"Brittiska veckotidningen The Spectator satte i början av Hamas/Israel-kriget ”Den nya världsoordningen” som rubrik på sitt dagliga nyhetsbrev.

John Gray, kolumnist i likaledes brittiska New Statesman, har i en längre text utvecklat tesen. Han skriver att Hamas-attacken den 7 oktober är den dag då en ny epok av barbariskt våld föddes. Vidriga grymheter kom då att accepteras som ett legitimt vapen i mänskliga konflikter. Geopolitiskt var det dagen då den världsordning som rått efter det kalla kriget slutligt bröt samman.

Vi befinner oss nu, skriver Gray, i en värld av imperialistiska rivaliteter liknande dem som fanns före 1914 och som slutade med Europas självmord i skyttegravarna. Efter andra världskriget har vi levt med USA:s globala hegemoni men dess tid är nu ute. Skillnaden är att det i dag inte finns någon efterträdare till USA vid horisonten.

Mycket pekar på att den internationella ordning som etablerades under decennierna efter andra världskriget med FN, NATO, Internationella valutafonden, Världsbanken, världshandelsorganisationen WTO och andra internationella organisationer i dag ter sig obsolet.

Detta diskuterade EU:s utrikesrepresentant, Spaniens tidigare utrikesminister socialdemokraten Josep Borell vid ett framträdande på New York University tidigare i höst.

Alain Frachon, utrikeskommentator på Le Monde, kommenterade Borells tal i en krönika där han formulerade ”Borrells teorem” eller ”Borrells paradox”: ju fler stater i världen som kan beskrivas som tungviktiga eller mellanviktiga, desto mindre kommer rättsstatsprincipen att råda. I klartext betyder det att djungelns lag nu råder.

Ett exempel är att övergrepp som de som nyligen drabbat den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach, inte lämnat spår i världspolitiken.

Vladimir Putin och Xi Jinping talar ofta om att västvärldens hegemoni måste upphöra. Trots att denna upphört behöver envåldshärskare alltid en fiende, skriver Frachon.

Respekt för definierade normer saknas i dag. Vad vi nu ser är den raka motsatsen.

Nya aktörer som Brasilien och Indien hävdar sin makt regionalt. I Mellanöstern är det Iran, Turkiet, Saudiarabien och Israel som spelar en viktigare roll än Washington, Moskva eller Beijing. På senare tid har uppmärksamhet ägnats ”globala södern”. De aktörer som ryms bakom den etiketten är heterogena och allierar sig à la carte med maktaktörer.

Borrell efterlyste i New York mer multilateralism – i praktiken mera FN. Men respekt för definierade normer saknas i dag. Vad vi nu ser är den raka motsatsen. När spelet och maktkampen mellan enskilda stater dominerar agendan, ökar laglösheten.

Vems är skulden? Le Monde lyfter fram en artikel av Chris Patten, tidigare EU-kommissionär för utrikesfrågor och i dag kansler och ceremoniellt överhuvud för Oxforduniversitetet, som pekar på USA:s beslut att invadera Irak som den faktor som ändrade spelreglerna:

”Allt förändrades i och med Bushadministrationens beslut 2003 att invadera Irak, ett suveränt land, trots starkt internationellt motstånd och utan godkännande från FN:s säkerhetsråd. Genom att göra detta skadade USA allvarligt sin trovärdighet och undergrävde det globala regelbaserade systemet.”

Det är den värld vi lever med i dag: en värld präglad av diplomatisk anarki."