"Under veckan har Patrick Sommerlaths misstänkta sexköp varit en stor nyhet. Först gömde han sig – sedan började han försöka förklara sig. Drottningens brorson är som en figur hämtad ur en komedi.

Att följa turerna kring Patrick Sommerlaths misstänkta sexköp har varit ungefär som att titta på en Ulf Malmros-komedi. Det är knäppt, lite förhöjt, spårat – och en massa garv. Jag vet, jag vet, ärendet är allvarligt och eventuella sexköp är ingenting att skratta åt över huvud taget, men hur ska man annars reagera? Vilken historia! Vilka karaktärer! Så knäppa saker alla säger!

”Nej, men kära du, jag är här för demens”, utbrister drottning Silvia, Patrick Sommerlaths faster när hon under en prisutdelning för Alzheimerforskning får frågor om vad hon tror att brorsonen hållit på med hos thaimassösen, och det markerade nog kulmen på flera dagars märkliga krumbukter från kungaparet. Så fort en kung eller drottning visat sig under veckan har frågor om Sommerlath kommit, och varje gång går det som ett förfärat sus bland följet, hovets alla marskalkar och hovnarrar som kommer pilande för att minska risken att fler frågor ställs. Förfärat mummel, ”nej, nej, nej” hörs i sidenkulisserna, och sen de nervösa klapprande stegen över stengolv, stopp, inga frågor till kungen och drottningen om Patrick Sommerlath!

Hade det varit verklighet så hade väl en normalt fungerande drottning svarat: ”Vet du, jag kan inte svara för honom – jag är inte han.” Men nu var vi i en Ulf Malmros-film och drottningen är här för demens och skyndar iväg följd av marskalkarna.

Patrik Sommerlath själv höll sig borta. Misstänkt utav bara helvete för att ha besökt den ”massagesalong” som polisen i själva verket betraktar som en bordell, där han betalat först 250 kronor för massage och sen 1000 kronor för något annat, polisen undrade vad, och åklagaren ville delge honom en stämningsansökan, men han gick plötsligt inte att nå. Polisen sökte honom överallt, men han verkade helt enkelt ha sjappat. Gömde han sig på Drottningholms slott? Kungen och drottningen ville absolut inte säga. Hovnarrarna motade bort journalister från uppfarten. Och dagarna gick, brottet preskriberades och Sommerlath var fri. Ja, det kunde varit allt, historien kunde slutat där, de fångade en räv en dag men räven gled ur näven.

Det enda han var säker på var att han inte köpt sex, det visste han säkert, allt annat hade fallit glömska, alla minnesdetaljer borta

I stället kom nästa akt i Malmros-filmen. Sommerlath fick kontakt med Svensk Damtidning. Han ville prata ut. Och det var ingen samlad kungavän som tog till orda. Vilken svada! Vilket sanslöst pladder! Han var obetalbar!

Han pratade och pratade, och förlåt mig, men jag måste säga det: allt lät högst märkligt. Vartenda ord. Det var därför han var en så komisk figur, så perfekt i den här filmen. Han erkände nu att han lämnat landet, varför, jo för det var hans enda sätt att bli rentvådd. Att vänta på en rättegång skulle bara göra att folk dömde honom på förhand, sa han, så han avvek. Och hur var det med den där dubbelswishen? Ja, han minns inte så noga, men han kan ha köpt någon massageolja eller kanske en ergonomisk kudde. Han har dålig kropp, brukar köpa såna grejer, men han kunde väl inte komma ihåg saker som hände för två år sedan?

Det enda han var säker på var att han inte köpt sex, det visste han säkert, allt annat hade fallit glömska, alla minnesdetaljer borta och ju mer han pratade desto mindre kom han ihåg, det var som att minnet försvann i realtid, under samtalets gång, och till slut började man förstå att den här Malmros-filmen ändå skulle få ett lyckligt slut, att Sommerlath skulle glömma och glömma och till sist vandra ut från intervjun med Svensk Damtidning helt tom, lycklig, ja, fri."