"Inte heller gamle Bosse får särskilt mycket utrymme..
"Bo Jonsson var den störste icke kungliga jordinnehavaren någonsin i Sverige.
Hans godsmassa, till största delen bestående av pantlän, omfattade över 1/3 av Sverige och hela Finland.
Bo Jonsson som kom från en rik adelssläkt, lånade ut stora summor pengar till kung Magnus Eriksson och när kungen inte kunde betala tillbaka löste han dem istället med jordegendomar.
Bevarade dokument från hans tid indikerar att han var en ovanligt skicklig organisatör.
Han nöjde sig inte med att slå ihop en massa små gårdar till stora gods utan utnyttjade också deras produktionsmöjligheter på ett mer effektivt sätt.
Han visade omsorg inte bara för jordbrukets, fiskevattnens och gruvornas avkastning, utan utnyttjade även vattenkraften för att bygga kvarnar och för andra industriella ändamål.
Bo Jonsson bedrev också omfattande affärsverksamhet utomlands. Inom nästan alla områden av näringslivet utvecklade han en anmärkningsvärd entreprenörsanda.
Resultatet var att hans rikedomar också växte, inte bara i form av tillgångar utan även i kontanter.
Mycket tyder på att Bo Jonsson på det ekonomiska området var en föregångsman som insåg vikten av penninghantering framför den äldre medeltidens naturahushållning.
Sammantaget lyckades han genom sina personliga egenskaper tillförsäkra sig en maktställning utan like, politiskt såväl som ekonomiskt.
Författaren till Vadstena klosterannaler skrev efter hans död att "han var mycket mäktig på sin tid; ty då styrdes allt i riket så att säga på hans vink, och konung Albrekt förmådde intet mot honom i någonting, änskönt han då och då försökte".
Bo Jonsson lät översätta Alexandersagan till svenska, en bok om Alexander den store som styrde över ett välde som enligt sagan innefattade bland annat Grekland, Egypten och Italien."

Nytt ljus på mörk medeltid
SVT:s storsatsning ”Historien om Sverige” har nu nått medeltiden, ”del 4. Gud ger och Gud tar, 1100-talet till slutet av 1300-talet”.
Det var när några intellektuella i Italien återupptäckte det antika arvet, grekisk vetenskap och romersk civilisation, under tidiga 1400-talet, som bilden av tiden där emellan, ”medeltiden”, blev något mörkt, trist, ointressant – en transportsträcka i historien dominerad av barbarer, vidskepelse, ett lågvattenmärke för civilisationen. Renässansen (pånyttfödelsen) skulle återgå till gamla stilideal, det bokstavligen tala vita marmorns tidevarv.
Att de gamla vitnade ruinerna från antiken i själva verket varit målade i grälla färger hade de ingen aning om, väder och vind hade redan sedan länge spolat bort färgen. Synen på medeltiden har sedan dess förändrats kraftigt, numera talar man sedan länge om en period som kännetecknas av dynamisk förändring.
Icke desto mindre skrevs några av mänsklighetens mörkaste kapitel just vid den här tiden. Inte minst Digerdöden, den böldpest som sköljde över Europa under mitten av 1300-talet, kändes för de alltför få överlevande som jordens undergång. Men krasst uttryckt så dog så många människor att kraftiga samhällsförändringar kom i svang, så många gårdar lades öde att kontrollen över bönderna på sina håll började släppa. Brist på arbetskraft förändrade läget. På så vis fick gav även Digerdöden upphovet till omvandling.
Även Sverige genomgick kraftiga förändringar från 1100-talet och framåt. Kungamakten ökade sin kontroll, kristna kyrkor byggs i bygderna, kloster förmedlar kunskap om nya grödor från kontinenten och städer grundas med sina köpmän och hantverkare. De sjöburna vikingarna försvinner i takt med att de tidigare offren förstärker försvaret. Den stora gruppen av yngre män som inte kunde ärva gården, eller borgen, kan i stället delta i de stora korstågen. Några for till Heliga landet, medan andra deltog i de nordiska korstågen österut.
Den fjärde delen är ett historiskt smörgårdsbord som blandar åtskilliga rätter:
Mordet på Elin den 30 juli 1160 sätter fingret på medeltiden på ett mycket intressant sätt, ett mord för att hämnas en tidigare oförrätt leder till att den mördade kvinnan upphöjes till ett helgon. En förmedlande länk mellan Gud och människan. Hennes avhuggna finger förvaras förmodligen fortfarande i kyrkan i Götene och folk kunde vallfärda till trakten av Skövde för att visa vördnad och kanske söka bot mot sjukdomar.
Bergslagens blir banbrytande ekonomiskt med brytningen av järnmalm och de nya masugnarna varav den i Lapphyttan är den äldsta kända i hela Europa. Birger jarl bygger allianser och inför lagar på ett sätt gör att vissa menar att det är först nu man kan prata om Sverige som rike för första gången. Ett rike som även Finland blir en del av.
Brott och straff såg på medeltiden ut ungefär som önsketänkande på internet. Magnus Ladulås, Alsnö stadgar, riddarna och adeln sätter ramen för överklassen. Magnus Eriksson regerar över Europas största rike, köper Skåne, drar på korståg mot Novgorod men drabbas av lilla istiden, Digerdöden och den Heliga Birgitta… det är bara lite av allt som är med.
Historiskt eftersnack; ”galna helgon och oskyldiga råttor” och när hundsvott blev en populär svordom: