Så vad Nisse har gjort med vilket syfte, det får envar räkna ut själv nu..

"I takt med att räntorna stigit har värdet på Riksbankens stora värdepappersportfölj sjunkit som en sten.

Vore Riksbanken ett företag skulle banken vara konkursmässig. För några veckor sedan meddelade den nya riksbankschefen Erik Thedéen att han kan behöva be riksdagen om 80 miljarder kronor i nytt kapital från staten. En exceptionell åtgärd i bankens flera hundra år långa historia.

Bakgrunden är att Riksbanken de senaste åren köpt svenska värdepapper i en omfattning som saknar motstycke. Som mest uppgick innehavet av svenska obligationer till nästan 1 000 miljarder kronor.

Dagens Nyheter har granskat obligationsköpen – och de underlag som låg till grund för besluten.

Åren 2015–2022 gjorde Riksbanken förluster på sammanlagt cirka 59 miljarder kronor. Av dessa kan uppskattningsvis 23 miljarder kronor spåras till ett enskilt rambeslut: Riksbankens penningpolitiska möte den 25 november 2020.

Där beslutades att värdepappersköpen skulle utökas från 500 upp till 700 miljarder kronor. Perioden för köpen skulle också förlängas fram till slutet av 2021.

Köpen har delvis haft olika syften. Det ursprungliga motivet var att få fart på inflationen. Våren 2020 utökades köpen kraftigt för att begränsa pandemins effekter på svensk ekonomi.

I efterhand har ekonomer kritiserat Riksbanken för att köpen borde ha varit mindre och avslutats tidigare.

Men även inför beslutet i november 2020 fanns det många kritiska röster. Direktionen, Riksbankens ledning, var splittrad. Två av fem ledamöter reserverade sig mot beslutet. Enligt flera källor som DN har intervjuat påpekade även experterna i Riksbankens egen tjänstemannaorganisation att köpen var onödiga. De ansåg att penningpolitiken redan var tillräckligt expansiv – att det var fel att utöka värdepappersköpen.

”Vi förstod inte riktigt varför man ville utöka programmet”, säger Jesper Hansson, tidigare chef för den penningpolitiska avdelningen på Riksbanken.

Jesper Hansson var fram till i våras chef för avdelningen för penningpolitik på Riksbanken, den avdelning som tar fram underlag för penningpolitiska beslut.

Han deltog ofta på presskonferenser när Riksbankens penningpolitik presenterades, sida vid sida med dåvarande riksbankschefen Stefan Ingves.

– Jag och mina närmaste medarbetare var överens om att effekten av fler köp var liten. Behovet av ytterligare köp var tveksamt. Vi förstod inte riktigt varför man ville utöka programmet.

Var det uppenbart för direktionen att staben inte tyckte det var en god idé att utöka köpen?

– Ja, det tycker jag. Vi var tydliga med att vi trodde att effekten skulle vara liten. Det var också uppenbart att vi inte hade tänkt lämna det som huvudförslag om de inte själva hade uttryckt tydliga signaler om att de ville ha det, säger Jesper Hansson.

Bilden bekräftas av tidigare sekretessbelagda Powerpoint-presentationer som Avdelningen för penningpolitik visade för direktionen inför beslutet i november 2020. Under rubriken ”Stabens övergripande bedömning” står det: ”Redan beslutade åtgärder tillräckliga”.

Inte heller marknaden förväntade sig fler köp enligt presentationen. Endast en av fem banker i Riksbankens omvärldsbevakning trodde att köpen skulle utökas.

Trots att Riksbankens tjänstemän tyckte det var en dålig idé tog de fram beräkningar som innebar utökade köp av värdepapper ”baserat på indikationer om att direktionen vill göra penningpolitiken mer expansiv”. I ett alternativt scenario från staben togs ett förslag fram där utökade köp inte ingick.

– Stefan Ingves förstod att vi var skeptiska. Men jag försökte inte övertyga honom, det kändes inte som min roll. Men han var väl medveten om att jag och mina kollegor var skeptiska, säger Jesper Hansson.

Avrådde ni uttryckligen från att köpa?

– Vi presenterade konsekvensanalyser där de positiva effekterna skulle bli väldigt små. Det är ju i princip en avrådan, men vi sa aldrig uttryckligen att vi ”avrådde”. Den modell vi har på Riksbanken är inte att vi kommer med råd. Vi gör analyser av olika handlingsalternativ som vi bedömer vara relevanta och de som direktionen beställer. Men med facit i hand önskar jag att vi hade varit ännu tydligare.

Riksbanken har liksom andra centralbanker inte som mål att göra vinst. Det behöver per definition inte vara ett problem att Riksbanken går med förlust. Det påverkar inte direkt förmågan att verka effektivt, enligt centralbankernas samarbetsorgan BIS.

Även 2021 och 2022 genomfördes fler köp, men det är detta stora beslut från november 2020 som är det senaste övergripande beslutet om Riksbankens köpprogram. Det har alltså senare visat sig leda till miljardförluster.

De värdepapper Riksbanken har köpt har i huvudsak varit stats- och bostadsobligationer med låg avkastning. När räntorna stigit uppstår för Riksbankens del stora förluster.

Fakta.Portföljen finansierades med skapade pengar.

• Riksbankens köp har finansierats med nyskapade pengar. För detta betalar Riksbanken en rörlig ränta till sina motparter som är kopplad till styrräntan.

• Sedan 2022 har styrräntan på kort tid ökat från 0 till 4 procent. Riksbankens beslut att höja styrräntan har därmed haft en direkt negativ effekt på de egna räntekostnaderna.

• Riksbanken har till skillnad från andra centralbanker köpt en stor mängd bostadsobligationer. Sådana anses vara mer riskfyllda än statsobligationer. Bostadsobligationer finansierar en stor del av bostadsinstitutens utlåning av bolån.

• Beräkningen av Riksbankens förluster bygger på marknadsvärde enligt prisdata från Nordic Bond Pricing.

• Riksbanken har för närvarande negativt eget kapital. I den beräkningen ingår dock inte orealiserade vinster från guld- och valutareserven.

DN har i en dryg vecka sökt den förre riksbankschefen Stefan Ingves som har avböjt intervju. I ett mejl skriver han: ”I dagsläget kommenterar jag inte vare sig nuvarande eller tidigare penningpolitik”.

I en intervju från november 2020 argumenterade han för köpen:

– Alla ska känna trygghet i att räntorna kommer vara låga och marknaderna fungera framöver. Det bidrar till den ekonomiska återhämtningen, sade Stefan Ingves.

Jesper Hansson, den tidigare chefen för Riksbankens avdelning för penningpolitik, förklarar varför han redan i november 2020 hade en annan bild än Stefan Ingves: Efter krismånaderna våren 2020 var ekonomin åter på rätt väg, smittspridningen minskade och restriktionerna på sociala kontakter lättade något.

– I november 2020 var ekonomin på väg att återhämta sig. Läget på finansiella marknader var stabilt, räntorna på riskfyllda tillgångar som bostads- och företagsobligationer hade kommit ner. Visserligen fanns det risker kopplade till den andra vågen av smittspridning, men penningpolitiken var redan expansiv. Att då göra penningpolitiken ytterligare mer expansiv var inte något vi i staben funderade på, säger Jesper Hansson.

I dag, tre år senare, står Riksbanken inför en ovanlig situation: den har för närvarande negativt eget kapital. Det innebär att skulderna är större än tillgångarna. Det behöver inte vara ett problem för en centralbank, men kan försämra möjligheten att själv finansiera sin verksamhet. Det kan i sin tur påverka oberoendet till riksdagen och regeringen.

Den låga efterfrågan i Sverige på kontanter utgör en försvårande omständighet för Riksbanken. Det klassiska sättet för en centralbank är annars att finansiera sig genom att tjäna pengar på att ha monopol på sedelutgivning. Denna möjlighet är, enligt vice riksbankschefen Martin Flodén, begränsad i Sverige eftersom Riksbanken har en liten – och minskande – mängd sedlar.

– Det finns flera centralbanker som har eller har haft negativt eget kapital, till exempel Tjeckien, Israel och Chile. Men de har i alla fall haft en stor sedelmängd så att de ändå har haft en intjäningsförmåga, säger Martin Flodén.

Vice riksbankschefen Martin Flodén reserverade sig mot beslutet i november 2020 att utöka Riksbankens program för köp av värdepapper.

Martin Flodén anser att de obligationsköp som Riksbanken gjorde under pandemins mest akuta skede hade stora samhällsekonomiska vinster. Däremot, tycker han likt Jesper Hansson, att köpen inte borde ha utökats i november 2020. Martin Flodén var en av två ledamöter som reserverade sig mot beslutet. De köp som redan hade beslutats var fullt tillräckliga, enligt honom.

– Jag såg inte framför mig att räntan skulle öka så mycket som den gjorde 2022 och 2023. Det var inte därför jag reserverade mig. Men själva risken för att vi skulle göra förlust, det var vi alla medvetna om, säger Martin Flodén.

Fakta.Riksbankens köp av värdepapper

• I början av 2015 började Riksbanken, liksom den Europeiska centralbanken, att köpa statsobligationer för att göra penningpolitiken mer expansiv. Syftet var att få upp den låga inflationen till 2 procent.

• När coronapandemin bröt ut på våren 2020 genomförde Riksbanken flera åtgärder på kort tid för att undvika en finansiell kris och för att säkerställa att den expansiva penningpolitiken påverkade ekonomin som tänkt. Bland annat beslutade Riksbanken att skapa ett program för köp av värdepapper. Förutom statspapper inkluderade programmet också kommunobligationer, bostadsobligationer och företagspapper.

• Rambesluten för köpprogrammet under pandemin fattades i mars (300 miljarder kronor), juni (500 miljarder kronor) och november 2020 (700 miljarder kronor).

• Beslutet att köpa obligationer är inte unikt för Riksbanken. Även andra centralbanker köpte värdepapper i stor omfattning under pandemin. Men det fanns länder som inte köpte. Norge, Schweiz och Tjeckien avstod från den typ av stödköpsprogram som användes i Sverige.

• Riksbanken har liksom andra centralbanker inte som mål att göra vinst. Det behöver per definition inte vara ett problem att en centralbank går med förlust.

• Förra sommaren publicerade Riksbanken en rapport om sina köp och de förluster som innehaven medfört: ”Denna typ av ränterelaterad risk är något som Riksbanken har varit väl medveten om och även kommunicerat under perioden av obligationsköp”.