"Israel har ända sedan grundandet 1948 levt med hotet om krig över sig. Dess medborgare är ganska illusionsfria, ständigt beredda på det värsta. Förintelsen lärde det judiska folket att man måste kunna försvara sig. Den handfasta betydelsen av ”aldrig mer” skulle kunna sammanfattas i följande uppmaning till omgivningen: ”Våga aldrig angripa oss igen”.

Men det som inträffade förra lördagen var ändå en chock för många israeler. Det handlade nog mest om en chock på grund av de fatala bristerna i den egna säkerheten.

Israel hade vaggats in i en falsk trygghet: känslan av att vara en ointaglig fästning, att ha en av världens mest sofistikerade underrättelsetjänster. Lördag den 7 oktober 2023, för övrigt också Putins födelsedag, brast alla illusioner.

För delar av omvärlden tycks dock chocken ha varit bredare än så. De fasansfulla rapporterna från kibbutzer i Israel, från musikfestivalen i den södra delen av landet, från kidnappningarna av vanliga människor – allt detta för tankarna till ett IS-liknande barbari, inte till en politisk konflikt om land och rättigheter mellan två folk med legitima anspråk på ett hem.

Hamas dokument är fullt av klassisk antisemitism, av det mest vidriga och farliga slag

Till historien fogas nu de värsta massakrerna av judar sedan Förintelsen. Regelrätta pogromer i små samhällen. Banditgäng som skjuter åt alla håll. Barn och åldringar som kidnappas. Hur är det möjligt?

För Hamas är det uppenbarligen möjligt. Och det är ingenting som plötsligt blev möjligt från tomma intet. Det är handlingar som hämtar sin näring direkt från de idéer som en gång lade grunden för organisationen.

När Hamas ägnar sig åt att slakta judar, och sätter i gång en massiv attack som drar med sig vanliga palestinier i katastrofen, följer man uppmaningen från organisationens grundardokument, antaget 1988.

Så här står det i Hamas ursprungliga stadgar: ”Domedagen kommer inte att inträffa förrän muslimer strider mot judar och dödar dem. Sedan kommer judarna att gömma sig bakom stenar och träd, och stenarna och träden kommer att ropa: 'O muslim, det finns en jude gömd bakom mig, kom och döda honom.’”

Hamas dokument är fullt av klassisk antisemitism, av det mest vidriga och farliga slag. Judarna sägs vara ansvariga för allt ifrån franska revolutionen till första och andra världskriget – samt Rotary och FN, som de påstås styra. Det uppmanar inte bara till att eliminera Israel och bedriva en ”oerhört vittomfattande” kamp mot ”judarna”. Hamas utfärdar också en skarp varning mot de muslimer som inte vill delta i det heliga kriget mot sionisterna. En sådan vägran är ”högförräderi, och förbannad vare den som gör det”, står det att läsa i stadgarna, rakt igenom impregnerade av religiös fundamentalism. Kvinnan är reducerad till att fostra sina söner till det heliga kriget mot ”judarnas nazism”, får vi veta. Hon kan omöjligen separeras från islam. Hon är en bricka i det heliga kriget, utan rätt att välja sin egen väg i livet.

2017 valde Hamas att revidera sitt grundardokument. Den våldsbejakande islamistiska retoriken tonades ned. Men efter förra lördagens bestialiska attack framstår nyspråket bara som en fasad. Den teoretiska kärnan från 1988 är intakt, och den omvandlades förra veckan till handling. Ord har betydelse. Uppmaningar till fundamentalism, död och terror kan aldrig ursäktas med att en organisation även bedriver social och politisk verksamhet.

Massakrerna i Israel borde bidra till en mer realistisk syn på Hamas

Synen på Israel har alltför ofta grumlat bilden av Hamas. Man kan vara starkt kritisk till landets politik utan att för den skull se mellan fingrarna på Hamas. Alltför många har bortsett från organisationens uttalade mordiska mål. Gruppens agerande har periodvis ursäktats med fraser som: ”Ja, Hamas är dåliga men Israel…”

Ja, men vadå? Hamas är inte bara en terrorstämplad organisation. Genom sin faktiska terror visar den sig stå för motsatsen till de värden som bygger våra demokratiska samhällen.

Även högerpolitiker i Israel har genom åren utnyttjat Hamas för att försöka splittra palestinierna. Fiendens fiende verkade användbar, precis som amerikanerna en gång såg på islamisterna i Afghanistan och senare i Irak. Till slut växte ett monster fram som ingen kunde kontrollera.

Europa förstod efter en tid IS-terrorismens sanna karaktär. Massakrerna i Israel borde bidra till en mer realistisk syn på Hamas och dess svans i Väst, som även viftar här hemma i Sverige.

Israel tvingas nu hantera ett problem från helvetet, precis som USA efter 11 september. Det måste ske med respekt för krigets lagar och den humanitära rätten. Lärdomen från attackerna mot New York och Washington 2001 är att aldrig underskatta den radikala islamismen, varhelst den visar sitt fula tryne. Men det finns ytterligare lärdomar: en massiv överreaktion från det demokratiska samhället riskerar att orsaka ett skyhögt mänskligt lidande, spela fanatikerna i händerna och framkalla oanade konsekvenser. Det riskerar både att försämra säkerheten och snabbt försvaga den egna demokratin.

Israel åtnjuter med rätta omvärldens fulla solidaritet efter förra helgens grymheter. Måtte inte landet rusa vilse när man nu tvingas lägga all kraft på en sak: att försvara sig."