Kan en bristande språkutveckling vara förödande för ens förmåga att föra sig i sina egna tankar - liksom att ett välutvecklat språk förgyller den förmågan?
Kan du föreställa eller beskriva ett förlopp - om de beskrivande orden plötsligt skulle raderas ur ditt förstånd?
Blir nyfunnen grundförståelse av ytterligare ord direkt till en livstidslångverkande genväg i fråga om att jonglera i den inre och yttre dialogen?
Blir förmågan att förstå vår omgivning starkare om vi kan begripa - till och med skapa ord som kan beskriva något mer specifikt?
Har man genom åren försökt ändra på ord och dess egentliga betydelse med syfte att dölja något man manipulerat?
Premierar de som erhållit samt vill behålla makt konstant sådant som inte kräver någon större mental ansträngning och som samtidigt skapar en kortvarig positiv effekt i vårt belöningssystem?
Varför är det så?
Varför är materiell lycka så kortvarig och varför bombarderas vi med det dagligen?
Är det kanske för att det inte går att äta en diamant, hur mycket man än vill?
Varför är samhället utformat som så att det ger sken av högre status med ett bra jobb än att vara en bra förälder?
Vem skulle byta halva sitt liv mot alla pengar i världen?
Kan man värdera en människa som något annat än en människa?
Är det själva beteendet eller är det människan varande/Icke varande som går att värdera?
Finns det någon sida som tjänar på att det är en långvarig konflikt framför samförstånd?
Kan en tredje part skapa/elda på konflikter/situationer och på så vis decimera motparter samtidigt som man gjuter en position för sig själv - där man får än mer makt?
Är information av vikt för att kunna ligga steget före andra?