Peterson Vill Stoppa Woke-Sjukan I SvD

2023-12-10
"Talarna hånar Greta Thunberg och uppmuntrar mammor att stanna hemma. Den slutna konferensen har ett mål – att rädda den västerländska civilisationen. SvD:s Malin Ekman lyckades få en inbjudan.
Petersons massmöte vill stoppa ”woke-sjukan”
LONDON Baronessan Philippa Stroud står vid ett upplyst podium i en nedsläckt sal med 1 500 ansikten framför sig. Hon talar direkt till publiken:
– Alla ni är här för att ni är personligt inbjudna. Ni är personligt inbjudna för att ni är människor med mod, visioner och ett transformerande sätt att tänka.
Brittiska The Critic kommer att beskriva tillställningen som ett ”anti-woke Davos”.
Det är en del av ansatsen, men inte hela. Planen är att under tre dagar mejsla ut ”en alternativ berättelse” och ”vision för världen”. Jag får inbjudan av en vän på Cambridge. Han över­tygar en medarrangör genom att nämna min bok om den amerikanska vänstern.
Baronessan Philippa Stroud är en av grundarna till ARC. Foto: James Whatling/Parsons Media
Om den amerikanska anti woke-rörelsen är opolerat burdus och rättfram, framstår den brittiska skinande sofistikerad. Budskapen påminner om varandra, men förpackningen skiljer.
Strama pärlhalsband snarare än röda Trumphattar. Fler invecklade akademiska resonemang än populistiska punchlines.
Arrangemanget är påkostat.
I lunchpausen underhåller stjärnor ur Hamiltonmusikalens Londonensemble. Konferensdeltagarna ägnar dem föga uppmärksamhet. Är mer upptagna av sina lunchtallrikar på pressade dukar.
Talarna är konservativa och liberaler kritiska till vad de anser vara en misslyckad liberal samhällsordning på olika nivåer: från klimat­alarmism i media och plakatpolitik i näringslivet, totalitarism och kulturmarxism i akademin, till bristande föräldraansvar i den privata sfären.
Organisationen som baronessan leder heter Alliance for responsible citizenship och grundades i juni i år. Det här är dess första stora arrangemang.
Akronymen ARC verkar inte vara någon slump. Stroud säger att ”the long arc of history bends towards justice” och refererar till Bibeln:
– Som jag tror att vi kommer få höra vår nästa talare Jordan B Peterson säga inom kort: Välkomna ombord på arken!
Den kanadensiska psykologiprofessorn och religionsfilosofikern är konferensens ankare. Tillsammans med baronessan leder han tredagarstillställningen intill O2-arenan i östra London.
Peterson är klädd i blå-röd kavaj som en brittisk kolumnist senare liknar vid skurken Two-Face i Batman. Han gestikulerar ivrigt och pratar om Moses och Abraham – och Noas ark.
Referensen till den senare är central för att förstå varför 1 500 deltagare från hela världen samlats i konferensanläggningen. Arrangör­erna menar att den västerländska civilisationen befinner sig vid en kritisk punkt, och ambitionen är att räddningen ska formuleras på konferensen.
Åtskilliga brittiska tidningskolumnister gör sig lustiga över anslaget, men i raljerandet glöms varför arrangörerna gör sig besväret.
Vad är det som får så många människor att samlas för att göra upp med tidsandan?
Baronessan säger att hon frågat sina rådgivare varför de har valt att engagera sig.
– Det överväldigande svaret jag fick var att ”det här är ett civilisationsögonblick, det är mycket som står på spel”.
Talarna framför svidande samhällskritik.
Den tidigare republikanska talmannen Kevin McCarthy, influgen från Washington DC, talar om falska förebilder, identitetspolitikens splittrande natur, socialism och cancel- och censurkulturens destruktiva konsekvenser.
Hans efterträdare, Mike Johnson, medverkar på skärm en stund senare och pratar om bristen på gemensam moral och berättelse, Hamas destabiliserande av Mellanöstern och Kinas upptrappning mot Taiwan och kriget i Ukraina.
Kritiserar samtiden – och Greta
Det är en viktig notering: konferensen handlar inte bara om att slå tillbaka mot vad man kallar woke-etablissemanget utan lika mycket om geopolitiska frågor och dess konsekvenser. Om att västvärlden förlorar sin ställning gentemot andra makter. Och att samhällen samtidigt förändras demografiskt och kulturellt.
Under konferensen pågår demonstrationer till stöd för Palestina runtom i London. Vissa med antisemitiska influenser. ARC:s talare tar tydlig ställning för Israel.
Den somalisk-nederländska aktivisten Ayaan Hirsi Ali säger i en panel­diskussion att islam till skillnad från den judisk-kristna civil­isationen ”berättar en historia som hyllar döden”. Ett uttalande som flera tidnings­skribenter reagerar på.
Programmet fortlöper.
Den brittiska konservativa parlaments­ledamoten Miriam Cates talar om sönderfallet av sociala strukturer och familjers kollapser. Att brittiska femåringar går till skolan i blöja därför att föräldrarna överlåter sitt ansvar som vårdnadshavare på skol­personalen. Att den psykiska ohälsan bland unga är så utbredd att den accepteras som ett oundvikligt villkor för vad det är att vara ung.
”It’s ok not to be ok”, som hon säger att ungdomar lärt sig att tro på.
Hedgefondmagnaten Paul Marshall, som investerat i den brittiska tv-stationen GB News som sänder live i lobbyn, pratar om hotet mot kapitalismen och den fria marknaden.
Han använder begreppet ”skurkkapitalism” för att beskriva hur näringslivet i dag kidnappats av byråkrater och lobbyister.
Michael Shellenberger, tidigare demokratisk guvernörskandidat i Kalifornien som omprövat sina politiska övertygelser, talar om missledande klimat­alarmism och visar powerpoint-presentationer på storbildsskärm. Han pekar på en bild på en kalifornisk skogsbrand och säger att Trump ”som vanligt inte hade fel” när han föreslog bättre skogsvård (han uttryckte sig bara ”oelegant”).
En annan bild visar Greta Thunberg tillsammans med en klinisk definition av histrionisk personlighets­störning.
Enligt Shellenberger bär klimatrörelsen likheter med narcissism och hysteri. Inte minst i sin strävan efter uppmärksamhet och i sina okonventionella metoder för att tränga genom mediebruset.
Michael Shellenberger föreläser på Arc och visar upp en bild på Greta Thunberg.
Det är ingen upplyftande bild av världen vi lever i som presenteras här.
Samtidigt är arrangörerna nästan paniskt upptagna av att inte måla fan på väggen. Flera talare använder samma nyckelord, som har de stämt av sina dragningar på förhand.
ARC är inte tänkt som ett mingel för lika­sinnade, utan som ett forum för att hitta en väg framåt.
Ett genomgående tema är behovet av ”en bättre berättelse”. Särskilt en om ”överflöd och möjligheter” snarare än ”nöd och förfall”.
Det är inget lätt budskap att ingjuta i varken konferensdeltagare eller medborgare 2023, när krigen kryper närmare och framtidsutsikterna framstår mörka.
Flera talare gör ändå ett försök.
ARC försöker hitta ljuspunkter
Paul Marshall talar om den fria marknaden som den största fattigdomsbekämparen i världshistorien, och den fria marknaden i kombination med forskning och innovation som en lovande lösning på klimatkrisen.
Klimatförändringarna avfärdas inte, men rapporteringen om dem beskrivs som vilseledande och oärlig.
Den danske klimatdebattören, forskaren och ARC-rådgivaren Bjørn Lomborg, en av de talare som uppvaktas flitigast av andra deltagare i kaffepauserna, inleder sitt anförande med ett ärende.
– Klimatförändringar är ett problem men ingalunda slutet för världen. Det är viktigt. Det här är en berättelse som vi måste få ut, säger han från scenen.
Hans budskap är att energi och välstånd hör ihop och därmed är en avgörande faktor för att lyfta länder ur fattigdom. Klimat­förändringarna kommer att minska utvecklingstakten för välståndet, men inte utradera det.
På scen uppmuntrar en amerikansk psykolog mammor att stanna hemma i tre år.
På konferensen är bilden av verkligheten lika viktig som verkligheten själv. Besattheten av en ny berättelse är logisk. Det är bristen på en sådan, menar baronessan och hennes allierade, som gör människor oförmögna att förändra världen.
För att underbygga tesen åberopas Churchill.
Den legendariske premiärministern sa en gång att ”när en generation inte längre uppskattar sitt eget arv och misslyckas med att föra facklan vidare till sina barn, säger den i huvudsak att de grundläggande principerna och erfarenheterna som gör samhället till vad det är, inte längre är giltiga”.
Med andra ord: en gemensam berättelse är avgörande för att skapa mening och förmå nästa generation att förvalta sina förutsättningar.
Jordan B Peterson i publiken på ARC.
”Kanske hör det familjepolitiska spåret till konferensens mer kontroversiella”, skriver Malin Ekman. Foto: James Whatling/Zuma Press
Exakt hur denna berättelse ska formuleras förblir osagt, men vissa grundbultar anas under de tre dagarna.
Individens värde och personliga ansvar lyfts fram, och står i kontrast till woke-kulturens uppehållande vid strukturella förklaringar till gruppers motgångar.
Kärnfamiljen beskrivs som ett framgångs­recept. På scen uppmuntrar en amerikansk psykolog mammor att stanna hemma i tre år.
Inga brasklappar om att alla familjer inte är lyckliga, eller att det viktigaste är ett kärleks­fullt hem. Snarare rungande applåder till predikande om konservativa familjeideal.
Kanske hör det familjepolitiska spåret till konferensens mer kontroversiella.
Det är i varje fall där en av konferensens svagheter anas: oförmågan att tilltala en bredare krets, som familjer så som de ser ut i dag.
Men det är inte bara hedgefondmagnater och baronessor i pärlhalsband som är kritiska till självrättfärdig kapitalism, totalitarism och journalistisk aktivism.
Flera av de frågor som adresseras på scenen i London engagerar också vänstern. Delar av Paul Marshalls tal hade kunnat framföras av den amerikanska demokratiska socialisten Bernie Sanders.
Vilka initiativ hade kunnat startas om fler oliktänkande samlats?
Det verkar finnas en aptit på att upplösa status quo. Ett partiöverskridande intresse av att ändra kurs.
Skillnaden mot Trump
Trots polariseringen och skyttegravskrigen fastnar inte talarna i problem­beskrivningen av verkligheten, utan söker peka ut en riktning för hur den kan förändras och bygga koalitioner för att lyckas. Utmaningen för arrangörerna verkar vara att förvalta konferensens potential. Låta den bli mer än en klubb för stock­konservativa likasinnade, och skapa en tankesmedja för nya politiska partier och krafter under 2030-talet.
Men i vissa avseenden andas konferensen mer vurmande över svunna tider än sökande efter innovativa visioner för framtiden. Det talas om Thatcher och Reagan. Kevin McCarthy, till exempel, hänvisar till den senares bevingade ord om att staten inte är lösningen, utan problemet.
Representanterna från andra sfärer framstår nästan som rekvisita.
Konferensen säger sig vara en revolt mot etablissemanget. Samtidigt tillhör många samma elit som de vill distansera sig ifrån.
Glappet till de vanliga medborgare man vill företräda framstår också som stort.
I ett försök att tala till arbetarklassen har man bjudit in dokusåpastjärnor från den amerikanska mångmiljonsuccén ”Duck dynasty”.
Representanterna från andra sfärer framstår nästan som rekvisita.
– Lita på arbetarklassen, säger den Labour-anslutna politiska teoretikern Maurice Glasman på scen.
Han sitter liksom Philippa Stroud i det brittiska överhuset vars representanter inte är folkvalda.
Det som gjorde Donald Trump framgångsrik var inte att han var som sina väljare, men att han fick dem att se honom som en av dem.
För det är en sak att formulera en berättelse, en annan att nå ut med den.
Det mest intressanta är inte i vilken utsträck­ning arrangörerna tillhör eliten de vill göra upp med. I stället är det att denna utbrytargrupp är beredd att strida mot resten av samhällstoppen.
Kanske går det att ana början på ett slags elitens inbördeskrig. Om Trumprörelsen är en gräsrotsrörelse från botten upp, är denna rörelse formulerad av makthavarna.
På väggen i konferenslokalen sitter en affisch med ett citat från den amerikanska social­antropologen Margaret Mead:
”Tvivla aldrig på att en liten grupp av kloka, engagerade medborgare kan förändra världen. Det är de enda som någonsin gjort det.”

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram