"Telefonsamtal har följt på telefonsamtal den senaste veckan. USA:s president Joe Biden har ringt till sina kollegor i Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien, följt av samtal till Tel Aviv.

Målet? Att bygga en allians och övertyga premiärminister Benjamin Netanyahu om att Israel ska vänta ett tag till med att gå in med marktrupp i Gaza.

Anledningarna är flera. En av de viktigaste är den gisslan Hamas tog den 7 oktober och som befinner sig inne i Gaza. Två amerikaner har släppts samt två kvinnor i 80-årsåldern och förhoppningen är att fler ska friges innan Israel slår till, eftersom en uppgörelse med Hamas därefter antas bli oändligt mycket svårare.

Men för Joe Biden handlar det också om att förmå israelerna att tänka framåt.

Premiärminister Netanyahu har gjort klart att Hamas ska tillintetgöras, men vad är planen efter det?

– Ni har rätt att känna ilska, men låt er inte uppfyllas av den, sa Joe Biden under sitt sju timmar korta Israelbesök nyligen och uppmanade israelerna att inte göra samma ”ilskedrivna misstag” som USA efter 11 september 2001.

Med andra ord: ge er inte in i Gaza utan att en tydlig plan för vad som ska komma sen. Vilket var det fel USA gjorde i Irak när Saddam Hussein störtades, och man sedan tvingades stanna kvar när det irakiska samhället kollapsade.

USA hjälper nu Israel på tre sätt:

• Militärt – med hangarfartyg, stridsflyg, robotar och militära rådgivare.

• Diplomatiskt – ett storkrig måste undvikas, Iran och Iranstödda Hizbollah ska avskräckas från att eskalera situationen.

• Ekonomiskt – för att köpa vapen, men även humanitärt stöd till palestinierna.

Men det finns en fjärde punkt på Washingtons agenda: Världsopinionen måste hanteras – och då inte minst i arabvärlden.

Att Gaza blir till en fullständig humanitär katastrof måste undvikas. Annars går de senaste årens närmanden mellan flera arabstater och Israel fullständigt om intet. Det är länder vars stöd behövs när Gaza väl ska byggas upp igen.

Därför höjs nu amerikanska röster för att Israel ska tillåta civila Gazabor att söka skydd i den israeliska Negevöknen. Tanken är att palestinierna kan bo i tillfälliga FN-läger medan Hamas krossas (fast frågan är hur det ska avgöras vem som tillhör Hamas, och vem som inte gör det), så att de sedan kan återvända till Gaza under kontrollerade former.

Det hela blir än mer akut eftersom Egypten så här långt vägrat öppna sin gräns mot Gaza och ta emot palestinska flyktingar. Dels av rädsla för att släppa in islamister, men framförallt eftersom man sett hur flyktinglägren i Jordanien och Libanon blivit permanenta, vilket gör egyptierna rädda för att Israel inte ska låta Gazaborna återvända när de väl lämnat.

Men om Washington nu försöker lugna ner situationen i, så är inställningen en helt annan i Moskva, Teheran och Peking.

Att Iran varit inblandad i Hamas attack är västvärlden helt övertygad om. Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz sa i sin regeringsförklaring härom veckan att man förvisso inte har några bevis, men att ”utan Irans hjälp de senaste åren hade inte Hamas klarat ett sådant angrepp på Israel”.

I Iran kallas Israel för ”lilla satan” (stora satan är USA) och Teheran har förutom Hamas länge stöttat Hizbollah i södra Lebanon, som terrorstämplats av USA. Att Hizbollah är betydligt starkare än Hamas är väl känt och det sägs att organisationen, med Irans hjälp, blivit världens tyngst beväpnade icke-statliga aktör. Hizbollah tros ha ett förråd av åtminstone 130 000 raketer som kan skjutas mot Israel.

Redan för en vecka sedan varnade den iranske utrikesministern Hossein Amir Abdollahian för att Iranstödda miliser kunde slå till mot Israel inom ”de kommande timmarna”. Ett hot som upprepades i måndags när utrikesministern sa att ”ingen kan garantera” att konflikten inte eskalerar om Israel går in i Gaza.

För Putins del är Hamas attack inget annat än en jackpot

Från iransk synvinkel har man redan skördat en stor framgång. Det närmande mellan Saudiarabien och Israel som USA höll på att förhandla fram är nu – åtminstone tillfälligt – stendött. Ett sådant avtal hade förändrat balansen i regionen till Irans nackdel och att stoppa det ses som en av anledningarna bakom Hamas attack.

Många experter hoppas nu att mullorna i Iran ska inse att de har för mycket att förlora om konflikten eskalerar och de blir direkt indragna. Att de förstår att de inte är tillräckligt starka militärt och därför backar. Det är också i avskräckande syfte som USA låtit två hangarfartyg anlända till regionen.

För oron är stor för vad som händer om Iran dras in i ett krig ”på riktigt”, och inte bara genom de organisationer Teheran stöttar.

Hur skulle Ryssland i sådana fall agera?

De båda länderna har närmat sig varandra med stormsteg sedan den ryska invasionen av Ukraina 2022. Moskva har köpt drönare av Teheran, och Iran har i sin tur fått en rysk övervakningssatellit som kan spana på Israel. Ryssland, Iran och Kina har dessutom genomfört flera militärövningar tillsammans de senaste åren.

För president Putins del är Hamas attack inget annat än en jackpot. Dels handlar det om att Ukrainakriget nu överskuggas när såväl medier som USA i stället fokuserar på Mellanöstern – syns inte ukrainarna, riskerar det militära stödet från väst också att utebli på lite sikt. Dels passar det Ryssland att skrika högt om amerikansk dubbelmoral.

För vad är det för skillnad – lyder det ryska resonemanget – på vad Ryssland gör i Ukraina och det lidande som palestinierna nu utsätts för av israeliska soldater, understött och ”godkänt” av USA.

Ett resonemang som gått väl hem bland många länder i det globala syd.

Kina har intagit en mer nedtonad roll. Utrikesminister Wang Yi har sagt att Israel har rätt att försvara sig, samtidigt som han betonat att civila måste skonas.

Men även Kina drar nytta av att Washingtons uppmärksamhet delvis skiftar från Asien till Mellanöstern. Dessutom är Peking intresserat av att flytta fram sina positioner på den diplomatiska världsscenen. Likt det historiska närmande mellan ärkefienderna Iran och Saudiarabien som Kina lyckades ro i land i våras.

Får president Xi Jinping bestämma är det ett konstycke som gärna får upprepas. I veckan ska därför Kinas särskilda sändebud, Zhai Jun, resa runt i regionen för att försöka ”lugna ner situationen”.

På kort sikt kan det bli svårt. Peking lyckades reta upp Israel rejält när de i ett första uttalande lät bli att fördöma Hamas agerande och i stället uppmanade till en tvåstatslösning. Det hela mildrades något när en taleskvinna på utrikesministeriet på en presskonferens ”fördömde våld mot civila”, även om hon hon undvek att svara på frågan om det var en terrorhandling Hamas begått.

Men israelisk ilska anses ändå vara något Kina kan leva med.

Experter spekulerar nu i att Kina vill passa på att stärka sin ställning i arabvärlden och bland länder i globala syd, som har en mer välvillig inställning till Hamas och letar ett alternativ till en USA-styrd värld.

Hur det går med fredsmäklandet får vi se. Men i det här spända läget är alla försök välkomna."