"Myndigheten har stora problem och dess medarbetare älskar att göra som man alltid gjort. Den nya rikspolischefen står inför ett närmast omöjligt uppdrag.

KOLUMNEN. Hanne Kjöller är sjuksköterska, journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Det räcker inte med att vara obotlig optimist. För att se den nya rikspolischefen, Petra Lundh, som en frälsare som ska frigöra den föga fungerande myndigheten förutsätter ett gigantiskt mått av magiskt tänkande. Det betyder inte nödvändigtvis att rekryteringen är fel. Däremot att uppdraget för henne, liksom troligen för vem som helst annars, är omöjligt.

Låt oss börja med de goda sidorna. Lundh är en erkänt skicklig jurist. Med sin domarbakgrund kan hon processandet och förstår värdet av kompetenta utredare. Just utredningssidan har hamnat i skymundan i en myndighet där det är blåljustungt i chefsleden.

Ingripandepoliser och specialstyrkor har givetvis en viktig funktion i polisorganisationen. Men det har sannerligen också de utredare vars arbete i slutändan är det som avgör om det går att ställa någon inför rätta eller inte. Polisen kan gripa hur många som helst. Men vad hjälper det om förundersökningar läggs ned på löpande band. Och om uppklaringsprocenten fortsätter att falla.

Polis och åklagare har med undantag för vissa riksenheter arbetat som vid ett slags löpande-band-verksamhet. Varje polisanmälan har hanterats som ett enskilt ärende även om man kunnat skönja ett större mönster. Det kan vara en förklaring till det urusla resultatet för bedrägeribrott. Numera vet vi att gängskjutningar, sprängningar och bedrägerier hör ihop och att det därför finns en polisiär poäng att inte ”delegera” ett bankbedrägeri mot en enskild äldre dam till en kompensationsfråga mellan brottsoffret och banken.

Förutom det strategiska värdet för polisen att försöka störa gängkriminella på alla olagliga arenor handlar det för polisens del också om att tjäna de medborgare man är satt att skydda. Och här skulle man önska en större transparens, en tydlig överenskommelse mellan människor och myndighet. Medborgarna måste i högre grad själva förmås ta ansvar för helt orimliga erbjudanden om ädelstenar till vrakpris eller lyxkryssningar för ett par hundralappar. Polisen kommer aldrig att kunna utreda alla bedrägerier. Och det kan heller inte vara ett mål för en verksamhet som har långt allvarligare brister än så.

Lundh har hårda nypor och vet vad hon vill. Det är nödvändigt för att ratta en myndighet full av egensinniga sheriffer. Men för att hon ska kunna ställa krav på underordnade chefer skulle hon behöva något vassare än en pekpinne. Regionpolischeferna sitter på tidsbestämda förordnande och väljer de att strunta i att göra som hon säger, då står hon där utan puffra och patroner i bältet.

Det finns en svart plump på den nya chefens cv. Lundh har under sin tid som riksåklagare uppmärksammats för ett par anmärkningsvärda rekryteringar och anklagats för vänskapskorruption. Det hela försvåras ytterligare av att det förefaller som att hon själv inte förstår allvaret i sitt agerande.

Den nya rikspolischefen har fått tre uppgifter att lösa:

- Att få upp trycket i utredningsverksamheten så att fler brott kan klaras upp.

- Att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis.

- Att säkerställa en effektiv styrning av polisens resurser.

Det man hade önskat är snarare ett mätbart tal för exempelvis andelen personuppklarade brott. Att ”få upp trycket” är för luddigt och vad betyder egentligen att fler brott ska klaras upp? Fler än när då? Och vilka brott? Just nu skördar polis och åklagare ännu frukterna av att andra länders polismyndigheter har knäckt ett antal krypterade appar där kriminella känt sig så säkra att de kommunicerat helt öppet om vilka som ska mördas var och när. Dessa sötebrödsdagar lär snart vara över.

Regeringens önskan om en lokalt synlig polis står delvis i kontrast till kravet på att lägga mer krut på utredningssidan. Men visst, i utsatta områden är det viktigt för såväl kriminella som laglydiga att polisen syns. Värdet av patrullerande konstaplar i Stockholms innerstad går däremot att ifrågasätta ur ett resursperspektiv.

På våning 11 där rikspolischefen huserar finns ett talesätt: Att styra polisen är som att ro i snor. Hur goda intentioner och stora biceps man än har så kommer man inte framåt.

Apropå resurser och effektiv styrning: Nationellt forensiskt centrum har under mer än ett decennium varit ett sorgebarn. Väntetiderna är så långa att mycket inte ens skickas dit. Effektivitet går inte att åstadkomma med den här typen av permanenta flaskhalsar.

På våning 11 där rikspolischefen huserar finns ett talesätt: Att styra polisen är som att ro i snor. Hur goda intentioner och stora biceps man än har så kommer man inte framåt. Polisen vill göra som man alltid gjort. Och man vill inte låta någon, allra minst någon som inte är polis, berätta hur man bör göra i stället. Att vara kvinna och ledare är på de flesta håll i Sverige inte längre en grej. Men Polismyndigheten är sannolikt inte en sådan plats.

Petra Lundh har onekligen en del motvind när hon sätter sig i ekan den 1 december."