"Fråga:

Varför är det tillåtet att sälja sex – men straffbart att köpa? Det måste vara en av de få ”tjänster” där denna ”affärsrelation” existerar?

/KH

Svar:

När jag får din fråga har jag precis stängt av radion och min första impuls är att ropa: Lyssna på Maria Svelands P1-dokumentär om porrbiografen Blue vision, så förstår du! Vem som är offer och vem som ska straffas. Och att det är självklart att det är så det måste vara.

Det är också utifrån det perspektivet vår lag är utformad, tänker jag. Från viljan att kriminalisera allt man vill bli av med i samhället för att komma tillrätta med problemen. Problemet med lagar är dock att det sällan är så enkelt. Och den liberala ideologen i mig rasar. Störs över lagens logiska kullerbyttor och tycker att den är ett steg tillbaka för den feministiska rörelsens kamp: att per automatik göra kvinnan till offer utan förmåga att göra egna val och ta ansvar. Att den skapar en bild av kvinnan som svag och mannen stark. Då kriminalitet absurt nog tenderar att betraktas som styrka.

Trots att det i många fall säkert är tvärtom. Tänk bara på Frödings rader: ”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få.”

Kriminalisering är dessutom ett särskilt trubbigt instrument när det gäller mänskliga drifter som verkar vara eviga. Resultatet blir ofta en större svart marknad som flyttas till mer ljusskygga platser med större risker för de mest utsatta. Många länder har också valt en annan väg och i stället legaliserat. Vilket faktiskt såväl Amnesty international, Human Rights Watch och WHO förespråkar.

Ingen entydig forskning finns dock.

Men samtidigt bör man också ställa frågan vad syftet är med våra lagar. Är det att genom straff försöka förändra mänskligt beteende eller peka ut en etisk kompass för samhället? Markera vad vi finner acceptabelt och inte, oavsett om lagen i praktiken kommer att förändra något? För prostitution verkar alltid ha funnits och kommer troligtvis alltid att finnas. Men anser vi det därmed vara rätt? Ska en man – för det är oftast en man – ha rätt att köpa en kvinnas kropp?

Kanske behöver någon instans i ett samhälle vara moraliskt rättesnöre. Och kanske är det så att juridiken fått ta den rollen sedan kyrkan förlorat sin makt. Men frågan är om det är det bästa.

Hur som helst. När Sverige för snart 25 år sedan som första land i världen införde denna modell på sexköpslag verkar det har varit med ett tydligt mål att den skulle exporteras. Ett mål som gick helt linje med den politik som under många år gått ut på att sprida just våra värderingar till resten av världen.

Och i den grenen undrar jag om inte sexköpslagen ett paradexempel.

För det finns nog få så tydliga exempel på hur samhällets institutioner i krocken mellan de fina orden och den krassa verkligheten tvingas ner i spagat och skapar en helt egen genre av svart humor.

Ta bara detta med skatten. En kvinna som tjänar sina pengar på prostitution är enligt svensk lagstiftning skyldig att betala skatt. Och kan – vilket enligt organisationen Talita har hänt (SvD Debatt 27/11/2023) – av Skatteverket uppmanas att starta ett eget företag. Samtidigt som hennes affärsmodell indirekt kräver att hennes kunder begår ett brott. Och får hon betalt, så måste hon betala sin skatt. Med andra ord en slags sofistikerad statlig pengatvätt.

I samma debattartikel landar undertecknarna, av omtanke om de utsatta kvinnorna, i slutsatsen att prostitution borde vara skattefri. Då många av de kvinnor de möter omöjligen kan betala de stora skulder de ådragit sig. Känslomässigt begripligt, men i mina ögon rent intellektuellt en rätt galen slutsats som snarare visar att något i grunden är fel.

Skammen drabbar även kvinnor

En sak har dock denna lag lyckats med och det är skambeläggandet. Som visserligen funnits där åtminstone sen Moses skrev sina stentavlor. Men skam behöver hållas vid liv för att inte beteenden ska normaliseras och här har nog vår lagstiftning bidragit en del.

För nog skammas de som åker fast i någon av polisens operationer mot torskar. Problemet är dock att skammen även drabbar kvinnan.

Och här kommer jag själv med stort intresse, eller snarare förfäran, följa arbetet med den nyligen tillsatta utredning som syftar till att göra det lättare att utvisa människor på grund av ett tvivelaktigt leverne. Den reser ett stort frågetecken kring hur prostitution kommer betraktas. Kommer vår nuvarande lag att fungera som skydd? Eller ska den prostituerades leverne anses ohederligt och utgöra grund för ett indraget uppehållstillstånd?

Hur som helst sker det nog alltför ofta att de som stiftar våra lagar i första hand ser till vad de utåt vill signalera, vilken bild de vill ge av sig själva, i stället för att skapa bästa möjliga förutsättningar för den som är mest utsatt."