70–75 procent av den vuxna norska befolkningen räknas som inaktiva. Nära 80 procent av dem som är inaktiva vill röra sig mer i vardagen.

Med andra ord vill de flesta av oss ha vinsterna från träning – men vi vill inte göra jobbet.

Men tänk om det fanns ett piller som gav samma effekter som hård uthållighetsträning? Drömmen är inte verklig, ännu. Men den kan bli det, ganska snart.

– Om läkemedlet blir godkänt kommer det att bli världens mest sålda läkemedel på mycket kort tid. Det är jag ganska säker på, säger läkaren och hjärnforskaren Ole Petter Hjelle.

Under de senaste åren har forskarna lyckats lösa aptitsidan av den komplicerade viktgåtan, med läkemedel som Ozempic och Mounjaro.

Den andra sidan har däremot saknats: träning och fysisk aktivitet. Positiva rapporter från USA kom redan 2017 – och nu är gåtan nära sin lösning.

– Överlag har det inte varit lätt. Vi har arbetat med detta i över tio år, säger Thomas Burris.

Han är professor i farmakologi vid universitetet i Florida och en av forskarna bakom det nya läkemedlet SLU-PP-332.

Det verkar på kroppens östrogenrelaterade receptorer (ERRs). De finns i vävnad som kräver mycket energi, exempelvis skelettmuskler, levern och hjärtat. Vid fysisk aktivitet triggas receptorerna och sätter igång en rad processer.

Bland annat utökas musklernas förmåga att tillgodogöra sig syre, användning av fett som energikälla ökar, den muskulära uthålligheten och viloförbränningen ökar, förklarar Burris.

– Vi visste att om vi lyckas ta fram ett läkemedel som aktiverar dessa receptorer kommer vi att kunna återskapa många av dessa processer.

Och det har de gjort, åtminstone i djurförsök.

I en studie som publicerades tidigare i år observerades att möss som fick SLU-PP-332 kunde springa 70 procent längre än möss som inte fick läkemedlet.

Nyligen publicerades även en studie i vilken man såg en viktminskning på 12 procent hos möss efter fyra veckor, trots att de inte tränade och åt exakt samma mängd. Muskelmassan minskade inte, utan enbart kroppens fettreserver användes.

Stäng

Men är detta goda nyheter, eller är forskarna på väg att öppna Pandoras ask?

– Jag tycker att dessa studier är både spännande och fascinerande. Här kan man titta efter flera vinster, både på individ- och samhällsnivå, säger Ole Petter Hjelle.

Hjelle, även känd som ”träningsdoktorn” i Norge, belyser flera potentiellt positiva sidor med läkemedlet:

• Äldre: Sköra och äldre som har så lite muskelstyrka att de har mycket begränsad muskelfunktion, och som även löper stor risk för fallskador, kan få en träningsvinst de annars inte skulle ha fått.
• Fetma- och inaktivitetsepidemin: Kan vara ett viktigt verktyg i kampen mot inaktivitets- och fetmarelaterade problem, som diabetes typ 2, metaboliska sjukdomar och hjärtkärlsjukdomar.
• Motivation: Kan hjälpa dåligt tränade med att komma igång med aktivitet eftersom det inte känns lika tungt att röra på sig.

Men myntet har även en baksida, varnar Hjelle:

• Dopning: Ett läkemedel som ger bättre uthållighet kommer att vara attraktivt att missbruka inom idrotten.
• Lathet: Kommer det att bli ännu svårare att få människor att vara fysiskt aktiva? Varför träna när man kan sitta i soffan och ta ett piller?

– Ett piller kommer aldrig att kunna ersätta fysisk aktivitet. När du rör på dig aktiveras förmodligen tusentals olika processer i kroppen. Detta läkemedel har bara isolerat några få av dessa processer, säger Hjelle.

Dessutom går man miste om det kanske allra viktigaste.

– Det vi ser när vi använder träning som behandling är att det skapar en känsla av bemästrande. Du kommer aldrig att kunna uppnå den känslan med ett läkemedel.

Och sitter du redan och googlar efter nätbutiker som säljer SLU-PP-332 kommer du sannolikt att behöva fortsätta söka ett tag till.

Tills vidare är läkemedlet enbart testat på möss. Även om vi delar merparten av vårt dna med dessa små gnagare finns inga garantier för att det kommer att fungera likadant på människor.

Och innan man genomfört kliniska studier på människor måste preparatet genomgå en rad toxikologiska tester.

Hur långt bort är vi från ett piller redo för butikshyllan?

– Många läkemedel faller bort i de toxikologiska testerna, det är den mest skrämmande delen. I bästa fall kan vi påbörja kliniska studier på människor om 1,5–2 år, tror Thomas Burris.

Och Ole Petter Hjelle framhåller att man inte alls kommit lika långt än som med Ozempic och de andra bantningsmedicinerna.

– Det är en ganska lång väg fram till att detta blir ett godkänt läkemedel. Det är ännu inte otänkbart att det dyker upp oacceptabla biverkningar på människor som man inte sett hos råttor och möss.

– Men det här är naturligtvis otroligt spännande.