Tjejmatte – ett sätt att rationalisera onödiga inköp? Nej, faktum är att det har delats ut nobelpris till liknande tänk.

Det verkligt ologiska sättet att räkna – som till och med skapat finanskriser – det är den typiska killmatten.

Sedan sommaren har konceptet ”tjejmatte” diskuterats vilt. Begreppet spred sig sig från Nya Zeeland över världen genom sociala medier och det syftar på hur vi kvinnor påstås använda kreativ matematik för att legitimera onödig konsumtion

Du ser en ny handväska för 5 000 kronor. Men kostar den verkligen 5 000 kronor? Om du nu ska använda den fem dagar i veckan i tre år blir ju priset bara runt sex kronor om dagen. Och är inte det jättebilligt?!

Tjejmatte!

Du får syn på en klänning på nätet. Den är nersatt från 950 kronor till 700. Du köper den och känner inte att du precis har spenderat 700 kronor (vilket du har gjort!). Du känner att du har ”sparat” 250 kronor! Rentav gjort 250 kronor i ”vinst”.

Tjejmatte!

Du köper biljetter till Taylor Swifts konsert i Stockholm och eftersom det handlar om Taylor Swift måste du göra detta tio månader i förväg så när det väl blir dags för konserten känner du inte att du har lagt 1 700 kronor på biljetten. Du känner att konserten är ”gratis!”. Det var ju så länge sedan som du betalade för den ...

Tjejmatte!

När det här drog igång på TikTok i höstas var det ett sätt att driva med kvinnor – en variant på den gamla vanliga tanken om att det på något sätt är mer oansvarigt att lägga pengar på smink och kläder än på golfklubbor och en borrmaskin (som ändå bara kommer att användas en gång om året och därför lika gärna hade kunnat lånas av grannen).

Men som flera ekonomer har påpekat: många av koncepten inom det som kidsen kallar för ”tjejmatte” är saker som lika gärna hade kunnat förekoma i en lärobok i beteendeekonomi.

Ta följande exempel: Du har bestämt att du bara ska lägga 100 kronor på Systembolaget. Du tillbringar därför lång tid bland hyllorna för att hitta vin till middagen. Men när du sedan kommer ut på gatan köper du glatt en kaffe för 40 kronor.

Tjejmatte?

Nej, för det här exemplet kommer inte från TikTok. Det kommer från professor Richard Thaler. Han fick Nobelpriset 2017 för vad kidsen på sociala medier i dag nog skulle kalla för ”tjejmatte”.

Beteendeekonomi är den inriktning inom nationalekonomin där man studerar hur psykologi och sociala faktorer påverkar människors ekonomiska beteende. Professor Thalers mest kända koncept handlar om ”mental bokföring”. Han har visat att vi människor sorterar in vår konsumtion på olika ”konton” i huvudet. Vad vi bestämmer att vi ska lägga på vin hänger inte ihop med vad vi fem minuter senare lägger på kaffe.

Vi ser det som två olika saker.

Och en beteendeekonom skulle nog säga att det där att dividera priset på en handväska baserat på en prognos för hur mycket du kommer att använda den är ett ganska intelligent sätt att ägna sig åt just ”mental bokföring”.

Och är den där Taylor Swift-konserten verkligen ”gratis”?

Ja, i någon mån. Du kan inte få tillbaka de där 1 700 kronorna (nej, det går inte att sälja Taylor Swift-biljetter i andra hand). Alltså skulle en ekonom kategorisera dessa pengar som en så kallad ”sjunken kostnad”.

Om du när konsertdagen kommer plötsligt känner för att gå och träffa ditt heta ex Johan som råkar vara i stan är det faktiskt lika ”rationellt” som att gå på konserten. Pengar som inte går att få tillbaka ska inte påverka ditt beslutsfattande om framtiden. Tjejmatte?

Nej.

Det är precis samma sak som att en ny vd inte ska ta in gamla kostnader i sina kalkyler. Ja, lagerlokalen i Fagersta kostade 10 miljoner kronor att bygga. Men dessa 10 miljoner kronor ska inte inkluderas som en variabel när vd:n nu ställs inför frågan om hela lagret bör flyttas.

Vd:n ska bara räkna på framtiden och på nuet.

”Tjejmatte” är med andra ord inget konstigt.

Vi vandrar fram igenom tillvaron. Sedan rationaliserar vi den i efterhand.

Framförallt finns det många exempel på betydligt mer problematiskt ekonomiskt resonerande än just ”tjejmatte”.

Ta till exempel den inflytelserika uppfattningen om att bubblor inte kan uppstå på en husmarknad eftersom alla köpare antas vara ”rationella”. Beräkningar baserade på detta ledde till den stora finanskraschen 2008.

Eller ta den ekonomiska teorin som säger att om man sänker skatten för de rikaste kommer detta inte leda till ett ökat underskott i statens finanser.

2-1 är plötsligt 3.

Till och med George Bush den äldre kallade det här resonemanget ”vodoo-ekonomi”.

Magdalena Andersson skulle säkert kalla det för ”killmatte”

”Elasticitet i beskattningsbar inkomst” heter det på ekonomiska.

Men det går fortfarande inte ihop.

Det gör inte heller många av våra riktigt stora ekonomiska antaganden i världen. Vi kategoriserar olja som pumpas ur marken som något som ”skapar värde”. Men en undersköterska som lappar ihop en patient (i ett offentligt finansierat sjukvårdssystem) som en ”kostnad”.

Jag försöker just nu läsa Michael Lewis nya bok om den tidigare kryptomiljardären Sam Bankman-Fried. Detta är killen som bland annat förlorade 159 miljarder på en dag när hans börs för kryptovalutor brakade samman. Nu står han inför rätta i USA.

Michael Lewis lägger stor kraft i boken på att förklara vilket ”matematiskt geni” Sam Bankman-Fried är. Samtidigt konstaterar han i nästa andetag att: ”Sam Bankman-Fried menade inte att skapa kaos i andra människors liv ... Han rörde sig bara genom världen på det enda sätt som han kände till. Kostnaden som detta innebar för andra ingick helt enkelt aldrig i hans beräkning”.

Som sagt: det finns många sorters falsk matematik.