Ubåtsvapnets devis är vad den alltid har varit...

"De misstänkta sabotagen av ledningar mellan Estland, Finland och Sverige nyligen och sprängningen av Nord Stream förra året har skakat om både Sveriges och Natos försvar. Sveriges och Europas militärmakter övar nu allt mer för att kunna kontrollera kriget på havets botten.

Bemannade och obemannade ubåtar spelar huvudrollerna i det som den svenska marinchefen ser som en ny arena för krigföring.

Det är svårt att hitta en ubåt på Östersjöns botten.

Det gäller också om det är ens egen, och även om man har kommit överens om dess position på förhand.

– Uppland, Uppland, Uppland. Här anropar Belos.

Fredrik Folbert, fartygschef på ubåtsräddningsfartyget HMS Belos, talar långsamt och tydligt via en undervattenstelefon. Här snett under oss, inom en radie på 500 meter ska hon ligga. Den svårfunna ubåten HMS Uppland.

Den ska vara målet i denna ubåtsräddningsövning, en miniubåt är redo för att firas ner, besättningen i den ska öva på hur en ubåtsbesättning ska kunnas hämta upp till ytan och moderskeppet Belos.

Men fartygschefen får bara brus och rasp till svar. Östersjöns ljud.

– Uppland, Uppland, Uppland, this is Belos”, försöker han igen.

Det fortsätter att knastrar.

Den ställföreträdande chefen för hela ubåtsflottiljen, Torbjörn Harrisson, är med ombord på Belos. Han har många år bakom sig som ubåtskapten och vet hur svårt det är att finna ett fartyg som trycker på botten, framför allt på sommaren.

– Vi har ju vår sändare på ungefär 9 meters djup och ubåten ligger på cirka 40-45 meters djup. Däremellan finns det ett temperaturskikt, som gör att ljudet har svårt att ta sig igenom åt ena hållet. Vi tror att de har hört oss när vi har pratat, men vi har inte kunnat höra dem.

Torbjörn Harrisson gör ett eget försök efter att det stora fartyget flyttat sig:

– Uppland, Uppland, Uppland, här kallar Belos.

Vi påminns om det svenska ubåtsvapnets motto: ”Esse, non videri” – att finnas utan att bli sedd. Eller hörd, kan man lägga till.

Efter en stund syns vit rök på ytan några hundra meter bort.

– De hade order om att skicka upp ett vitt rökljus och visa var de är om vi inte får kontakt, förklarar Torbjörn Harrisson.

Det här är en marinövning med flera Natoländer ombord. I aktern på svenska ubåtsräddningsfartyget Belos ligger en brittisk miniubåt, döpt till Nemo. Hon ägs av Storbritannien, Frankrike och Norge. Nu när den svenska ubåten äntligen är lokaliserad kan Nemo - med besättning - hissas ner i Hanöbukten i en stor lyftanordning.

Undervattenskrigföring har blivit allt viktigare de senaste åren. Det hamnade i blixtbelysning när gasledningarna Nord Stream 1 och 2 sprängdes i september 2022. Natten mellan den 7 och 8 oktober i år upptäcktes nya skador. Tre olika ledningar på Östersjöns botten hade förstörts inom loppet av några timmar. Belos skickades dit för att undersöka kablarna, och såg att de uppkommit ”av yttre påverkan” och att kablar har flyttats på botten.

På havsbotten ligger tusentals kilometer gasledningar, stora elledningar och kommunikationskablar för cirka 95 procent av världens datatrafik. Statsminister Ulf Kristersson (M) har liknat det vid en spagetti av kablar och ledningar långt under havsytan. Enligt Nato går valutaöverföringar på 10 biljoner dollar varje dag genom undervattenskablarna.

Men kablar och ledningar byggdes utan ordentligt skydd. Det berodde inte bara på att Europa trodde på fred, samarbete och öppna gränser. Undervattensteknologin hade inte kommit så långt. Inget företag eller nation räknade med att havsbotten skulle bli en arena för krigföring, de som lade ut kablarna trodde att de var säkra. Nu har det ändrats.

Några dykare kopplar loss Nemo från vajrarna, sedan dyker hon ner och låter besättningen öva på att docka med ubåten Upplands räddningslucka. Det är första steget för att kunna evakuera officerare och soldater från en skadad ubåt.

De har gjort det här flera gånger förut. Detta är inte ett samarbete som inletts efter Sveriges Natoansökan eller sprängningen av North Stream. Det började redan när millenniet var ungt, efter att den ryska atomubåten Kursk exploderat och sjunkit under en övning i Barents hav den 12 augusti 2000.

Då befann sig 118 ryska sjömännen nere på havsbottnen, 108 meter under ytan, och Ryssland kunde inte ta upp dem. Både den svenska flottan och Natoländerna erbjöd hjälp. Men Ryssland tackade nej.

Sedan dess har Sverige samarbetat med Nato Submarine Rescue System, som de tre Natoländerna kallar sin organisation. Sverige har en egen räddningsubåt. När den är på varv är Nemo beredd att rycka in, och vice versa. De övar tillsammans vartannat år.

Men samarbetet får mycket större uppmärksamhet än förr. Fler länder vill bli medlemmar och USA:s marin försöker hitta ett transportplan stort nog för att kunna frakta den svenska räddningsubåten jorden runt för att undsätta andra ubåtsbesättningar.

Ewa Skoog Haslum var Sveriges första kvinnliga amiral. Nu är hon chef för hela marinen sedan drygt tre år. Hade vi fått träffa henne på marinstaben på Muskö, som planerat, hade vi kunnat få se de inramade noterna till hennes egen marsch, som en elev på Försvarshögskolan komponerade till henne när hon var vice rektor. Men marinchefens schema kastas ständigt om, intervjun blir till sist på telefon.

Skoog Haslum säger att undervattensdomänen är helt avgörande för den svenska marinen. Havsbotten har blivit mycket mer exploaterad, och vapen och annan militär teknisk utrustning når allt djupare och fungerar allt bättre under ytan.

– Det är verkligen den nya arenan, som är otroligt spännande och intressant.

Hon drar en parallell till rymden, som länge talats om som den nya militära arenan och säger på engelska:

– Water space is the new space.

Samtidigt är den svenska marinen liten, mätt i antal fartyg, och den svenska kusten är lång. Det är svårt att skydda allt som finns under ytan i Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon, till en del är det också privata svenska företags ansvar.

– År 2023 är det helt omöjligt att säga att man kan vara totalt skyddad där, säger Ewa Skoog Haslum.

På universiteten i Kiel är Johannes Peters chef för Centret för Maritim Strategi och säkerhet på Institutet för säkerhetspolitik. Också han säger att haven under ytan nu används på ett nytt sätt, det är en helt ny krigsskådeplats.

Han påpekar att den tekniska utvecklingen medfört att så fort ett ytstridsfartyg (till exempel korvetter, fregatter och jagare) lämnar hamnen så är det upptäckt av någon och därmed sårbart.

– Ska man operera i hemlighet behöver man röra sig under vatten.

De enda som kan operera osedda där är ubåtar och obemannade undervattensdrönare. Men krigföring under havsytan handlar inte bara om att attackera eller försvara infrastruktur på botten. Mycket handlar om underrättelseinhämtning och om att kunna kommunicera med andra i realtid. Därför behövs väldigt detaljerade kartor över havsbotten och teknisk utrustning utplacerad i fredstid, som gör det möjligt att navigera och kommunicera också i krigstid.

När Nord Stream sprängdes och kablarna till Estland skadades förra månaden begav sig Belos, som vi befinner oss på, dit så snabbt hon kunde. Ombord har hon inte bara kranar och tryckkammare för att kunna ta ombord dykare, utan också undervattensdrönare. Den största kan klippa vajrar, de två mindre är gjorda för inspektion. Besättningen skickade ner dem för att inspektera havsbottnen och skadorna på ledningarna.

– Man styr undervattensfarkosterna härifrån. De sitter fast med en kabel, som en navelsträng, för kommunikation, så att man kan se bilder när man kör dem nerifrån dykrummet, berättar Torbjörn Harrisson.

Men han är fåordig om vad de egentligen såg därnere. Det pågår en förundersökning om sprängningen av North Stream och skadorna på kommunikationskablarna och gasledningen till Estland är inte färdigutredda.

Forskaren Johannes Peters påpekar att infrastrukturen i Östersjön är särskilt sårbar, eftersom det är grunda vatten. Det gör det samtidigt svårare för militärer att operera här. Och det är i sin tur en viktig anledning till varför Natorepresentanter ofta talar så varmt om svenska ubåtar. Den svenska flottan är erkänt skicklig på att navigera i de trånga och grunda skärgårdarna.

Det finns tecken på att Ryssland har förberett sig mer för kriget under ytan än vad Natoländerna har gjort, enligt Johannes Peters.

– Allt är hemligt, men det finns indikationer på att Ryssland har lagt starkt fokus på att förbereda sig för undervattenskrig under de senaste åren. Troligen mer än vad Natoländerna har gjort, säger han.

I officersmässen hänger porträtt av Drottningen och Kungen. HMS Belos är ett gammaltfartyg, det byggdes 1985 åt olje- och gasindustrin men såldes och började användas av den svenska marinen 1992. Foto: Magnus Hallgren

Bild 3 av 3

Här är Belos manöverpanel som styr hela tryckkkammarsystemet. Inte nytt, men fungerande. Ett porträtt av Sveriges ende fyrstjärnige amiral, Carl XVI Gustaf, sitter mellan mätarna. Foto: Magnus Hallgren

Chefen för den svenska marinen, Ewa Skoog Haslum, vill inte gradera vilket land som är bäst förberett. Men hon påminner om att Sverige har en liten marin.

– Vi räcker inte riktigt till det vi skulle behöva göra. Ryssland är kanske bättre på att prioritera sin marin.

SVT:s program Uppdrag granskning sände i våras ”Skuggkriget”, ett nordiskt journalistsamarbete som visade hur ryska fiskebåtar och forskningsfartyg systematiskt besökte vindkraftsparker och känslig infrastruktur.

– När Sovjetunionen klappade ihop så fanns det inte pengar till någonting, förutom det här. Man fortsatte att utbilda de här hydronauterna, som man kallar dem, berättar Niklas Granholm som är forskningsledare på Försvarets forskningsinstitut, FOI.

– Det är väldigt kvalificerade ubåtsbesättningar. Det var en olycka med en båt som gick under i Vita havet för ett par år sedan. Då publicerade man listan på de stupade. De var kommendörkaptener, kommendörer, filosofie licentiater och teknologie doktorer allihop. Ryssland har verkligen satsat, säger han.

Efter sabotaget mot Nord Stream reagerade Nato och ökade sin närvaro på havsbotten. Omkring 600 avancerade undervattensdrönare sattes in och skannade gasledningar, för att sedan fortsätta med el och datakablar. Den 15 februari i år startade försvarsalliansen ett nytt samarbete kring skyddet för kritisk infrastruktur under havsytan, där också Sverige ingår.

Nato och Sverige har nyligen genomfört en stor övning utanför Portugal. Där har undervattensdrönare och artificiell intelligens använts för att träna på att upptäcka sabotage av undervattenskablar. Efter de skadade ledningarna mellan Estland, Finland och Sverige blev kända ökade Nato sin aktivitet ytterligare och satte in luftövervakning, drönare och fartyg. Den 11–18 oktober hade den svenska marinen dessutom en stor övning tillsammans med Finland och Storbritannien, där de tränade på att upptäcka och bemöta undervattenshot.

Frankrike har antagit en nationell strategi för krig på havsbotten och skydd av kritisk infrastruktur. Marinchefen Ewa Skoog Haslum känner inte till några svenska planer på en sådan, även om hon säger att det skulle behövas.

– Jag tror faktiskt inte att Sverige som land är riktigt där ännu, i förståelsen och vikten av att skydda vår infrastruktur. Det är sorgligt att säga men jag tror inte att man har riktigt förstått vikten av att skydda det vi har ute på havsbotten, säger hon.

Ubåtsflottiljen har beställt två nya ubåtar av Saab Kockums. De väntas förbättra möjligheterna att skydda kablar och ledningar på havsbotten. Ubåten som heter A26 är försedd med en ny lucka som ska göra det möjligt att använda fjärrstyrda undervattensdrönare och attackdykare utan att ta stora risker. Men kostnaden är högre och leveransen senare än vad försvaret från början räknade med.

Nu är den lilla räddningsubåten Nemo lyft ur havet och ska tas ombord på den svenska marinens fartyg Belos. Dykarna som hjälpt till att sätta fast vajrarna innan lyftet väntar i en gummibåt till dess att Nemo kommit tryggt ombord med sin besättning.

Nu är den lilla räddningsubåten Nemo lyft ur havet och ska tas ombord på den svenska marinens fartyg Belos. Dykarna som hjälpt till att sätta fast vajrarna innan lyftet väntar i en gummibåt till dess att Nemo kommit tryggt ombord med sin besättning. Foto: Magnus Hallgren

Marinchefen säger att de två nya ubåtarna kommer att öka förmågan, men att de inte räcker för att skydda Sveriges kuster och havsområden.

Nu fördubblas försvarsanslagen från 2020 till 2024 och nya ytstridsfartyg är på väg att beställas. Inte ens med den budgeten finns det plats för en så stor marin som Ewa Skoog Haslum vill se.

– Vi behöver ha flera besättningar på varje ubåt. Vi behöver ha fler ubåtar. Nej, de räcker absolut inte, säger Ewa Skoog Haslum."