" Vi möts i kyrkan. Det har dukats upp ananas och kakor. Den stekande solen mot plåttaket gör hettan kvävande. Plötsligt står två män i dörren. I sina svarta kläder sticker de ut.

De går fram till frukten, tar ett par bitar. En av dem plockar upp en mobil, riktar den mot oss.

De ser att vi ser.

Vi färdas längs floden Atrato. Folk kallar den autopista, motorvägen. 75 mil lång, brun och grumlig, plöjer den landet som en pulsåder, genom djup regnskog, förbi gömda samhällen.

Slutligen breder karibiska havet ut sig i norr.

Flodens sträckning är strategiskt avgörande. Vägar saknas i princip helt i den otillgängliga regionen, det som fraktas hit – och härifrån – går via floden. Livsmedel, bensin, kläder. Men också vapen, guld – och kokain. Ovärderliga intäktskällor för de väpnade grupper som kontrollerar regionen.

Och aldrig tidigare har så mycket kokain flödat ur Colombia som nu. Bakom en majoritet av handeln står Clan del Golfo, Gulfklanen eller AGC, den snabbt växande kartellen som håller regionen i ett järngrepp.

Gruppens närvaro är påtaglig. Männen i svarta kläder. Igen och igen dyker också namnet upp vid de samhällen vi passerar på floden, handmålat på en träskylt eller på en bräcklig husvägg: AGC.

I kyrkan i byn Tanguí gör Deinis precis som alla andra när vi frågar om gruppen: hon ser sig omkring, tar ett steg närmare och sänker rösten.

– Här är alla rädda när de rör sig ute. Alltid. Till och med när de pratar med varandra, man vet aldrig vem som hör.

Flera regionala organisationer har bildats, där människor från samhällena gått samman för att stärka sina rättigheter. De är här för att berätta, för att omvärlden ska få veta.

Om gängens pengar

I en serie artiklar granskar SvD den finansiella strukturen bakom de kriminella gängens våldsvåg i Sverige.

Med hot, våld och ständig övervakning styr grupperna livet i samhällena.

Det Deinis berättar har andra sagt tidigare, att tillvägagångssättet är det samma, oavsett by.

Några ur den väpnade gruppen bosätter sig i samhället för att ha koll på invånarna, de kallas puntos – punkter. Gruppen reglerar om, när och var invånarna får fiska, jaga eller odla. Det råder utegångsförbud mellan 18 och 06, gruppen vill ha koll på att inte militären eller en konkurrerande grupp tar sig in.

Blir någon sjuk på natten får man be, hoppas och vänta.

Våldtäkter och plötsliga försvinnanden är vanliga.

Situationen är inte ny. När Deinis växte upp vid floden på 90-talet kontrollerade Farc-gerillan området, nu dominerar Gulfklanen.

– Skillnaden är att den här gruppen inte ens vill prata. För dem är allt pengar, narkotikahandel och illegal gruvnäring, säger hon.

Den som kontrollerar floden Atrato, kontrollerar också en av landets viktigaste handelsvägar. Skogen är svårgenomtränglig och den statliga närvaron svag eller obefintlig.

Även om allt mer koka odlas även här, finns de stora odlingarna i andra regioner. Men en stor del av förädlingen till kokain sker just här, nära floden. I gömda knarkfabriker inne i den svårgenomträngliga djungeln.

– Den täta skogen gör att det är lätt att dölja laboratorierna. Och det är enkelt att frakta produkten på floden, säger en person vid en internationell hjälporganisation.

Regelbundet görs kokaintillslag på floden och vid mynningen i Karibien – under ett enda tillslag 2021 hittades fem ton kokain i och vid Atrato.

Men det mesta fraktas vidare. Och allt mer når Sverige.

Stockholm. 2022 började kokainet flöda in i Helsingborgs hamn.

Från att tidigare ha gjort några enstaka beslag, hittade tullen cirka 1,2 ton kokain i Helsingborg mellan december 2022 och maj 2023. Under samma tid stoppade tullen i Ecuador närmare fyra ton som var på väg till Sverige.

Under pandemin hade kokaintillverkningen i Sydamerika ökat explosionsartat. Men det verkade också ha spridit sig ett rykte om att de svenska hamnarna var optimala för kokainimport.

– Det var lätt att ta sig in i hamnen utifrån, och det var det inte så hög kontrollfrekvens, säger Martin Petersson, sakkunnig vid Tullverket och tidigare tullchef i Helsingborg.

Vid de stora europeiska hamnarna hade kontrollerna samtidigt skärpts. Rotterdam hade ökat bemanningen av tulltjänstemän rejält. Dessutom var Helsingborg Nordens största hamn för frukt och grönt – inklusive banan­transporter från Ecuador och Brasilien. I dag beräknas mer än 40 procent av det colombianska kokainet gå via just Ecuador.

Allt tyder på att Sverige har blivit ett viktigt transitland i den globala narkotikahandeln.

– Det finns inte en chans i världen att dessa enorma mängder förbrukas bara i Sverige, säger Martin Petersson.

I maj i år höll tullen en presskonferens där läget beskrevs som att det saknade motstycke i svensk kriminalhistoria.

Så blev allt stilla.

– Sedan dess har vi inte tagit ett gram i Helsingborg. Inte ett gram.

Inget tyder på att handeln har avstannat. Nätverken har bytt till nya hamnar – med få kontroller och dåligt skalskydd.

– Vi har hittat stora mängder kokain, men jag kan inte säga var. Men det stärker tesen att man letar efter våra sårbarheter.

Chocó, Colombia. Det rådde eufori när regeringen 2016, efter 50 år av blodiga strider, slöt fred med landets största gerillagrupp, Farc.

Människor vi möter berättar om hoppet. Många som övergett samhällena vid floden flyttade tillbaka. Men efter något år eskalerade våldet igen.

– Vi trodde att fredsavtalet var slutet på konflikten. Men andra grupper, som inte varit lika starka tidigare, positionerade sig i stället, säger Elizabeth Moréno.

Elizabeth Moréno är uppvuxen vid floden Atrato. Hon är verksam i Fisch, som koordinerar olika regionala organisationers initiativ.

Hon är uppvuxen vid Atrato och är prisad för sitt arbete för mänskliga rättigheter i regionen.

När Farc lade ner sina vapen, kom ingen till samhällena för att försvara freden, säger hon. Inte militären, inte polisen. Inga statliga institutioner.

Istället kom andra kriminella grupper som stred om de territorium, fraktrutter och intäktskällor som Farc lämnat – blodiga konfrontationer som återigen tvingade tusentals invånare att lämna sina hem.

De två största är Gulfklanen och vänstergerillan ELN. Men mycket tyder på att Gulfklanen gått ut som segrare i Chocó.

– Jag skulle säga att de vinner. De har nu också flest antal medlemmar och närvaro i flest territorier. Och de expanderar, säger Elizabeth Dickinson, analytiker vid Crisis group i Bogotá, en oberoende fredsorganisation.

I dag styr gruppen livet, politiken och näringslivet i stora delar av landet. Påtryckningar, hot och våld riktas mot lokala politiker och myndigheter. I Chocó kommer inget kommunalt bygge eller kontrakt till stånd utan klanens medgivande, säger personer med insyn.

Klanen kallar sig La empreza, företaget.

– De jobbar som ett multinationellt företag. Deras ekonomiska intressen är den enda logiken bakom var de är närvarande, säger Dickinson.

Portföljen är diversifierad. Företagare, små som multinationella, krävs på avgifter. I floden Atrato bedrivs intensiv och illegal guldutvinning i en process där regnskog skövlas och flodens vatten förgiftats av kvicksilver som används. Avgifterna som Gulfklanen tar för att skydda guldjakten är en tung intäktskälla.

I Colombias nordligaste hörn bedriver gruppen traffickingverksamhet och styr en massvandring av migranter genom djungeln El Darién, till Panama.

Och så kokainet.

– Vi beräknar att kokainhandeln står för ungefär hälften av intäkterna, säger Elizabeth Dickinson.

Gulfklanen rekryterar intensivt. Många vi möter vittnar om skräcken för att unga ska värvas. Regionen hör till de fattigaste i Colombia, utbildnings- och jobbmöjligheter saknas i princip helt.

En månadslön på 200 dollar och en ny mobil väger tungt.

Stockholm. ”Ni skulle ju åka i skydd av mörkret”. ”Du måste börja röra på dig!!”

Diskussionen i den krypterade kommunikationstjänsten Sky chat är hetsig.

”Faaaaaaan häääääändeeeer!!!”

”DU SÄTTER OSS ALLA I SKITEN”. ”SVAAAAARAAAAAAA”.

Det är juli 2020. Några timmar senare kastar båten Moby Dick med sin svenska kapten loss från hamnen i Brasilien. På bilderna i förundersökningen står en gråhårig man vid rodret. Havet är turkost.

En dryg månad senare ska 290 kilo kokain från Moby Dick ha hämtats upp av motorbåtar utanför Las Palmas.

Sen gick allt fel. Åter i Brasilien beslagtogs Moby Dick av brasiliansk polis.

I början av oktober i år åtalades sex svenskar för deltaktighet i en kokainhärva som enligt svenska, spanska och brasilianska brottsutredare hanterat minst fyra ton kokain sedan 2019.

I toppen av brottssyndikatet är en man med serbiskt ursprung, boende i Colombia.

Dialogerna i Sky chat handlar om båtköp och utrustning, laster och hamnar, var pengar ska lämnas – och är en tung del i bevisningen, konstaterar Sara Nilsson, åklagare och förundersökningsledare för den svenska utredningen.

Den svenska delen av brottssyndikatet ska enligt förundersökningen ha hanterat dels smugglingen med Moby Dick, dels agerat som kokaingrossister till andra kriminella nätverk i Sverige. Näringsverksamheten är både intrikat och omfattande, enligt Sara Nilsson.

– Har man inget företag så har man inga inkomster, då har man inget nätverk. Och det är väldigt tydligt att de behöver pengarna från narkotikahandeln. Det är den som finansierar våldsbrottsligheten.

SvD:s granskningar har visat att de svenska kriminella grupperna har en rad intäktskällor. Men kokainhandeln är mer än en tung intäktskälla, enligt Lennart Karlsson, narkotikapolis i Stockholm.

– Kokainet finns med som en rotorsak till våldsspiralen. De snabba pengar som narkotikan genererar står också bakom en del av de vapen som införskaffas.

För drygt 50 år sedan startade USA:s president ”the war on drugs”. I Colombia byggde Pablo Escobar upp sitt kokainimperium och det vita pulvret flödade in i USA.

I juni 1971 lutade sig Nixon mot mikrofonerna på podiet. Håret var bakåtkammat, hans röst vibrerade.

– Den amerikanska statens fiende nummer ett – är drogmissbruk.

Med understöd av amerikansk polis och militär, har colombiansk militär och polis under ett halvt sekel bedrivit en intensiv jakt på drogkarteller – och kokabönder.

Odlingar har giftbesprutats och bränts. Miljarder med dollar och pesos har plöjts ner. Tusentals har mördats i narkotikauppgörelser. Fängelserna har fyllts med kokaodlande bönder. Och år efter år har produktionen – och konsumtionen – ökat.

När Colombias nyvalda vänsterpresident Gustavo Petro nyligen talade inför FN var budskapet tydligt: kriget mot narkotikan är ett fiasko.

Iván Cepéda, kongressledamot och en av presidentens närmaste allierade, ställer ner sin kaffekopp och upprepar sin chefs ord.

– Kriget mot narkotikan har misslyckats något enormt.

Världen måste sluta behandla kokainet som ett colombianskt problem – Gulfklanen samarbetar intensivt med internationella brottssyndikat, poängterar Cepéda. Men problemet kan inte lösas med krig och vapen, utan med sociala och ekonomiska insatser.

Mycket tyder på att han har rätt.

Om man på en karta över Colombia först markerar ut var de väpnade grupperna har störst närvaro, och sedan var landets fattigaste områden finns, korrelerar markeringarna nästan totalt. Prickar man sedan ut var statliga institutioner, som polis och rättsväsende, har låg närvaro, är matchningen lika hög.

En explosiv cocktail av fattigdom, låg statlig närvaro och kriminella grupper med resurser att rekrytera.

– Vi måste ta tillbaka våra ungdomar från drogkartellerna, säger Iván Cepéda.

Colombias president har flyttat fokus, från kokaodlarna till kartellerna. Han har också uttryckt att han på sikt vill avkriminalisera både kokaodling och viss kokainanvändning. Och på sikt – legalisera kokainet.

Först då, menar han, skulle kartellernas kokainvinster minska radikalt.

När många marknader och handelsvägar stängde i Colombia under covid-pandemin, fungerade en optimalt: kokainmarknaden.

Under bara 2021 ökade den odlade ytan i Colombia med över 40 procent. Året efter producerades 24 procent mer kokain än året innan.

Resultatet har bidragit till ett kraftigt prisras på kokainbas, den basprodukt som odlarna tillverkar av bladen innan de säljs till drogkartellerna för förädling. I dag beräknas priset ligga under en tredjedel av priset 2021. I vissa områden har köparna, de kriminella grupperna, helt slutat komma.

Hjälporganisationer talar om förödande konsekvenser.

– Pengarna från kokan driver hela ekonomin i stora rurala områden. Nu ser vi både en livsmedelskris och en ekonomisk kris, men också att föräldrar tar sina barn ur skolan så att de kan arbeta, säger Elizabeth Dickinson vid The Crisis group.

För ett par år sedan fick en kokaodlare runt 975 dollar för ett kilo kokainbas – i dag runt 240 dollar, motsvarande cirka 2 800 kronor.

Ett kilo kokainbas ger ungefär lika mycket färdigt kokain, men råvarans del av kokainpriset är försumbar. I Stockholm ligger ett gram kokain fortfarande stadigt runt 800–1000 kronor, enligt narkotikapolisen Lennart Karlsson. Ett kilo kokain inbringar alltså i runda slängar en miljon kronor.

För att bekämpa våldet, försöker regeringen nu förhandla med samtliga väpnade grupper. Nyligen nådde man en vapenvila med gerillagruppen ELN. Men experter är skeptiska.

– Vad skulle övertyga Gulfklanen att lägga ner sina vapen? De har redan allt de vill ha. Och ELN vet att den dag de lägger ner sina, så kommer Gulfklanen att ta över deras territorium, säger Elizabeth Dickinson.

I Chocó flyter floden fram, bred och stilla.

Våldet fortsätter, precis som kokainhandeln och den illegala gruvdriften. Men det är ändå skillnad jämfört med tidigare.

Många har inte längre något hopp om att våldet ska försvinna."