"Är du en gullis eller en knullis? Se där en fråga för moderna män att ta ställning till. Åtminstone om du pratar med profilerna i ”Pappapodden”. Men vi tar det från början.

Nyligen skrev den Carrie Bradshaw-fyndiga Katarina Muhr en relationsspaning i Amelia med rubriken (ursäkta språket) ”Nu dejtar jag en gullis – aldrig mer en knullis”. I krönikan delade hon alltså in sin dejtningshistorik av män under rubrikerna knullis eller gullis.

En knullis har visserligen sug i blicken, förklarar Muhr, men är destruktiv och har en faiblesse för missbruk och svineri. Han går aldrig att få tag på, vill inte göra definitiva planer, ligger hellre än pratar och visar sig aldrig sårbar.

En gullis däremot är snäll, trygg, omtänksam, medveten om orättvisor och klimatkris, tycker om att prata, anser att toxisk maskulinitet är larvigt. Han är en typ av man ”som aldrig hade särskilt svårt att förstå hur man tar på kvinnor utan att gå över gränsen och därför har blomstrat efter metoo”. Men framför allt är gullisen sexig.

Muhr har dejtat båda varianterna, men föredrar, föga förvånande, den senare. Och ja, hon dejtar en gullis just nu, meddelar hon och pekar på att hon inte är ensam; kända kvinnor som Zendaya och Kylie Jenner har tydligen gjort liknande partnerval. Muhr ser framför sig en trend där den så kallade gullisen är det nya mansidealet – såväl i Hollywood som bland verklighetens folk.

Jag tänker att man kan se Muhrs underhållande, men i ärlighetens namn ganska sexistiska, etiketterande som ett svar på hora–madonna-komplexet. Det vill säga den psykoanalytiska teorin om att vissa heterosexuella män har svårt att se en och samma kvinna som mål för både romantiska och sexuella begär och därför mentalt behöver dela upp dem i ett motsatsförhållande; älskad eller älskarinna. Ett felsteg åt endera hållet och kvinnan förpassas antingen till gruppen ”trist men älskad och respekterad fru” (madonna) eller ”åtrådd och föraktad älskarinna” (hora), enligt detta sätt att tänka.

Dessvärre är indelningen inte bara en religiös eller psykoanalytisk relik. Det räcker med att läsa en sexbrottsdom för att förstå att komplexet lever och frodas i vår kultur. Att klistra etiketter på andra är också ett effektivt sätt att ta makt. Snart börjar den etiketterade se på sig själv med klistrarens ögon.

Därför var det ändå ganska intressant när de två 40+-profilerna, Nisse Edwall och Manne Forssberg, i sitt senaste avsnitt av ”Pappapodden” självmant plockade upp Muhrs kvinnliga motsvarighet till hora–madonna-komplex och försökte applicera etiketterna på sig själva.

Frågorna hopade sig. Är man en knullis eller gullis om man ligger runt men är öppen med det? Om man vill ha avslappnade relationer där soffmys, barhäng och sex ingår men inte vill vara ihop? Och om det blir missförstånd om saken – hänvisar till att man faktiskt hade kryssat i casual i relationsönskemålet på Tinder?

Då är man ändå en gullis, menade Forssberg. Edwall, relativt nyseparerad, var osäker på vilken grupp han tillhörde men poängterade att klassisk tvåsamhet är något han till varje pris vill undvika. Katarina Muhrs tidigare krönikor avslöjar att även hon kommer från något som hon absolut inte vill tillbaka till – det tröstlösa singel- och dejtningslivet.

Det finns en term för en överdriven benägenhet att mentalt dela in saker i olika fack, att kompartmentalisera. Enligt psykologin är det ett sätt att hantera jobbiga händelser. Kanske är det detta som ligger bakom behovet att sortera in oss själva och varandra i grupper och etikettera. Hora–madonna, knullis–gullis. Men det är knappast en helande process."