Vem är det som egentligen far illa?, undrar signaturen "En stilla undran".

Fackorganisationer så som SSR och Vision har kritiserat att beslutet togs utan att göra en risk- och konsekvensanalys. Vidare har media, så väl lokalt som nationellt, under den senaste tiden uppmärksammat fackförbundens kritik riktade mot parken utifrån uppgifter från medlemmarna.

I SSR:s debattinlägg i ST 1/11 beskrivs att personer ligger avsvimmade, att det är bråk och slagsmål och i SVT:s inslag 30/10 beskrivs också hur personal bevittnat människor som injicerar narkotika.

En stilla undran: vem är det som egentligen far illa?

SSR kräver i sitt debattinlägg att Sundvalls kommunfullmäktige tar sitt arbetsmiljöansvar, de belyser samtidigt att detta är en kvinnofråga. Att kvinnor numera känner en ökad otrygghet och tar omvägar till och från arbetet. Man beskriver att den undermåliga arbetsmiljön riskerar att resultera i vakanser, och därmed ökade kostnader för konsulter vilket drabbar skattebetalarna. Man far helt enkelt så illa av att se socialt utsatta människor som uträttar sina personliga behov, missbrukar narkotika och alkohol och sover i anslutning till kommunhuset.

Om den sociala utsattheten är så pass stor att socialtjänsten tappar personal när de behöver möta den, har kommunen större bekymmer än socialsekreterarnas arbetsmiljö till följd av Norrmalmsparken.

Att det har varit bråkigt i Norrmalmsparken är ingen hemlighet. I SVT:s reportage 22/9 bekräftar besökaren Therese detta, som samtidigt säger att de inte är farliga.

I ett reportage 7/7 beskriver Karl att det är positivt att numera kunna nyttja parken i stället för stan och därmed undvika att barn ser missbruket. Han beskriver också närheten till socialtjänst i positivt ordalag.

För att öka trygghet i Norrmalmsparken har man under sommaren skapat bättre insyn genom att kapa ned träd. På så vis blir det svårare att begå brott eller använda buskage som toalett. Resultatet av detta är, föga förvånande, inte att toalettbehovet minskat. Detta innebär att man som kommunanställd ibland behövt se både kön och rumpor.

Som anställda på Sundsvalls kommun värnar vi om vår och våra kollegors arbetsmiljö. Vi värnar också om en levande och välbesökt stadskärna. Framför allt värnar vi om att kommunens medborgare ska få den hjälp och det stöd som de behöver.

Om den sociala utsattheten är så pass stor i Sundsvalls kommun att socialtjänsten tappar personal när de behöver möta den, har kommunen större bekymmer än socialsekreterarnas arbetsmiljö till följd av Norrmalmsparken.

En stilla undran: vem är det egentligen som far illa?

Inför kommunfullmäktiges kommande utvärdering vore det önskvärt om våra folkvalda kan ta ställning till om beslutet medförde att Sundsvall fick en tryggare stadskärna, om området var tillräckligt förberett för ändamålet, om socialtjänsten tagit sitt ansvar i det uppsökande arbetet, om polisen haft den närvaro som utlovades och om kommunen räcker till vad gäller stöd till socialt utsatta personer.

En stilla undran"