"När Moderaterna i somras gick ut med partireklam om att det skulle bli möjligt att upphäva svenska medborgarskap skrev jag till deras officiella Twitterkonto och frågade på vilka villkor mitt medborgarskap skulle kunna upphävas. Jag fick inget svar. Fegt av dem, tycker jag.

Det är dags att ställa frågan igen till justitieminister Strömmer (M): på vilka villkor skulle ni återkalla mitt medborgarskap?

På tisdagen meddelade Strömmer att frågan om upphävda medborgarskap ska utredas, vilket i andra sammanhang kunde betytt att frågan skulle begravas. Det kommer inte att ske – detta är en av SD:s kärnfrågor och Moderaterna driver numera själva saken hårt. I frånvaron av en politisk opposition kan sådant här gå ganska fort.

För SD är det lätt: man vill en gång för alla juridiskt skilja mellan att vara ”svensk” och att vara ”svensk medborgare”. Alla minns Björn Söders berömda uttalande från 2014 om att samer och judar inte är svenskar. För honom var det en självklarhet och han verkade närmast ha blivit förvånad över reaktionerna.

Djupast sett kommer en utredning av det här slaget att handla om just det: a-svenskar och b-svenskar. För vems medborgarskap ska kunna upphävas? Allas eller somligas?

Strömmer sa på tisdagen till Ekot att det finns folkrättsligt stöd för att kunna upphäva ett erhållet medborgarskap – om man vid ansökan uppgett falska uppgifter eller om det förekommit mutor och hot. Sådana regler finns i en del länder. Justitieministerns partner SD går dock längre: medborgarskap ska kunna upphävas om personen ifråga är en ”fara för samhället”. Här börjar språkbruket sticka ut ur handsken.

Och vad är det då att vara ”född svensk”? Är det genetik vi talar om? Den ”vandel” som Tidöavtalet nämner? Är det Viktor Rydberg som spökar?

Vi känner igen det från diktaturer av olika slag. Människor som har ansetts vara ”en fara för samhället”, på grund av sin bakgrund eller sina åsikter, har berövats medborgarskap. Hela 1900-talets mörkare historia rymmer en provkarta på hur människor kastats ut i statslöshet. Det är därför artikel 15 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 slår fast att ingen på godtyckliga grunder ska kunna berövas sitt medborgarskap. Och det är därför det står i den svenska grundlagen, regeringsformen § 14, att en svensk inte kan berövas sitt medborgarskap om ”följden blir statslöshet”. Det är historiska lärdomar.

Men nu säger Strömmer, att han inte ”ser några hinder” att dra in medborgarskap även om följden blir statslöshet. Han vet naturligtvis att det strider mot grundlagen och skulle fordra en grundlagsrevision – vilket är vad en sådan utredning öppnar för.

Därmed skulle vi borra i bjälklaget i den svenska rättsstaten. Det är ditt medborgarskap som avgör vilka rättigheter och skyldigheter du har som svensk. På vilka villkor ska dessa nu kunna ogiltigförklaras?

När en person utgör ”en fara för samhället”, svarar SD. Vi kan påminna oss att i länder som Sverige tills helt nyligen förbehöll sig rätten att kritisera, som Turkiet, kan det klassas som terrorism att skriva en dikt, för att inte tala om att hävda grundläggande demokratiska rättigheter i tryck. Då är man ”en fara för samhället”.

Vad ska då utredningen tänkas komma fram till? Att de som erhållit medborgarskap som vuxna ska kunna få det upphävt? Om så är systemet med a- och b-svenskar fixt och färdigt. Och vad är det då att vara ”född svensk”? Är det genetik vi talar om? Den ”vandel” som Tidöavtalet nämner? Är det Viktor Rydberg som spökar?

Jag vill att justitieministern talar om på vilka villkor jag blir osvensk nog att bli av med mitt medborgarskap, även om jag då riskerar att bli statslös. Jag menar att jag som svensk medborgare har rätt att veta."