"Upprustning ska avskräcka Kina från krig. Så låter det alltmer i USA. Många röster i Washington DC förespråkar ett nytt kallt krig. Samtidigt finns förhoppningar på ett novembermöte mellan Xi och Biden.

Röster höjs för nytt kallt krig: ”Bättre än hett”

Det kinesiska jaktflyget närmar sig snabbt. Från en prick på radarn till att det går att se in i cockpit. Piloten har tagit av sin syrgasmask. Han gestikulerar. Plötsligt väjer han in framför det amerikanska övervakningsflygplanet. Kanske vill han störa det med sin jetström – men istället stöter hans J-8 samman med en av dess propellrar. Sedan går det snabbt. Det kinesiska flygplanet slits i två delar. Det amerikanska planet förlorar sin noskon och störtar i en brant bana mot havet, tillsammans med ländernas diplomatiska relationer.

Då, vid den så kallade Hainanincidenten 2001, löstes krisen på elva dagar. Få tror att det skulle gå lika lätt i dag. Misstron mellan länderna är större och även riskerna för sammandrabbning. Varje vecka sker nya tuppfäktningar kring haven öster om Kina. Många hoppas nu att att Kinas och USA:s presidenter ska träffas i november, vid sidlinjerna till Apec-mötet i San Francisco. Kanske skulle de till och med kunna enas om principer för en stabilare relation. Men det finns många fallgropar längs vägen. För även om de båda ledarna säger att de inte vill ha något kallt krig, är det alltmer så de anses agera.

Att bli genskjuten av kinesiska J-16 är i dag vardag för försvarspiloter över Sydkinesiska havet. Peter Layton, säkerhetsforskare på Griffithuniversitetet i Brisbane, missar ändå sällan något fall. Han är expert på Kinas gråzonskrigföring, det vill säga fientliga medel utan vapen. Kina har världens största flotta och kustbevakning – men det är här, i gråzonen, de har sin främsta styrka. Det senaste året har deras fartyg bland annat skjutit med laser och placerat ut flytande barriärer vid omtvistade rev, och deras jaktplan har tvingat utländska flyg ur kurs – även sådana som varit ute på uppdrag av FN. En gång släppte de till och med ut aluminiumremsor mot deras motorer.

– Kina har blivit mycket aggressivare, säger Layton.

– De vill bli älskade, men också fruktade. Och för att bli fruktade måste de ständigt skruva upp temperaturen.

Målet är att karva ut ett större nationellt territorium. Utan Syd- och Östkinesiska haven, en bit av Indien, flera japanska öar och Taiwan anser Peking att deras land inte är komplett. Eller att de kan garantera fastlandets välfärd och säkerhet. Redan i dag dominerar Kina Östasiens handel.

Men längs inloppen till de kinesiska haven bildar USA:s försvarspartners en kedja, vilken Peking anser stänger dem inne och håller tillbaks deras utveckling. USA:s president Joe Biden försäkrar att så inte är fallet. Samtidigt stärker han ännu fler försvarssamarbeten.

Nu hörs allt fler röster i Washington DC även förespråka ett ”kallt krig”. I en uppmärksammad artikel i Foreign Affairs skrev statsvetaren Michael Beckley att ländernas ambitioner är oförenliga. I stället för att eftersträva vänliga relationer med Kina borde USA därför se till sina intressen. Och för att nå dit behövs styrka. Styrka nog att avskräcka Kina från aggression, och för att sätta den internationella agendan.

”Kalla krig är hemska”, skriver han.

”Men de är bättre än de heta.”

För att bli tillräckligt starkt behöver USA långt mer än försvarsavtal. Det menar Alex Velez-Green, senior rådgivare i säkerhetspolitik på Heritage Foundation.

– En gång i tiden var folk i Pentagon säkra på att vi kunde slå Kina. Det är de inte längre.

Ukraina är lärdomen. Att bygga vapenlager, placera dem väl och hålla dem redo kostar och tar tid. USA:s Stillahavsstyrka har varit eftersatt i många år. Vid ett blixtanfall skulle Kina snabbt kunna slå ut USA:s få baser i regionen och dra nytta av sin närhet för att överrumpla Taiwan, skriver Beckley i sin bok ”Danger zone. The coming conflict with China”. En växande konflikt runt Israel skulle kunna ta ännu mer amerikanska resurser i anspråk.

För att komma i fas skulle materiel behöva flyttas in från Europa, menar Velez-Green.

– Vi står inför en reell risk för krig och nederlag det här årtiondet. Nu måste EU stå upp och ta större ansvar för sitt eget försvar.

En hård linje mot Kina är en av få frågor som enar ett delat USA. I representanthuset driver en ny kommitté linjen att Taiwan är livsviktigt för USA:s försvar, och att USA därför måste stärka regionens försvarsförmåga. De pekar på CIA:s underrättelser om att Xi instruerat sin militär att vara redo för invasion till 2027. Velez-Green tror att det kan komma ännu tidigare.

– Kinas möjlighet är nu, säger han.

Anledningen är pressen på Xi. Utifrån, men ännu mer inifrån. Ett antal sparkade ministrar och generaler de senaste månaderna anses tyda på oro inom partiet. Missnöje lever kvar från pandemin, och fastighetskrisen blöder alltmer ut i samhället. Ungdomsarbetslösheten är nu så hög att regeringen slutat publicera siffror om den. Samtidigt åldras befolkningen snabbt. Enligt The Guardian ökade kinesers spel på lotto 50 procent det första halvåret 2023 jämfört med året innan. Problemen är så grava att det pratas om ”Peak China”. Inte för att Kina kommer att falla, men för att landets ekonomiska tillväxt har nått en platå.

– Vid något tillfälle kan USA komma ikapp, säger Velez-Green.

– Därför skulle Peking kunna göra bedömningen att ju längre de väntar desto dyrare skulle ett krig stå dem.

Men den amerikanska hållningen provocerar också.

Det senaste året har USA skapat en trepartsdialog med de tidigare antagonisterna Sydkorea och Japan. Vietnam har knutits närmre. Amerikanerna har fått tillgång till baser i nordligaste Filippinerna, nära Taiwan, och de samlar asiatiska länder i stora militärövningar. Somliga liknar det vid ett nytt militärt block.

– Biden har haft behov av att visa sig hård mot Kina, säger Michael Swaine, expert på kinesisk säkerhet på Quincyinstitutet i Washington DC.

– Det många inte fattar är att Kinas aggressivitet är menat att markera och avskräcka, de inser att krig vore en chansning. Men om de känner sig hotade över Taiwan skulle de strida även om de vore säkra på förlust.

Amerikansk diplomati har även under senaste året fått mer utrymme. Bland annat för att asiatiska länder har tryckt på. De oroas av friktionen. Biden säger att han inte vill ha kallt krig eller ett självständigt Taiwan, men Swaine vill se mer substans.

– Det Biden saknar är en vision för den framtid USA och Kina ska ha tillsammans.

Jämfört med Sovjet och kalla kriget krävs mycket djupare samarbete med Kina, säger han. På grund av klimatförändringar, global handel och framtidens teknik.

– Vi måste börja godta att inget land kommer att bli dominant. Vi rör oss mot multipolaritet. Men all het retorik gör situationen svårare att hantera.

Men från Pekings håll är misstron stor.

Samtidigt som högt uppsatta amerikanska regeringsmedlemmar har besökt Kina har USA också lanserat nya ekonomiska sanktioner mot deras halvledarindustri. Flera medier rapporterar att Xi därför drar ut på beskedet om han ska komma till San Francisco och träffa Biden. På så vis kan han undvika att tappa ansiktet ifall USA gör något mer som kan uppfattas som aggressivt. Under tiden talar han om möjligheten för ett Asien utan ”främmande” makter. En minst lika inflammatorisk retorik som den som hörs från Washington.

Blir ett möte av vill USA bland annat diskutera kriskommunikation. De vill ha en ”het linje”, likt den som fanns med Moskva, men Peking har vägrat använda den linje som finns. I februari, då USA sköt ned en kinesisk spionballong, lät de helt enkelt telefonen ringa. Anledningen, säger analytiker, är att de inte vill ge USA ett lätt medel att komma undan med aggressioner.

– Dessutom känner sig Kina rätt trygga med att USA till slut kommer att försöka trappa ner en krissituation, säger Peter Layton.

Ballongincidenten eskalerade aldrig. Men under det kommande året finns många skeenden som kan destabilisera. Taiwans val i januari. USA:s i november. Krigen i Ukraina och Israel, och ett Nordkorea som försöker spela en större roll.

– Det finns en rad möjliga politiska förändringar vid horisonten, säger Michael Swaine.

– Det är viktigt att inte vara för pessimistisk, men också att förbereda för dessa eventualiteter.

Kalla kriget

Konflikten mellan västmakterna, främst USA, och kommunistländerna, främst Sovjetunionen, från åren efter andra världskrigets slut till 1989–90 brukar benämnas kalla kriget.

Uttrycket anses ha myntats i denna betydelse av den amerkikanska finansmannen och politikern Bernard M Baruch i april 1947.

Konflikten bestod i starka ideologiska och maktpolitiska motsättningar, kapprustning och ömsesidiga hot om krig."