"Strax före sommaren deltog Vladimir Putin i Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum. En gång var arenan tänkt att bli det framtidsinriktade Rysslands svar på världselitens årliga sammankomst i Davos.

När konferensen startade gick rysk tillväxt fortfarande ut på att skapa saker. Sedan våren 2022 handlar den om att förstöra ett grannland.

När härskaren i Kreml framträdde på scen fick han följdriktigt frågor om kriget i Ukraina. En gällde det faktum att Ryssland motiverar sitt anfall med att man än en gång bekämpar ”nazismen”. Ukrainas president Zelenskyj råkar ju vara jude.

Vladimir Putin svarade att många av hans barndomsvänner är judar. Och de anser alla att Zelenskyj inte är jude utan en skam för det judiska folket.

När sommaren gick över i höst fortsatte Putin att utveckla detta mörka tema, som har en djup och otäck klangbotten i Ryssland. I en intervju slog den ryske presidenten fast att de ”västliga sponsorerna” av Ukrainas regering medvetet valt en judisk president i Kiev. Varför? Jo, för att ”kamouflera” den ukrainska regimens ”omänskliga natur”.

För alla som vet något om antisemitismens levande historia i Ryssland och tidigare Sovjetunionen är Putins resonemang allt annat än nya. Judar som agenter för ondska. Sammansvärjningar mot det ryska folket. Lömska krafter (läs: judar) som styr världens regeringar och opererar under falska förtecken. Vi har hört det många gånger förut.

Ty vad som varit tydligt sedan dess är att kriget i Mellanöstern utlöst en våg av antisemitism runt om i världen

Att Putin vädrar dessa unkna tankefigurer säger något om hur pressad han är. Men det påminner också om antisemitismens inneboende potens.

Det insåg härskarna i Tsarrysland. Det förstod Josef Stalin och hans sovjetiska efterträdare. Och det känner uppenbarligen även Vladimir Putin till.

Och notera: allt detta sades före Hamas historiska angrepp på Israel den 7 oktober och Israels militära vedergällning i Gaza.

Ty vad som varit tydligt sedan dess är att kriget i Mellanöstern utlöst en våg av antisemitism runt om i världen.

Det var också mönstret efter sexdagarskriget 1967 mellan Israel och tre arabiska stater. Ett pressat Sovjetunionen eldade då på en ”antisionistisk” kampanj som framkallade en judisk exodus i delar av Östeuropa. Min egen familj kom som flyktingar till Sverige från Polen som en konsekvens av att judar stämplades som en oönskad ”femte kolonn” av de styrande kommunisterna. Resultatet: Polen tömdes i praktiken på sin kvarvarande judiska befolkning.

I kampen mot interna problem uppfann Sovjetunionen en syndabock, precis som Vladimir Putin tacksamt tar emot en global fokusförflyttning från sin bestialiska attack på Ukraina.

I veckan uppmärksammades 85-årsdagen av novemberpogromen i Nazityskland. Det skedde mot fonden av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge för judar på många håll i världen.

I Malmö, som länge haft omfattande problem med antisemitism i grupper som invandrat från Mellanöstern, beslutade sig den judiska församlingen för att ställa in årets manifestation.

I Tyskland vittnar experter om en unik situation, rapporterar DN:s korrespondent Lovisa Herold. Judiska minnesmärken har täckts med klotter. Molotovcocktails har kastats mot en synagoga. Judar har fått Davidsstjärnor målade på sina husväggar – i Frankrike misstänker polisen att motsvarande incidenter kan ha kopplingar till rysk påverkan i syfte att spä på motsättningar.

”Judar i Tyskland befinner sig sedan en månad tillbaka i undantagstillstånd”, säger regeringens särskilda kommissionär mot antisemitism, Felix Klein. ”Ett sådant judehat som visat sig sedan den 7 oktober har vi inte sett på årtionden i Tyskland”.

Även från delar av världen som normalt varit fredade från antisemitiska utbrott av detta slag kommer otäcka rapporter. I veckan hade jag kontakt med en journalist i New York som berättade om saker hon aldrig tidigare upplevt i USA.

Då handlar det om att driva bort alla judar från Mellanöstern

Man bör känna all medkänsla med palestiniernas utsatthet och lidande, det finns inget skäl att ge den israeliska militären frikort när den går fram med knuten näve i Gaza. Benjamin Netanyahus instinkter är den auktoritära ledarens. Han är ingen Yitzhak Rabin. Han söker inte en fredlig samexistens med en värdig palestinsk partner.

Men när det målas hakkors på en judisk affär i Hamptons utanför New York, då har det inget med fredssträvanden att göra. När universitetsstudenter i USA skanderar ”från floden till havet” – en ramsa som raderar ut Israel från kartan – då talar vi om allt annat än en tvåstatslösning. Då handlar det om att driva bort alla judar från Mellanöstern. Och de som knuffar till äldre New York-bor för att de som en solidaritetshandling sätter upp affischer på Hamas gisslan, de saknar inte bara sympati för terroroffer. I själva verket applåderar de 7 oktoberattacken, som redan gått till historien som det mest omfattande angreppet på judiskt liv sedan Förintelsen.

För Vladimir Putin är denna utveckling en befrielse. Hans regim behöver en andhämtningspaus från världens vrede. Kaos på andra håll dämpar bilden av kaos i Ryssland. Om judar görs till syndabockar kommer färre att tänka på den historiska katastrof som Putin själv orsakat.

Hösten 2023 är en mörk tid. Men vi bör inte förlora vår förmåga att känna igen mönstren från historien – och vilka farliga krafter som kan sättas i svang, om vi inte reagerar i tid."