Minsann ja, Robert Kagan ifrån Brookings, kompis med Åsnelund och Lilljycken..

"Tidpunkten närmar sig för både republikaner och demokrater att börja skriva på det nya kapitlet i den amerikanska demokratins historia. Låt oss hoppas att det inte blir det sista.

I en uppmärksammad artikel i Washington Post (30/11) har nämligen den respekterade amerikanske historikern Robert Kagan beskrivit en obehagligt realistisk väg till diktatur i USA. Om 13 veckor har Donald Trump sytt ihop sin kandidatur för republikanerna i presidentvalet i november nästa år, skrev han och syftade på den 5 mars. Supertisdagen med 13 primärval, däribland i staterna Texas och Kalifornien.

När Trump i praktiken har blivit republikanernas kandidat ändras hela dynamiken i valrörelsen, spår Kagan. Trump återtar scenen och medierna tvingas följa hans utspel, vars nyhetsvärde bara ökar i takt med galenskapen. Tv-sända rättegångar kommer att ingjuta ny energi i supporterskaran. I stället för att se en brottsling i rutan möter hans väljare en hjälte och revoltör som de tycker med rätta utmanar systemet.

I opinionsmätningarna leder Trump stort över alla republikanska motkandidater. Om det republikanska konventet i juli nominerar honom sluter partiet upp bakom en kandidat som de facto har försökt att genomföra en statskupp. Den signal som ges till det amerikanska folket är att republikanerna inte bara betraktar Trump som oskyldigt anklagad utan även som omdömesgill nog att styra landet.

Kagan beskriver hur en hämndlysten Trump återvänder till Vita huset, fast besluten att inte göra om misstaget att omge sig med personer som inte är obrottsligt lojala mot honom och hans utfall mot konstitutionen. Nu ska han göra upp räkningen med sina motståndare och de som tvingade bort honom efter valförlusten som han aldrig har erkänt. Kagan manar: Det är dags att kasta skygglapparna och inse att Trump kan bli vald igen och att konsekvensen riskerar att bli en ytterligt otrevlig samhällsomvandling i världens ledande demokrati.

Utrymmet för överraskningar är ännu stort.

Det lönar sig knappast att spekulera i exakt hur stora riskerna är att Trump verkligen vinner i november. Men att faran finns där i samma stund som han nomineras till republikanernas kandidat är uppenbart.

Utrymmet för överraskningar är ännu stort. Ingen vet hur rättegångarna mot Trump slutar och vilka konsekvenserna till slut blir om han fälls. Oppositionen mot honom inom delar av det republikanska partiet är också kraftigare nu än 2016. Några viktiga finansiärer har övergett honom, även om Kagan inte ger mycket för deras fortsatta motståndskraft efter en nominering.

President Bidens kandidatur är heller inte huggen i sten. Åldern tar ut sin rätt och stödet i opinionen är påfallande svagt, trots att läget i ekonomin vida har överträffat förväntningarna. Tillväxten är över fem procent och arbetslösheten historiskt låg. Exporten ökar med sex procent och den privata konsumtionen växer. Inflationen är strax över tre procent, under det långsiktiga genomsnittet och på väg ner.

Ändå tycker en klar majoritet av väljarna att Biden gör ett dåligt jobb, och uppemot två tredjedelar av befolkningen svarar att landet är på väg åt fel håll. Det är brutalt dåliga siffror, som tyder på att man vill se en förnyelse i Vita huset och kongressen.

Biden har förlorat mest i de grupper som demokraterna måste mobilisera för att göra ett bra val också till kongressen. Hans stöd minskar bland minoriteterna och unga. Väljare som lätt stannar hemma om entusiasmen saknas i kampanjen.

Ingen borde förvånas över om en så erfaren politiker som Biden ser skriften på väggen.

Att vid hög ålder lämna obesegrad efter en stark ekonomisk återhämtning innan baksmällan infinner sig, och samtidigt ha återupprättat USA:s anseende i omvärldens ögon, borde ses som ett attraktivt alternativ. Jämfört med att riskera hälsan och eftermälet i en valrörelse som motståndaren kommer att göra sitt bästa för att förvandla till en av historiens smutsigaste.

Att Biden har väntat med att lämna ett definitivt besked om sina planer är förståeligt. Ingen president som har möjlighet att ställa upp till återval vill bli en ”lam anka” i förtid. Höstens talmanstumult i representanthuset och republikanernas försök att sabotera Ukrainastödet har gett goda skäl för Biden att inte släppa tyglarna.

Just nu är det kanske viktigare än att lugna en omvärld som bävar inför hotet om Trumps återkomst."