De båda parterna har ju trots allt samma gamla vanliga telekomfirma...

"”En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens. Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina”. Så sa Stefan Löfven (S) i sin regeringsförklaring 2014. Nio år senare tar dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) med fasa och bestörtning del av rapporteringen om terrororganisationen Hamas våldsdåd mot civila i Israel.

– Allt som byggts upp av förtroenden och insatser, allt raseras på grund av denna terroristorganisation och det absolut barbariska som de har gjort. Hela världen måste i de starkaste ordalag fördöma det som sker, säger Margot Wallström.

Beslutet fick stark kritik redan 2014, inte minst från Israel och från oppositionen i Sverige. Nu kräver Liberalerna och Sverigedemokraterna att erkännandet av Palestina dras tillbaka.

Margot Wallström beskriver 2014 som ”en annan tid”.

– Då var tvåstatslösningen fortfarande det som EU och världen hade vissa förhoppningar på. Det fanns öppningar och vettiga kontakter. Erkännandet handlade inte om att ställa sig på den ena sidan, utan om att hjälpa till mot en tvåstatslösning. Vi ville också ge hopp till framför allt unga palestinier, visa att det kan finnas en väg framåt.

Hur har utvecklingen varit sedan dess?

– Det har bara gått utför. Bara blivit sämre.

En förhoppning hos den dåvarande regeringen var också att fler länder skulle ta efter Sverige. Enligt Margot Wallström har Israel satt press på länder i EU där det funnits vilja att erkänna Palestina, vilket gjort att de avstått.

– Det skedde ibland i realtid på möten vi utrikesministrar satt i, vi visste att Israel hotade med det ena och det andra.

Ser du att erkännandet på något sätt bidrog till målet ni hade om en tvåstatslösning i fredlig samexistens?

– Jag tror att hos palestinierna själva och hos väldigt många unga har det varit en enorm tacksamhet över att någon vågade ta ställning på det här sättet. Att man ville se en tvåstatslösning och ta ett steg mot att göra det möjligt. Att någon erkände deras längtan efter att få leva i en egen stat.

Hon poängterar att den dåvarande regeringen aldrig trodde att erkännandet ensamt skulle leda till en tvåstatslösning.

– Men vi blev ju liksom en partner också. Vi deltog i diskussioner om Israel och Palestina.

Att israelerna inte ville ta emot henne på ministernivå avfärdar Margot Wallström med att ”så gjorde de med Carl Bildt också”, och hon säger att ilskan inte påverkade handel eller andra relationer med Sverige. Eller möjligheterna till en tvåstatslösning.

Ett annat skäl som lyftes fram av Margot Wallström 2014 var att ett erkännande skulle innebära ett ökat ansvar för det palestinska styret, att Sverige skulle kunna ställa tydliga krav på Palestina, kring korruptionsbekämpning, demokrati och kvinnors inflytande. I en debattartikel i Dagens Nyheter skrev hon ”Självklart handlar det om ett tydligt avståndstagande från våld”.

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har fått kritik för att inte ha fördömt Hamas terrorhandlingar, utan istället talat om att det palestinska folket har rätt att försvara sig mot ”bosättares och ockupationstruppers terror”.

Bristen på avståndstagande från det palestinska styret är ett av skälen till att Liberalerna vill att erkännandet av Palestina dras tillbaka. Margot Wallström framhåller att beslutet betydde att Sverige kunde prata mer direkt med det palestinska styret.

– Men jag tycker heller inte att de lyssnade. Det fanns hela tiden en desperation som tog över. De hittade för många skäl att inte göra rätt saker.

I ljuset av dina förhoppningar om ökat ansvarstagande, hur ser du på Abbas uttalande nu?

– Jag tycker att det är hemskt.

Ett annat skäl till att Palestina inte gått åt rätt riktning när det kommer till demokrati och jämlikhet är att stöd från omvärlden uteblivit, säger Margot Wallström. Hon framhåller också att Israel sedan 2014 motarbetat lösningar, framförallt genom bosättningspolitiken.

– Bosättningarna har bara ökat och man har demolerat också det EU gjort. Och Abbas är svag. Han förespråkar inte våld, men han måste ta avstånd från våldet i det här läget. De måste säga ifrån. Det här hjälper verkligen inte palestiniernas sak.

Kan Sverige göra något för att pressa det palestinska styret att ta avstånd från Hamas, mer än framföra Sveriges ståndpunkt?

– Hur ska du göra det? Man måste lyfta blicken lite och tänka framåt. Ska de utrota palestinierna? Var ska de få finnas? Vad ska de göra?

Vilka menar du, Israel?

– Alla som är desperata och desperat söker efter åtgärder och sätt att ingripa. Vad tänker de sig ska ske på lång sikt?

Hur ser du på att som Liberalerna vill dra tillbaka erkännandet av Palestina för att styret inte tar avstånd från Hamas handlingar?

– Då får man i stället jobba med kontakten med dem. Och säga: ni måste förstå vad det betyder om ni inte tar avstånd från detta fruktansvärda. Det är ju ett dödande av civila, det är det mest barbariska vi sett. Fullständigt oacceptabelt.

Blir det lättare att framföra det för att Palestina är erkänt?

– Ja, eller lättare och lättare. Jag vet inte om något är lätt just nu. Det är den svåraste situationen och det är så laddat och sårigt allting.

Hur ser du på beslutet 2014 idag, var det rätt att erkänna Palestina?

– Då var det det. Ja, det tycker jag. Det har inte skadat att vi gav mer stöd till de som inte förespråkade våld utan faktiskt fortfarande trodde på en tvåstatslösning och ville hjälpa till. Men det har hela tiden varit väldigt svagt ledarskap och bristande vilja att reformera och omarbeta. Det har varit otroligt frustrerande hela tiden.

Vilken väg framåt ser du nu för att ditt mål, att Israel och Palestina ska kunna leva i fredlig samexistens med erkända gränser, ska nås?

– Allting är raserat just nu och tvåstatslösningen har år för år blivit alltmer undergrävd. Målet har underminerats av utvecklingen där på plats, när deras territorium hela tiden har minskat när Israel lagt beslag på mer och mer mark till bosättningar. Och ingen har heller kritiserat det särskilt mycket. Den verkligheten har hela tiden gjort tvåstatslösningen mer och mer till en orealistisk dröm.

Är det helt hopplöst?

– Ja, jag vet faktiskt inte. Just nu känns det som att alla drömmar är krossade och jag ser ingen väg framåt. Jag tycker inte att man ska göra någonting förhastat. Man måste tänka både på hur man kan stoppa dödandet nu och sedan måste man tänka långsiktigt.

Wallström fortsätter:

– Vad kan man se framför sig? Var ska palestinierna finnas? Vad ska de se för framtid? Och hur ska israelerna se att de kan leva i säkerhet? För dem har det alltid varit det viktigaste, att de ska kunna känna sig säkra någonstans."