"I kväll fortsätter programmet Historien om Sverige. Det är ett bra och fint inspelat program. I förra omgången talade de om Gillhögen, som är en av Sveriges största gravkammare. Den byggdes ca 4200–1800 f.Kr. Det är en sex meter lång kammare byggd av stora stenblock. Den ska ha fått sitt namn efter vikingahövdingen Erik Gille, vilket självklart inte stämmer då den byggdes minst 4000 år innan vikingatiden. Det är en viktig markör och påminnelse som visar hur lätt det har varit att skriva historia på absolut ingenting som underlag. När man sitter och tittar på det här dagligen så inser man att mycket av vår historia är konstruerad.

Om ni visste hur man ska läsa platser genom kartverktyg, ISOF ortnamnsdatabas och svenska akademins ordbok så skulle ni inom tio minuter kunnat ha analyserat platsen där Gillhög ligger. Den är fantastiskt spännande. Det är en Salvik, och det betyder att den har enorm historisk tyngd. Vad sal betyder ska jag ta mer er en annan gång.

Om ni följer ordet Sal i landskapet kommer ni att se att de gör om det till Salt. Det finns flera anledningar till det. Här vid Gillhögen gör de om det till Saltvik och Salthögen. Sen har du Ulahögen, och då blir det än mer intressant. Den har hetat Ulva högen. Ulva var ett av de starkaste kvinnonamnen på vikingatiden och troligt de vanligaste vala-namnen. Ulva, Kata, Tora, Helga, Aska återkommer i landskapet på ett sätt som de andra kvinnonamnen inte gör. Det som gör det än mer troligt är att de alla har en koppling till gudomarna. Den heliga asken, Tor, Ull, Fröjas heliga katt. Helga betyder vigd åt gudarna. Här vid Gillhögen blir det övertydligt hur man ändrar deras namn till Helge, Kate, Tore och så vidare. Man tar helt enkelt och raderar Ulva och byter namn till Ula, visserligen inte ett mansnamn men ändrat så mycket så du inte ser ursprunget. På samma sätt har det gjort om Vihögarna till Vikhög. Vi betyder helig plats under järnåldern.

Det som är så förbaskat intressant och irriterande är att man på 1800-talet visste exakt vad de här sakerna betydde, men sen lyckades man ”trolla” bort det. Igår hittade vi den här frasen i SAOB: ”Hög hon sitter på hvita hästen, / segerdisen i brynjan blå, / kallar härsar till vargafesten, / korar vallen, där vig skall stå.”

Citatet kommer från en jubileumstidning som finns på Kungliga biblioteket. Den är en i raden av många exempel som visar på att man på 1800-talet var helt säker på valans betydelse och vilken roll hon hade. Citatet säger troligt att hon kallade ihop ledare (herse); vargafesten är troligt ett uttryck för något som var farligt, men att hon också korade vallen där vigsel skulle ske. Det bekräftar också det vi sett tidigare, och det är att det verkar som att valan red på ett vitt sto. Att det vita stoet stod högst i rang.

Jag gissar att anledningen till att man gör så mycket åverkan på historien på 1800-talet och raderar valan och Fröja och de andras kvinnliga gudomarna beror på kvinnorörelsen som går i gång med en rasande fart på 1850-talet. Hade man levt som kvinna på 1600-talet hade man varit livrädd men att leva på 1800-talet måste ha varit en prövning i att behålla förståndet.

Har ni någon annan terori om varför vi hittar så tydliga tecken och skrifter på valan och sen försvinner det helt plötsligt och alla säger att de inte vet något..."