hål på 190 miljarder kronor i nästa års budget. Det måste på något sätt fyllas, men socialdemokrater, liberaler och gröna har helt olika syn på hur det ska gå till.

Scholz socialdemokrater har en enkel lösning: utropa nytt nödläge och höja några olika skatter – något som den liberale finansministern Christian Lindner gjort klart i sådana fall sker över hans döda kropp. Lindners FDP vill hellre skära ner i välfärden och biståndet, vilket ger socialdemokrater och gröna akut andnöd, samtidigt som miljöpartisterna slåss med näbbar och klor för att deras klimatinvesteringar inte ska ryka.

De tre partierna hade gett sig själva en deadline. I onsdags skulle den nya budgeten ha varit klar för att hinna klubbas i parlamentet på den här sidan nyår.

Så blev det nu inte. I skrivande stund är de fortfarande inte överens. Och skulle det ha hunnit ändras tills ni läser det här, så är det ändå bara ett hinder på vägen som övervunnits. För nya budgetar kommer och problemet kvarstår – partierna drar inte jämt och framförallt liberala FDP är den udda fågeln i sammanhanget.

Ännu svårare lär det också bli framöver, eftersom även upprustningen av det tyska försvaret ligger i en av Scholz specialfonder. Men de 1 000 miljarder kronor som placerades där kommer att ta slut, och då måste nya pengar tas från ordinarie budget.

Så varför är FDP överhuvudtaget med i regeringen? Exakt det frågar sig många liberaler också. Men partiets mandat behövdes för att få ihop en koalition efter valet 2021. Många FDP:are såg det dessutom som en chans att hålla De gröna i schack och stoppa vad de upplever är en uppsättning extrema idéer för en grön omställning.

Problemet är att de tre partierna nu nästan måste fortsätta att hålla ihop. Allt bråk har gjort att samtliga sjunkit som stenar i opinionen, samtidigt som det högerextrema Alternativ för Tyskland, AfD, nu är landets näst största parti efter det kristdemokratiska CDU.

Ett nyval är alltså inte särskilt lockande.

Men de kan väl låna pengar, tänker någon? Nej, se det går inte heller. För det är Tyskland alldeles för... tyskt.

För även om den tyska statsskulden på 66 procent av BNP är förhållandevis låg – Frankrike har 111 procent, Sverige 33 procent av BNP – så går det mot den tyska folksjälen att vara skuldsatt. Det gäller såväl bostadslån som kreditkort och statsskuld. (Fast här håller inte miljöpartisterna med, de vill gärna låna för sin gröna revolution).

Därför är die Schuldenbremse – skuldbromsen – inskriven i författningen. Politikerna har alltså gjort det olagligt för tyska regeringar att låta utgifterna vara större än intäkterna. Statsbudgeten måste gå ihop, vilket är anledningen till Olaf Scholz idé med en specialfond för corona, som kunde läggas utanför den ordinarie bokföringen.

Allt det här får så klart konsekvenser. Att de tyska ministrarna har fullt upp med att hantera varandra gör att de inte har tid för så mycket annat.

Det gäller alla de reformer Tyskland så väl behöver, infrastruktur, digitalisering och skolväsendet. Det gäller ekonomin där landet just nu befinner sig i recession, och där tillväxten nästa år spås bli näst lägst av alla världens industriländer, enligt organisationen OECD. Något som är dåliga nyheter för Sverige, eftersom Tyskland är vår enskilt största exportmarknad.

Men det gäller även Ukraina. För även om förbundskansler Scholz sagt att budgetbråket inte ska påverka stödet till Ukraina, så har landet nu hamnat i medieskugga. När 190 miljarder ska sparas finns det heller inga garantier, även om stödet läggs i en av förbundskanslerns ”specialfonder”.

På något sätt kommer 2024 års budget att lösas. Det kommer att svida för samtliga tre partier, men de har inget val.

Fast efter det väntar högst sannolikt nya bråk."