"Det går inte alltid som man tänkt sig. Fråga bara Johan Aron av Borneman. Han är visserligen död men hans storstilade projekt utvecklades verkligen inte som planerat.

Beställde ekar – var klara 150 år senare

Johan Aron Borneman hade i början av 1800-talet gjort karriär vid flottan i Karlskrona och krönt det hela med att bli materielansvarig för den svenska flottan. Det innebar bland annat att han skulle få fram ek som kunde användas för att bygga flottans fartyg.

Ett program på Sveriges Radio berättar om hur Johan Aron Borneman då fick i uppdrag av kungen att inventera Sveriges bestånd av ekar. Det jobbet tog sex år och när det var klart 1825 visade det sig att det inte fanns mer än 40 000 ekar kvar i Sverige.

Resultatet var katastrofalt. För Sverige ville bygga ut flottan och de ekar som fanns räckte inte alls till det.

Johan Aron av Borneman föreslår då Riksdagen att besluta om att plantera 300 000 ekar på Visingsö. En avskild plats mitt i Vättern som ansågs perfekt för saken.

Uppdraget går till Ekplanteringsstyrelsen. År efter år sköter och beskär de ekarna så att träden ska bli raka och lämpliga för skeppsbygge.

Men medan ekarna växer till sker mycket annat. Som att den industriella revolutionen sätter fart och förändrar världen.

Även hur fartyg byggs. För nu tar järnfartygen över och intresset för eken avtar snabbt.

Under tiden växer ekarna på Visingsö stadigt till sig och till slut är de redo. Så Domänverket, den statliga myndighet som då tagit hand om ekarna, skickar 1975 iväg en skrivelse till marinchefen.

De skriver att nu, 150 år senare, är träden klara för leverans. Men marinchefen tackar nej till erbjudandet.

Fartygsbyggandet har utvecklats än mer och flottans behov av ek är närmast obefintligt. Fast på Visingsö har det i vilket fall blivit väldigt vackert med alla ekar."