"Marina Sovina påstås vara en produktiv skribent för den ryska webbtidningen Lenta.ru. Hon ska under en enda dag ha producerat en mängd innehåll som det normalt skulle ta en genomsnittlig journalist på sajten två år att skapa.

Men Marina Sovina är inte en journalist med superkrafter, istället är hon ett exempel på ett förhållandevis nytt fenomen för att sprida rysk propaganda: användningen av avancerad teknik för att producera och distribuera innehåll i en aldrig tidigare skådad takt, särskilt när det gäller kriget i Ukraina.

Forskare vid Natos centrum för strategisk kommunikation, Stratcom, konstaterar att det har skett en kraftig ökning av AI-genererade journalister som skriver artiklar i ryska medier, som just Marina Sovina – där allt enligt Stratcom tyder på att det inte är en verklig person bakom texterna.

15 000 artiklar på ett år

Marina Sovina är heller inte unik. Snarare har forskarna sett ett mönster, där artiklar i det de kallar ryska ”propagandakanaler”, skrivs av AI. Slutsatsen är att ”AI-journalisterna” samlar in material från olika sajter som sedan publiceras på plattformen.

Det handlar inte om ett isolerat fall. När Nato-centret granskade förekomsten av liknande artiklar, fann de 27 misstänkta journalistprofiler hos fem stora ryska medier, som alla hade skrivit nästan 15 000 krigsrelaterade artiklar på bara ett år.

Marina Sovina publicerade till exempel i genomsnitt 81 artiklar om dagen – en summa som eskalerade till 150 artiklar dagligen, strax före Rysslands invasion i Ukraina.

”Marina Sovinas” digitala fotavtryck visade att den profilbild som användes sannolikt skapades av en AI.

Ytterligare undersökningar av Marina Sovinas digitala fotavtryck visade att den profilbild som användes sannolikt skapades av en AI på Generated photos, en plattform som kan ta fram ansiktsbilder baserat på specifika parametrar som hudfärg, ögon och känslor.

”Intrikata nätverk” på Kremls sida

Men det är inte bara Kreml som ligger bakom den massiva propagandaproduktionen.

– Vi kan se att statligt ägda medier i Ryssland är en del av Kremls försök att kommunicera både det ena och det andra. Men vi kan också se privata aktörer som försöker göra sig synliga för beslutsfattarna, säger Per Enerud, journalist och expert på ryska frågor och författare till boken ”Det här är inte ett krig: våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion”.

Han kallar aktörerna bakom spridningsinsatserna för ”intrikata nätverk”. Också Stratcom bekräftar att det handlar om ett stort ”pro-ryskt ekosystem” på bland annat kommunikationsappen Telegram, som består av kanaler som följs av hundratusentals användare. Stratcom menar att denna utveckling utgör en decentraliserad metod för distribution av innehåll om kriget i Ukraina, där avsändarna vanligtvis står på Kremls sida.

Den proryska gruppen som Nato pekar ut på Telegram, och som granskats för sin roll i krigets tidiga skede, täckte viktiga händelser under konflikten, som slaget vid Antonov-flygplatsen, ockupationen av Cherson och massakern i Butja. Stratcom fann att kanalerna var mer flexibla och snabbfotade än traditionella Kremlmedier, och att de snabbt kunde forma nya berättelser allt eftersom händelserna utspelade sig.

Ett exempel var Aleksandr Kots telegramkanal, med hundratusentals följare, som enligt forskarna till exempel skapade berättelser om att ukrainarna riktade in sig på sina egna civila. Dessa berättelser återkom så småningom i Rysslands FN-ambassadörs uttalanden.

Så hamnar propagandan i Sverige

Per Enerud konstaterar att även om den inhemska bilden fortfarande handlar om att rättfärdiga kriget som en ”avnazifieringsinsats”, så fungerar inte en sådan retorik internationellt. Han säger dock att Kreml anpassar sina budskap till olika demografiska grupper och att man märker att vissa typer av berättelser fungerar i en del grupper.

Per Enerud, journalist och expert på ryska frågor.

– Narrativet är att Ryssland är en förkämpe för antikoloniala insatser i världen. På så sätt försöker de rättfärdiga sina egna koloniala ambitioner, säger Per Enerud.

Han lyfter fram vad han anser vara en intressant spridningsmetod för rysk desinformation till Sverige. Trots avsaknaden av ryska statliga medier som riktar sig direkt till en svensk publik, sker ett flöde av desinformation främst indirekt.

– Vi har de ryska kanalerna som fungerar bra i USA, Tyskland eller Frankrike. Och dessa kanaler citeras av vissa svenska aktörer. Så det mesta av den ryska desinformation vi får i Sverige får vi från USA eller Tyskland, säger han.

I takt med att Sverige närmar sig ett Nato-medlemskap bedömer Per Enerud att Kreml kommer att anpassa sin kommunikation, men han tror snarare på en uppgivenhet inför den nya geopolitiska verkligheten, än en aggressiv strategi.

– De kan vara mycket fientliga, de kan framföra kritik. Men de accepterar medlemskapet som ett faktum."