"Den som tar del av nyhetsmedia i dag blir översköljd av väpnade konflikter. Krigen rasar i Ukraina och Israel/Palestina. Kriminella gäng i Sverige lejer minderåriga som mördare.

Jag har vänner och bekanta som står personligen nära dessa konflikter och jag vill vara tydlig med att denna krönika inte handlar om dagens krig eller nutida gängvåld.

Däremot kan jag berätta en del om krigens djupa rötter – om forntidens konflikter mellan individer och grupper, och hur våld har varierat mellan olika tidsperioder. Kort sagt, om den allra senaste forskningen som försöker besvara frågan i den gamla fredssången: ”Varför skola mänskor strida”.

Det har tidigare varit ett ganska flummigt forskningsfält, med stort utrymme för författarnas ideologiska favoritteorier. Men nu finns mer hårda fakta, såsom skelett och skallar med spår av våld sammanställda i stora databaser.

För några dagar sedan kom exempelvis en studie i tidskriften Nature Human Behaviour, baserad på över 3 500 individer i Mellanöstern från tiden för 14 000 år sedan fram till strax före Kristi födelse. De länder som har ingått i studien är Turkiet, Irak, Iran, Syrien, Libanon, Israel och Jordanien – det vill säga den region där det första jordbruket utvecklades för ungefär 12 000 år sedan, och där världens första städer växte fram.

Studien visar att stenåldersjägarna och de första stenåldersbönderna i Mellanöstern hade ganska låg frekvens av dödligt våld. (Faktiskt mindre än i nordvästra Europa under bondestenålder, där andelen som fått skallen inslagen eller fått pilar inskjutna i skelettet ligger uppåt tio procent, och i vissa massgravar upp till femtio procent, enligt en studie av bland andra Lundaforskaren Torbjörn Ahlström.)

Men med start för drygt 8 000 år sedan, i det som på kontinenten brukar kallas kopparåldern, syns stora förändringar. Klimatet i Mellanöstern blev torrare, människor verkar därför ha rört sig in till städer som blev alltmer tätbefolkade. Det uppstod embryon till stater, så kallade protostater. Klyftorna vidgades mellan fattiga och rika, och elitgrupper började konkurrera med varandra om resurser. Allt detta verkar ha bidragit till konflikter, för enligt vad som syns på skallar och skelett skedde en dramatisk ökning, en rekordhög nivå av våld som varade i över 3 000 år.

Men sedan, med start för ungefär 5 000 år sedan, i början av den period som kallas bronsåldern, minskade våldet påtagligt.

Det förekom fortfarande perioder av svår torka, och det fanns fortfarande städer där människor levde tätt inpå varandra. Men forskargruppen tror att de allt starkare staterna lyckades bygga upp system för att skydda sina medborgare från våld – till exempel rättsväsende med lagar, skyddsvakter för handelsresande och aktiviteter som ökade människors känsla att vara delaktiga i samhället (såsom stora fester).

Att slå in fiendens skalle med en klubba eller yxa verkar ha varit vanligaste sättet att ta död på någon

Mot slutet av bronsåldern ökade våldet igen, och när den period som kallas järnåldern inleddes i regionen för drygt 3 000 år sedan nådde det nya rekordnivåer.

Det syns tydligt på människors kvarlevor, eftersom att slå in fiendens skalle med en klubba eller yxa verkar ha varit vanligaste sättet att ta död på någon.

Forskargruppen ser flera bakomliggande orsaker, däribland en ny trehundraårsperiod av torka och därmed minskade resurser och ökad ekonomisk ojämlikhet. Stora krig uppstod när grupper konkurrerade om makt och land, till exempel hettiterna (indoeuropéer) i nuvarande Turkiet och den militära supermakten Assyrien (med semitiskt språk).

Krig har komplexa orsaker och våld orsakar rädsla. Rädslan i sig får människor att flytta och fly från konfliktområden, och därmed orsaka nya konflikter. En ny och ännu opublicerad studie av den framstående arkeologen Detlef Groneborn drar slutsatsen att ”flykt från skräckens landskap” till stora delar kan förklara de kraftiga svängningar i befolkningstillväxten som syns under bondestenåldern."