Vad kan det möjligen bero på

"Efter fyra timmars sågande öppnas kassaskåpet – och den svenska underrättelse­officeren Michael Rawlinsons karriär krossas. Själv vårdas han på Karolinska för mördar­bakterier. Tre år senare är han död, och ”Ghost team” splittrat. Vad var det egentligen som hände?

Underrättelseofficerens mystiska fall – och död

På eftermiddagen den 22 juni 2015 kliver en italiensk åklagare in på EU:s kontor för kriminell underrättelsetjänst i Kosovos huvudstad Pristina. Med sig har han två kosovoalbanska verkstadsarbetare som bär på vinkelslipar och borrmaskiner.

Åklagaren börjar samla in material från kontoret. Han plockar på sig dokument­mappar och cd-skivor samtidigt som verkstadsarbetarna släpar ut ett tungt kassaskåp på den intilliggande gården och börjar borra sig igenom den hårda ståldörren. Efter fyra timmar har de lyckats skapa en öppning i skåpet.

Den italienske åklagaren tar hand om innehållet och breder ut en stor mängd dokument över golvet i det kontorsrum där kassaskåpet tidigare stod. En person som tittar in genom fönstret ser hur italienaren sitter på huk och rotar bland pappren.

Det uppbrutna kassaskåpet används av den svenske underrättelseofficeren Michael Rawlinson. Vid den här tiden är han chef för EU:s kriminalunderrättelsetjänst på Balkan men är anställd av Sverige. Tidigare har han arbetat för den svenska underrättelsetjänsten Must på Balkan.

Var har du fått den bilden ifrån? Du kan inte publicera den.

Bland dokumenten i kassaskåpet finns svenskt säkerhetsklassat underrättels­ematerial och dokument från Nato, Europol och flera andra underrättelsetjänster.

Det är nu omöjligt att avgöra vad som har försvunnit och vem som har fått tillgång till dokumenten. Klart är många människors liv i fara eftersom underrättelse­tjänstens hemliga källor har röjts.

Senare på kvällen får svenska UD information om att kassaskåpet har öppnats och underrättar i sin tur polisens nationella avdelning Noa. Den känsliga informationen, om organiserad brottslighet, misstänkt terrorism och narkotikasmuggling, har hamnat i orätta händer och den svenska säkerhetspolisen tvingas göra en akutinsats för att minimera skadan.

Sommaren 2018 söker jag upp Michael Rawlinson. Han bor i en handikappanpassad lägenhet i en Stockholmsförort. Jag känner först inte igen honom från bilden på den uniformsklädda officeren som pryder hans Twitterkonto. Han har lagt på sig och är märkt av sjukdom.

Micke, som han kallas, är 56 år, uppvuxen i Solna och Oxelösund och har gjort en karriär inom den svenska arméns elitförband. Först som attackdykare i kustjägarna och sedan som fallskärmsjägare och u-båtsbefäl.

I slutet av 1990-talet blev han chef för marinens underrättelsetjänst och flyttade senare till Balkan för att fortsätta med underrättelsearbete för Sverige. Under en period var han säkerhetsansvarig för den svenska regeringens representanter på Balkan och jobbade bland annat nära Carl Bildt.

Senare blev Rawlinson chef för EU:s kontor för kriminalunderrättelsetjänst i Kosovo med uppdrag att förse både Sverige och EU med information om Balkans mörka baksida: organiserad brottslighet, vapensmuggling, trafficking och misstänkt terrorism.

Jag vill veta vad som hände den där junidagen i Kosovo och tar fram en bild från en källa i underrättelsetjänsten. Den visar när hans kassaskåp öppnas.

– Var har du fått den ifrån? Du kan inte publicera den, säger han.

Fanns det uppgifter i kassaskåpet som skulle kunna sätta personer i livsfara? Ja.

Är det ditt kassaskåp?

– Ja. De höll på i fyra timmar för att öppna det. Efter det frånsade jag mig ansvaret för det som fanns i kassaskåpet. Jag vet inte om de ändrade i dokument, om de lade dit något eller vad de gjorde. De kan ha gjort vad som helst.

Fanns det uppgifter i kassaskåpet som skulle kunna sätta personer i livsfara?

– Ja.

Sedan blir Michael Rawlinson tyst en stund. Han vet inte om han kan säga något mer. Innan han slutade sitt jobb i Kosovo tvingades han skriva på att avtal som förbjöd honom att lämna uppgifter till medier. Han vill kolla med sin advokat.

– Jag är tillräckligt mycket i skiten som det är, säger han.

Samtidigt vill han berätta. Han är förbannad. När kassaskåpet öppnades förstördes hans karriär för alltid. Det är en hederskodex i underrättelsetjänsten att man aldrig får läcka de dokument som man i förtroende har fått ta del av. Gör man det kan källorna röjas vilket i vissa fall betyder att de går en säker död till mötes.

Och den som medverkar till att röja andra länders underrättelseinformation har för alltid förbrukat sitt förtroende.

Man är ”rökt”.

Ändå var det inte i första hand det svenska underrättelsematerialet som italienske åklagaren var ute efter i Kosovo, konstaterar Michael Rawlinson. Det var något annat. Men han kan inte berätta. Måste först prata med sin advokat.

Eulex är EU:s största utrikesinsats med uppdrag att stötta landets tull, polis och rättsväsende. En stor del av personalen kommer från EU:s medlemsstater men även från USA, Schweiz, Kanada, Norge och Turkiet.

Eulex, som startades 2008, har haft rätt att ta över känsliga rättsfall från Kosovos egna rättsvårdande myndigheter. Ofta handlar det om misstänkta krigsbrott eller mutbrott med kopplingar till den politiska makten.

Som mest bestod Eulex av 3000 tjänstemän, domare, poliser och åklagare. Totalt beräknas insatsen har kostat mer än en miljard Euro.

I dag är Eulex bantat och lite över 500 internationella tjänstemän arbetar i Kosovo.

I en av Malmös nyare stadsdelar bor den tidigare chefsåklagaren Mats Mattsson. Han är en av Sveriges främsta experter på organiserad brottslighet och är känd för utredningarna av de kriminella MC-gängen i Malmö för drygt tio år sedan.

Då blev han hotad och tvingades gå under jord efter att någon hade skjutit skarpt in i hans lägenhet i centrala Malmö. Ett tag spekulerades det i om han skulle tvingas hoppa av – priset var för högt för den som vågade utmana de kriminella gängen.

I utbyte mot pengarna skulle åtminstone en av domarna ha gett strafflindring, eller frikänt, grova förbrytare enligt källan.

Men Mats Matsson fortsatte och 2012 tog han sig an ett kanske ännu mer utmanande uppdrag när han blev näst högsta chef för EU:s särskilda rättskipande insats i Kosovo, Eulex. Under sig hade han 1 200 internationella poliser, åklagare och domare som skulle ta sig an de svåraste fallen av korruption, organiserad brottslighet och krigsförbrytelser i Kosovo. Mål som inte landets eget rättsväsende klarade av.

Vi slår oss ner i vardagsrummet. Det stora söderfönstret släpper in ett värmande solljus. Mats Mattsson var Michael Rawlinsons chef under tiden i Kosovo och han är en av få personer som har gått med på att öppet prata om vad som drabbade den svenske underrättelseofficeren.

Vintern 2013 fick Mats Mattsson ta emot tysk underrättelseinformation som hävdade att två högt uppsatta internationella domare hade tagit emot mutor. Båda var anställda av Eulex.

I utbyte mot pengarna skulle åtminstone en av domarna ha gett strafflindring, eller frikänt, grova förbrytare enligt källan.

– Om detta skulle vara sant var det väldigt allvarligt, säger Mats Mattsson.

”Rawlinson kände sig förföljd och trakasserad. Han kunde klart se att de ville få honom avskedad och hemskickad”, säger Mats Mattsson.

Michael Rawlinson fick i uppdrag att ta reda på vad som låg bakom. Han hade sedan länge kontakt med de flesta underrättelsetjänster i regionen och skulle kunna kolla om det låg någon sanning i påståendena.

Det skulle visa sig att misstankarna mot de båda italienarna hade funnits under en längre tid. I underrättelseinformation som Rawlinson fick fram, framkom att en brittisk internationell åklagare, Maria Bamieh, hade gjort telefonavlyssningar av en häktad person i ett helt annat ärende. Avlyssningarna pekade på att en av de italienska domarna var inblandat i någon form av olaglig uppgörelse med den häktade personen.

Jag försökte hitta de här handlingarna men de fanns ingenstans. Vi kollade även om någon i Bryssel kände till detta, men det gjorde de inte.

Maria Bamieh hade anmält detta till Eulex. Men av någon anledning hade dokumenten försvunnit spårlöst och de var inte diarieförda.

– Jag försökte hitta de här handlingarna men de fanns ingenstans. Vi kollade även om någon i Bryssel kände till detta, men det gjorde de inte, säger Mats Mattsson.

Senare hittades delar av dokumenten och Mattsson började misstänka att de medvetet hade gömts undan. Tillsammans med den tyske Eulex-chefen, Berndt Borchardt bestämde han sig för att undersöka om det låg något mer bakom anklagelserna.

De ville ha en utredare med integritet och bestämde sig för den svenska polisen Börje Sjöholm – bland annat känd för utredningen av dubbelmördaren Peter Mangs och en av Leif GW Perssons ”favoritpoliser”.

Börje Sjöholm fick snart fram en rad anmärkningsvärda uppgifter om den misstänkta brottsligheten. I flera känsliga rättsfall fanns det misstankar om att de två italienarna hade tagit emot mutor och därefter släppt, eller gett strafflindring till, misstänkta brottslingar.

Michael Rawlinson var chef för EU:s kontor för kriminalunderrättelse på Balkan fram till 2015. Uppdraget: avslöja korruption i EU:s största utrikesinsats.

Internutredningen fick namnet ”Independent task force” men gick allmänt under namnet ”the Ghost team”.

Börje Sjöholms rapport fick Eulex ledning att inse att något måste göras. De handplockade ett team som under radarn skulle genomföra den känsliga utredningen. Insatsen godkändes av direktören för EU:s utlandsmissioner och senare också av EU:s höge representant för utrikes och säkerhetsfrågor, Catherine Ashton.

Internutredningen fick namnet ”Independent task force” men gick allmänt under namnet ”the Ghost team”. Den finske åklagaren Heikki Wendorf rekryterades tillsammans med en statsåklagare från Kosovo. Till sin hjälp fick de Michael Rawlinson, tre handplockade Eulex-utredare och en grupp lokala polisutredare.

Korruptionsutredarna utgick ifrån tre rättsprocesser där den italienska domaren hade varit inblandad. De gick igenom mängder med telefonavlyssningar och kunde genom GPS-koder från telefonsamtalen slå fast var de inblandade hade befunnit sig vid olika tidpunkter.

Ganska snart ansåg de sig ha hittat bevis för den misstänkta korruptionen. I ett brev, daterat den 9 juli 2014, skriver Heikki Wendorf så här till Eulex-chefen Berndt Borchardt:

”I den mest lovande delen av utredningen finns det bevis på att en dubbelmördare har frikänts som en direkt konsekvens av korrupt agerande från en av Eulex anställda.

Det handlar om stora pengar – från 260 000 euro till 1 miljon euro. En finansiell utredning visar att upp till 80 miljoner euro har slussats genom de misstänktas bankkonton.”

Flera av de internationella åklagarna ansåg att uppgifterna pekade mot grov brottslighet och borde utredas. Wendorf beslutade tillsammans med Kosovos riksåklagare att ansöka om att få den italienska domarens rättsliga immunitet hävd så att han skulle kunna utredas och åtalas.

Läkarna konstaterar att han omgående måste få kvalificerad vård och han sätts på ett ambulansflyg till Stockholm. För varje minut försämras hans hälsotillstånd.

Hösten 2014 läckte en del uppgifter från utredningen till en tidning i Kosovo och spred sig snabbt i europeisk press. Europaparlamentet reagerade med ilska och krävde en granskning av Eulex och att alla kort skulle upp på bordet.

Men så blev det inte. Istället uppgav reportern som avslöjade affären att han hade hotats av EU-tjänstemän. Samtidigt tvingades Eulex personal skriva på ett kontrakt som gjorde att de riskerade åtal om de talade med media.

Efter ett tag slutade tidningarna att rapportera och affären föll i glömska – åtminstone hos allmänheten.

Men vad var det egentligen som hade hänt bakom de slutna fasaderna? Låg det något i rapporteringen om korruption i en av EU:s mest högprofilerade insatser?

Den 7 april 2015 vaknar Michael Rawlinson upp av att det kliar på vänster ben. Han drar undan täcket och upptäcker ett öppet infekterat sår. För att få det undersökt beger han sig till ett privatsjukhus i Makedonien.

Läkarna konstaterar att han omgående måste få kvalificerad vård och han sätts på ett ambulansflyg till Stockholm. För varje minut försämras hans hälsotillstånd. Blodtrycket faller och njurarna slutar fungera. På Karolinska i Solna kämpar ett helt team läkare med att rädda hans liv. Under flera veckor är han okontaktbar och han opereras upprepade gånger.

Historien var för allvarlig för att den skulle få komma upp till ytan – den riskerade att skada både EU:s och Italiens anseende.

Rawlinson hade drabbats av så kallade mördarbakterier, eller som det mer korrekt kallas, en invasiv streptokockinfektion och toxic shock. Det är ett livshotande tillstånd som kräver mycket kvalificerad sjukhusbehandling.

Efter flera veckor på intensiven hade läkarna lyckats rädda hans liv. Men han var fortfarande svårt sjuk, handikappad, och blev kvar i vården under flera månader.

Sommaren 2018 besöker jag Michael för andra gången. Det är nu han ska berätta om han kan medverka i reportaget eller inte.

Michael parkerar rullstolen vid det vita matsalsbordet och häller upp kaffe. Hans advokat har avrått honom. Trots att han är svensk medborgare med grundlagsskyddad yttrandefrihet riskerar han att bli åtalad av EU på grund av det kontrakt han tvingades skriva på.

– Jag försökte få in en formulering om att avtalet inte fick strida mot svensk lag men Eulex ledning gick inte med på det, säger han.

Men det kan finnas andra sätt att berätta. Medan vi sippar på våra kaffekoppar förklarar Michael Rawlinson hur jag ska gå tillväga för att få tag på informationen genom öppna källor. Inte ett förfluget ord undslipper den erfarne underrättelseofficerens mun.

Några veckor senare går det att lägga pusslet. Dokument efter dokument skapar en tidslinje och bildar ett mönster. Här finns starka misstankar om att det har skett en medveten mörkläggning av korruptionsutredningen i EU:s rättsskipande insats. Historien verkade vara för allvarlig för att den skulle få komma upp till ytan – den riskerade att skada både EU:s och Italiens anseende.

Michael Rawlinsons problem började i samband med att italienaren Gabriele Meucci utsågs till högsta chef för Eulex. Det var uppenbart att han inte gillade korruptionsutredningen och han slog direkt fast att han skulle ”stoppa häxjakten på italienare i Eulex”.

Den 16 mars 2015 åker Michael Rawlinson som vanligt till sitt kontor i centrala Pristina, han häller upp kaffe och skämtar med kollegerna. Plötsligt kliver två män från Eulex internutredning in i rummet. De räcker över ett brev från Eulex-chefen Gabriele Meucci och beordra Rawlinson att omedelbart lämna sitt kontor. Han är suspenderad och får inte längre ha kontakt med sin personal eller andra anställda inom Eulex.

Anklagelsen – om det nu kan kallas anklagelse – visade sig vara grundlös. Den byggde på ett anonymt brev som hade skickats till Eulex ledning, och Michael Rawlinson frikändes.

I brevet från Meucci uppmanas han att omedelbart lämna ifrån sig ID-kort, tjänstevapen, ammunition, bilnycklar och sim-kort, dator och hårddiskar.

I praktiken innebar suspenderingen en slags husarrest. Efter många år i Kosovo kände han många av dem som arbetade i Eulex och stötte ofta på någon bekant i centrala Pristina.

Meuccis förklaring till suspenderingen var att Rawlinson skulle ha ”satt Eulex i vanrykte” efter att ha förolämpat en fransk juridikprofessor som gjorde en utredning om Eulex. Enligt ett dokument jag hittar anklagas Rawlinson för att offentligt ha sagt att den franska professorn hade fått en stroke.

Men anklagelsen – om det nu kan kallas anklagelse – visade sig vara grundlös. Den byggde på ett anonymt brev som hade skickats till Eulex ledning, och Michael Rawlinson frikändes. Någon förolämpning av professorn hade han aldrig gjort sig skyldig till, konstaterade Eulex så kallade disciplinnämnd.

Men Rawlinson fick ändå inte återvända till sitt jobb. I samma stund som han frikändes kom det nya anklagelser. Nu skulle han ha gjort sig skyldig till så kallad ”maladministration” och påstods ha misskött sitt uppdrag som chef för EU:s underrättelsetjänst.

Samtidigt började en italiensk åklagare besöka hans underrättelsekontor och hävdade att han skulle ”utreda anklagelserna mot Rawlinson”.

Vid det här laget hade svenska regeringen dragit öronen åt sig. UD protesterade kraftigt mot hanteringen av Michael Rawlinson och krävde att utredningen mot honom skulle stoppas. Rawlinson var ingen vanlig tjänsteman utan hanterade frågor som kunde ha avgörande betydelse för både Sveriges och Europas säkerhet.

Påtryckningarna från Sverige gjorde att Gabriele Meucci kallades till sina chefer i Bryssel för att redogöra för avstängningen. Inför mötet hade Meucci blivit ombedd att ta med sig en skriftlig redogörelse om vad som hade hänt. Men han kunde varken svara muntligen eller skriftligen på de frågor han fick från cheferna för EU:s utrikestjänst och hölls därför kvar i Bryssel under flera dagar.

Till slut lyckas Meucci få fram en rapport där han motiverar sitt agerande. Men ingen av hans överordnade i Bryssel tyckte att den höll måttet och han fick en ordentlig utskällning enligt ett vittne på plats. Chefen för EU:s utrikestjänst, irländaren Kenneth Deane, ansåg att Meucci på ett flertal punkter hade brutit mot det regelverk som styr Eulex arbete och han beordras att omedelbart avbryta suspenderingen av Rawlinson.

Helt oväntat tvingas Rawlinson lämna sitt kontor den 16 mars 2015.

Detta fick Sverige att ställa ett ultimatum i EU:s ministerråd: Om inte Rawlinson omedelbart fick återgå till sin tjänst skulle inte Sverige godkänna att Eulex-chefen fick förlängt förordnande.

Michael Rawlinsons hastiga insjuknande ledde till en rad spekulationer bland hans medarbetare i underrättelsetjänsten.

Men så blev det inte. Inför mötet i ministerrådet blev UD övertalade att gå med på en förlängning av Meuccis förordnande. I utbyte skulle en oberoende utredning göras av hans agerande. Utredningen skulle sedan delas med alla EU:s medlemsländer så att alla eventuella missförhållanden skulle komma upp till ytan.

Tre dagar efter mötet i ministerrådet gav Gabriele Meucci den italienska åklagaren Danilo Ceccarelli i uppdrag att besöka EU:s kontor för kriminalunderrättelse. Ceccarelli hade då med sig två kosovoalbanska verkstadsarbetare som bröt upp Michael Rawlinsons kassaskåp.

Michael Rawlinsons hastiga insjuknande ledde till en rad spekulationer bland hans medarbetare i underrättelsetjänsten. Hans roll i den mycket känsliga korruptionsutredningen gjorde att många människor uppenbarligen önskade honom ur vägen. Kan det ha funnits något samband med hans hastiga insjuknande?

I mitten av juni 2015, när han fortfarande vårdades på Karolinska sjukhuset, blev han kontaktad av en kosovoalbansk journalist som hade hört att han skulle ha blivit förgiftad av maffian. Det hela skulle ha varit kopplat till ”Ghost teams” utredning.

Michael Rawlinson dementerade detta: ”Det finns ingen story att skriva om. Allt är bara rykten och en upptrissad historia”, svarade han reportern.

Menade Michael Rawlinson verkligen vad han sade eller ville han inte berätta?

I samma kommentar till den kosovoalbanska tidningen Koha Ditore dementerar Rawlinson också att hans kassaskåp skulle ha brutits upp. Uppenbart ville han avleda reportern.

”Informationen handlade om personer som hade berättat om vem som hade tagit emot mutor, när uppgörelser skett och när pengar skulle ha överlämnats”, säger Mats Mattsson.

Mats Mattsson lämnade sitt uppdrag i Kosovo i januari 2015 för att åter bli chefsåklagare i Malmö. Men även efter att han kommit hem höll han kontakten med Michael Rawlinson och andra kollegor från rättsmissionen.

– Rawlinson kände sig förföljd och trakasserad. Han kunde klart se att de ville få honom avskedad och hemskickad, säger Mats Mattsson.

Enligt Mats Mattsson var italienska UD mycket störda av den interna korruptionsutredningen. Under sin tid som chef i Eulex uppvaktades han bland annat av Italiens ambassadör för Kosovo som påstod att utredningen inte skulle vara laglig.

Som jag uppfattar det är det självklart. De hade gjort sig av med teamet och de visste att en del av bevisningen beträffande korruptionen måste finnas hos Michael Rawlinson.

Men de verkliga problemen kom när Gabriele Meucci blev ny Eulex-chef. Enligt Mats Mattsson hade italienaren bestämt sig för att stoppa den pågående korruptionsutredningen.

Efter att Michael Rawlinson hade suspenderats avskedades den brittiske åklagaren Maria Bamieh och senare tvingades även den finske åklagaren Heikki Wendorf att lämna sitt uppdrag. De övriga som hade deltagit i utredningen omplacerades eller så fick de inte sina kontrakt förlängda.

Enligt flera vittnen hade Eulex-ledningen beslagtagit material som tillhörde korruptionsutredningen. Det fanns också källor som satt på viktig information om de misstänkta brotten.

– Det handlade om personer som hade berättat om vem som hade tagit emot mutor, när uppgörelser skett och när pengar skulle ha överlämnats, säger Mats Mattsson.

Uppgifterna om vilka vittnena var, och vad de hade sagt, misstänktes finnas hos Michael Rawlinson.

– Den informationen var de ganska intresserade av. Det fanns väl egentligen inget skäl för någon att ta reda på den informationen såvida man inte hade fel avsikter, säger Mats Matsson.

Var det detta som låg bakom att man öppnade hans kassaskåp?

– Ja, som jag uppfattar det är det självklart. De hade gjort sig av med teamet och de visste att en del av bevisningen beträffande korruptionen måste finnas hos Michael Rawlinson, säger Mats Mattsson.

På begäran av Sverige inledde EU granskningen av Meuccis agerande. Med kort varsel reste en grupp poliser från olika EU-länder till Kosovo för att genomföra ett antal förhör. Senare flög de till Stockholm för att förhöra Michael Rawlinson.

Michael, som fortfarande var svårt sjuk, fick bara några dagar på sig att förbereda sig inför utfrågningen. Poliserna hade bokat ett separat mötesrum på Karolinska sjukhuset eftersom han var för svag för att förflyttas.

Jag är nu bara orolig vad som händer med deras rapport. Dör den gem-döden eller? Ett tungt ansvar ligger på UD att följa upp vad som händer.

I Rawlinsons korrespondens med sina kolleger hittar jag de argument han bestämde sig för att föra fram under förhöret. Bland annat skulle han noga poängtera att den italienska åklagaren som öppnade hans kassaskåp och beslagtog hans dator saknade alla nödvändiga tillstånd.

I ett brev till sina kolleger inför förhöret skriver Rawlinson att information från Nato och Europol nu har hamnat i orätta händer:

”Det som hänt nu när de kopierar data från min dator är att de har fått access till information som de inte har rätt att se”.

Förhöret med Rawlinson pågick i flera timmar och var mycket påfrestande för honom. Bitvis kände han sig ifrågasatt och upplevde att det fortfarande fanns misstankar som riktades mot honom. Poliserna hade bråttom och de skrev in hans vittnesmål direkt i sina datorer.

Av Michael Rawlinson korrespondens efter förhöret framgår det att han var övertygad om att det han hade sagt skulle räcka för att ställa Gabriele Meucci inför rätta. Samtidigt tvivlade han på att EU-ledningen faktiskt skulle lyssna på hans vittnesmål.

Så här skrev han till en kollega:

”Jag är nu bara orolig vad som händer med deras rapport. Dör den gem-döden eller? Ett tungt ansvar ligger på UD att följa upp vad som händer”.

EU:s polisutredning om Meucci blev klar 30 juli 2015. Både UD och Michael Rawlinson hoppades nu på upprättelse.

Men helt oväntat hemligstämplades rapporten och varken Sverige eller de andra medlemsstaterna fick läsa. Trots att topphemliga svenska dokument hade röjts, och en svensk underrättelseofficer hade stängts av på oklara grunder, skulle ingen få veta om något brott hade begåtts eller vad som hade hänt på missionen i Kosovo.

Att skicka den italienska åklagaren till kontoret för kriminalunderrättelsetjänst var felaktigt och kassaskåpet skulle aldrig ha sågats upp.

På UD var stämningen upprörd. Det blev ambassadör Anna Jardfeldt, från Sveriges EU-representation i Bryssel, som fick ta de flesta diskussionerna med EU:s utrikeschef, Kenneth Deane. I ett mail till UD i Stockholm rapporterar hon vad som sagts:

”Jag underströk återigen hanteringen av Michael från vår sida var helt oacceptabel och uttryckte också stor oro för hur hanteringen av Eulex – EU:s största Rule of law mission – verkade fungera”, skriver hon.

Efter åtskilliga protester från UD blev Sverige lovade att få några av slutsatserna upplästa för sig muntligen. Återigen var det Anna Jardfeldt som skickades till Kenneth Deane.

Redogörelsen var mycket kortfattad men hon fick veta att Meucci hade brutit mot de direktiv som han hade fått från sin chef på EU:s utrikesförvaltning, och att utredningen av Michael Rawlinson inte skulle ha genomförts.

Rapporten hade också kommit fram till att Rawlinson inte hade begått några brott mot kommissionens procedurer eller regler. Att skicka den italienska åklagaren till kontoret för kriminalunderrättelsetjänst var felaktigt och kassaskåpet skulle aldrig ha sågats upp.

Kenneth Deane konstaterar nöjt i sitt brev till Michael Rawlinson daterat den 16 mars 2016 att inga bevis funnits för att svensken skulle ha begått några brott mot kommissionens procedurer eller regler. Foto: Yvonne Åsell

Några dagar senare uppmanade utrikeschefen, Kenneth Deane, EU:s medlemsländer att ”uttrycka sitt fulla stöd för Eulex-chefen Gabriele Meucci”.

Trots detta fick Meucci behålla sitt jobb och några dagar senare uppmanade utrikeschefen, Kenneth Deane, EU:s medlemsländer att ”uttrycka sitt fulla stöd för Eulex-chefen Gabriele Meucci” i en rapport om Eulex som skickades till alla medlemsstater.

Hade Sverige blivit lurade av EU:s utrikestjänst?

– Det är klart att det var jäkligt irriterande för oss politiskt att vi inte fick ut den här rapporten, säger en anonym källa på regeringskansliet.

Lite senare tillsattes en ny åklagare som på kort tid skrev av misstankarna mot den italienska chefsdomaren.

Enligt Mats Mattsson var det helt fel. Beslutet kunde inte rättfärdigas efter att den ursprungliga utredningen hade utsatts för politisk manipulation.

– Eulex huvuduppgift var att förhindra att politiker blandar sig i enskilda brottsutredningar, säger han.

Jag försöker få kontakt med Gabriele Meucci som numera är Italiens ambassadör i Slovakien. Först vill han inte låta sig intervjuas. I ett mejl svarar han att ”bekräftar att han var chef för Eulex mellan 2014 och 2016” men att han ”inte får avslöja någonting” från tiden som chef för Eulex på grund av missionens regelverk.

Senare ändrar han sig och skickar ett mejl där han ger sin version.

Meucci kommer där återigen med allvarliga anklagelser mot Rawlinson. Enligt Meucci hittade EULEX team ”kränkande informationsinsamling” och ”skadliga uppgifter om EU-anställda och kosovoalbanska politiker” vid genomsökningarna av Rawlinsons kontor.

Meucci hävdar också att han hade alla nödvändiga tillstånd som behövdes för att öppna kassaskåpet.

Meucci känner inte till att EU:s utrikestjänst helt har frikänt Rawlinson från alla anklagelser och han hävdar att han inte har läst polisutredningen.

Två flaggor med Neptunusgaffeln, kustjägarnas symbol, flankerar kistan liksom ett porträtt på Michael i uniform, blomster och levande ljus.

I ett mejl kommenterar EU:s utrikestjänst Bryssel (EEAS) i sin tur Meuccis mejl. Där slår de fast – tvärt emot vad Meucci påstår – att deras polisutredning kom fram till att Rawlinson inte hade gjort något tjänstefel eller begått några olagliga handlingar.

Däremot menar de att det finns det ”brister och avvikelser” i hur Eulex dåvarande ledning, det vill säga Meucci, hanterade ärendet. Förfarandet har inte varit ”önskvärt” enligt EEAS.

Mer än så vill inte EU säga. Utredningen som gjordes 2015 ”är av naturen känslig. Det gör att vi inte har möjlighet att ge er en mer detaljerad information”, skriver de.

Kvinnan i blomsterbutiken frågar vem som har dött. Under kort tid har en stor mängd kortklippta män passerat hennes affär, många i uniform. Alla ser likadana ut, anser hon.

– En officer, svarar jag kort.

Uppe vid Heliga Korsets kapell, på Stockholms världsarvskyddade Skogskyrkogård, är en klar majoritet av begravningsgästerna medelålders män med korta frisyrer eller kala hjässor. Här finns Michaels arbetskamrater från Kosovo, gamla kustjägarkompisar och troligen flera av Sveriges hemligaste underrättelseofficerare. Men också den närmaste familjen.

Två flaggor med Neptunusgaffeln, kustjägarnas symbol, flankerar kistan liksom ett porträtt på Michael i uniform, blomster och levande ljus.

Dödsbeskedet hade kommit oväntat. Michael Rawlinson hade lagts in på sjukhus för en tids rehabilitering och han dog i sömnen på Karolinska sjukhuset. Läkarna kunde inte exakt avgöra dödsorsaken men angreppet av mördarbakterier fanns med i bilden.

Den kvinnliga representanten från begravningsbyrån läser upp den hedersbetygelse, inpräglad i en stenplakett, som Michael fick av sina kolleger på EU:s kontor för underrättelsetjänst efter han hade blivit sjuk. Här finns en direkt referens till hans kamp för rättvisan.

”Ibland upplever du motgångar – inte för att du har gjort något felaktigt – utan för att du har gjort något rätt”.

Hur fick SvD information om öppnandet av kassaskåpet?

Det var den franska journalisten Hugo Lemonier som kom i kontakt med en person som blev ögonvittne när kassaskåpet öppnades. Senare fick han tag på bilden från händelsen.

Eftersom det fanns en stark svenskkoppling i historien vände sig Hugo Lemonier till Nils Resare och de inledde ett samarbete våren 2018.

Hur kan ni veta vad som hände vid det olovliga öppnandet av kassaskåpet i Kosovo?

Beskrivningen av hur skåpet öppnades bygger på vittnesmål från flera av varandra oberoende ögonvittnen. Via mejlkorrespondens om incidenten har vi även kunnat ta del av ytterligare vittnesuppgifter om det inträffade. Alla vittnesuppgifter pekade åt samma håll.

Kontakterna med vittnena ställde krav på försiktighet eftersom det kunde finnas en hotbild mot dem. Dessutom hade de flesta skrivit på ett kontrakt som förbjöd dem att tala med medier om vad som skedde i EU:s rättskipande mission i Kosovo, Eulex.

Kan ni veta att de italienska domarna tog emot mutor från krigsförbrytare och misstänkta mördare?

Ingen av de huvudmisstänkta har blivit dömd för något brott. Men vi vet att de ansvariga åklagarna ansåg sig ha funnit bevis mot åtminstone en av de italienska domarna. Vi vet också att flera högt uppsatta internationella åklagare ansåg att misstankarna mot italienarna var så allvarliga att en förundersökning skulle genomföras.

Vad hände med det hemliga svenska underrättelsematerialet som fanns i Rawlinsons kassaskåp?

Det vet vi inte. Enligt våra uppgifter utreddes detta av polisens nationella avdelning Noa. Men idag hävdar Noa att de inte känner till ärendet. Det troliga är att ärendet har utretts av militärens underrättelsetjänst, Must, men det har vi inte fått bekräftat."