Och själva förnämligheten av svenskhet, kommer nog att bli en tråkig överraskning för många...

"Historien om Sverige, från istiden till våra dagar. Så heter den serie om Sveriges historia som nu börjat gå i svt. Jag satt klistrad framför första avsnittet. Jag är svag för alla försök att hitta in i en arkaisk forntid, och har ingenting emot alla småtaffliga dramatiseringar som det kräver av skinnklädda jägare och vältränade stenåldersmänniskor. Det är tur att alla sådana historiska dramatiseringar aldrig rymmer någon dialog – då skulle det bli komik direkt.

Det var inte ”svenskar” som rörde sig längs de väldiga smältande ismassorna. Men de där människorna kan jag ändå känna något starkt för: På något sätt finns de i mig.

SvTs nya serie.

Bild: SVT

Men det blir en hel del mycket vackra naturvyer – ibland från Idre i Dalarna – när kameran sveper över det karga land där isen precis hade dragit sig tillbaka. En del av musiken leder – inte mig emot - associationerna till Sagan om ringen. SvT har matat på med trailers om denna serie i månader.

De senaste årtiondena har den fantastiska utvecklingen av DNA-tekniken gett nya insikter. Numera vet vi att de första jägargrupperna som anlände till våra breddgrader söderifrån var mörkhåriga, mörkhyade och hade blåa ögon. Det där poängteras i serien, säkerligen i medvetenhet om att alla nationella berättelser numera alltid är svårt infekterade av nationalism. Men Sverige fanns naturligtvis inte när isen smälte bort. Det skulle dröja till en bra bit in på medeltiden innan något som ens liknade ett nationellt medvetande uppstod. Att det talas så mycket redan i början av serien om ”Sverige” blir därför svårt missvisande.

Andra jägarkulturer kom från norr, från de ryska stäpperna, och snart anlände också de första jordbrukarna. Av DNA-studier verkar det som att jägarfolken och jordbrukarfolket aldrig beblandade sig med varann, dvs avlade barn tillsammans. Själv har jag ofta fantiserat – givetvis helt grundlöst - om att alla dessa myter och sägner om vättar och troll kanske gömmer på bondebefolkningens berättelser om jägare som fortsatte att leva sina liv i de nya bondegemenskapernas utkanter.

Behöver vi den här serien om Sverige? Själva det faktainnehåll som ryms i seriens första avsnitt skulle säkert rymmas på 3-4 sidor i en bok. Olika forskare kommenterar i avsnitten, vilket ger tyngd även om det är ytterst litet de hinner säga. Men det är något annat än information denna serie försöker gestalta: En känslomättad berättelse om de människor som till slut blev svenska folket.

Jag hör till dem som är övertygad om att nationalstater kommer att finnas till länge än och att nationalstaten fortfarande är den nivå där demokratin fungerar minst dåligt. Och utan åtminstone en vag känsla av samhörighet i en nation kommer exempelvis ingen fördelningspolitik att fungera och bli legitim. Att tro på nationalstatens betydelse och till och med nödvändighet – det är inte detsamma som nationalism. Nationalism är en dum ideologi, som utgår från att det finns en evig kärna i varje nation. Vilket det inte gör.

Det var inte ”svenskar” som rörde sig längs de väldiga smältande ismassorna. Det var heller inte ”svenskar” som sådde de första vetekornen och blev bönder. Men de där människorna, som avtecknar sig på de landmassor och i de marker som till slut blev Sverige, kan jag ändå känna något starkt för: På något sätt finns de i mig.

Än så länge har jag bara sett det första avsnittet. Jag kommer att se alla."