Några dagar senare ansökte den svenska regeringen om att få delta i Department of Defense National Guard Bureau State Partnership Program.

"Vårt nationalgarde är relativt ungt, 386 år gammalt, jämfört med er armé", sade general Daniel Hokanson, chef för National Guard Bureau, vid mottagningen, med hänvisning till att nationalgardet bildades 1636.

Relationerna mellan USA och Sverige började inte långt efter att de första miliserna i nationalgardet samlades i Massachusetts, då de första svenska invandrarna anlände till Delawares stränder 1638.

Sverige var en av de första nationerna som erkände USA:s självständighet 1783. Länderna har sedan dess upprätthållit nära band, grundade i gemensamma värderingar och mål - stabilitet, regelbaserad ordning, frihet och demokrati.

Förra veckan stod Sverige värd för Hokansons två dagar långa samtal med landets försvars- och militärledare för att diskutera utsikterna att gå med i SPP.

Hans besök här kom samtidigt som Sverige och USA genomför slutförhandlingar om ett nytt försvarssamarbetsavtal för att fördjupa försvarsbanden mellan Stockholm och Washington.

"Jag är den största anhängaren av att Sverige går med i det statliga partnerskapsprogrammet", sade Hokanson och betonade sitt stöd för Sveriges ansökan om att gå med i NATO. "Sverige kommer att tillföra omedelbar kapacitet till både NATO och det statliga partnerskapsprogrammet."

SPP startades 1993 som ett säkerhetssamarbetsprogram inom försvarsdepartementet för att hjälpa de väpnade styrkorna i de forna sovjetstaterna att ta sig ut bakom järnridån. I dag ingår 100 partnerländer och nationalgardet i varje delstat, territorium och District of Columbia.

I Stockholm träffade CNGB Pål Jonson, Sveriges försvarsminister, general Michael Bydén, överbefälhavare för Försvarsmakten, generallöjtnant Michael Claesson, chef för försvarsstaben, och generalmajor Jonny Lindfors, chef för armén.

"Förutom det svenska NATO-medlemskapet är det bilaterala militära samarbetet mellan USA och Sverige av avgörande betydelse", sade Lindfors. "Nationalgardet har förmågor som sträcker sig från skyttegravarna till rymden som vi, som en liten nation, inte har ännu, och inte heller kommer att ha råd med.

"Här kan vi lära oss av deras expertis och hur vi kan få hjälp och stöd", sade han.

På grund av sin tidigare icke-militära anpassningspolitik byggde och utrustade Sverige sina väpnade styrkor för nationellt försvar. I ett land som är större än Kalifornien, med en befolkning på cirka 10 miljoner, är territoriet vidsträckt och läget strategiskt.

Även om Sverige inte delar landgräns med Ryssland betraktar man sig som en frontlinjestat på grund av sin omfattande Östersjökust och öarna i Östersjön.

Genom värnplikt och civil beredskapstjänstgöring är varje svensk medborgare mellan 16 och 70 år en del av Sveriges totalförsvar och hjälper till att förbereda för krig om det skulle behövas.

Tidigare i år genomförde Sverige sin största militärövning på 25 år. Soldater från USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och de nordiska grannländerna deltog i övningar för att träna inför ett större väpnat angrepp mot Sverige.

Jonson berättade för Hokanson att den svenska försvarsmakten genomgår sin största uppbyggnad på årtionden - med oro för att Rysslands brutala och oprovocerade krig i Ukraina kan expandera till norra Europa och Baltikum. Han säger att möjligheten att samarbeta med Nationalgardet är lovande.

"Det är rätt sak att göra", sade Jonson, "att ytterligare utöka vårt säkerhetssamarbete med USA."

Nationalgardet har tidigare arbetat med den svenska försvarsmakten i Arktis, med pansar- och artilleriutbildning. Hokanson presenterade några fakta och siffror om Gardet för de svenska ledarna.

"Med cirka 443.000 soldater och flygare utgör vi 20 procent av USA:s Joint Force", sade han. "Vi är arméns och flygvapnets stridsreserv. Vi har cirka 20.000 gardister utplacerade globalt varje given dag."

Gardet är rustat för att stödja storskaliga operationer, med åtta fulla armédivisioner och 90 flygflottiljer.

"Under de senaste 20 åren har våra insatser bestått av små förband från fasta baser", sade Hokanson. "Men erfarenheterna från Ukraina visar att vi måste kunna sätta in och verka som storskaliga förband."

Han berättade också för de svenska tjänstemännen att Gardet tillför viktiga civila stöddimensioner, inklusive krishantering, katastrofinsatser och förbättrad motståndskraft.

Men säkerhetssamarbete - att arbeta med partnerländer för att öka beredskapen och interoperabiliteten, är en av de viktigaste funktionerna för gardet i den komplexa och dynamiska globala miljön, sade han.

Det finns stora likheter mellan Livgardet och den svenska Försvarsmakten. Hokanson sa att ett partnerskap mellan National Guard och Sverige är en ömsesidigt fördelaktig strävan, där varje sida besitter unik expertis.

"Det finns mycket vi kan lära av varandra", sade han, "särskilt inom rymd- och cyberdomänerna. Dessutom är svenska trupper experter på att arbeta i den arktiska miljön. Att lära sig av dem hur man arbetar i kalla förhållanden är avgörande. Arktis blir viktigare för varje dag."

Hokanson reste till Sveriges nordligaste provins, Norrbotten, för att bekanta sig med miljön och den militära förmågan där. Stoppen i Luleå för att se Sveriges nordliga flygvapen och Boden för att se pansar- och artillerienheter visade den svenska försvarsmaktens förmåga att trivas i de nordligaste delarna av landet.

Han träffade också cheferna för Sveriges regionala kommando Nord och det svenska hemvärnsförband som ansvarar för denna region.

Hemvärnet består av moderna krigsförband. De 40 lätta infanteribataljonerna har som huvuduppgift att skydda, bevaka och övervaka svenskt territorium samt ge stöd till samhället vid kriser.

Dess motto är "Överallt, alltid". Som en helt frivillig styrka arbetar hemvärnets medlemmar mellan fyra och 15 dagar per år för att vid behov förstärka försvaret av kritisk infrastruktur och det nationella försvaret.

I många diskussioner fick Hokanson frågor om statusen för Sveriges ansökan om att gå med i SPP och vilka amerikanska delstater som övervägs för potentiell parning.

SPP är ett DoD-program som hanteras av Guard Bureau och genomförs genom de geografiska stridskommandona. Besluten om tidpunkt och delstater fattas av civila ledare på respektive sida.

"Vi kommer att arbeta nära vårt ledarskap för att hitta den bästa lösningen", säger Hokanson. "Oavsett vilken delstat som paras ihop med en viss partnernation, har partnernationens väpnade styrkor tillgång till hela nationalgardets kapacitet.

"Men alla vill vara partner med Sverige."