Kvaliteten i svensk forskning har stagnerat, trots att staten har tredubblat det ekonomiska stödet på 20 år. Samtidigt möter samhället alltmer komplexa utmaningar. Vi föreslår att tre helt nya myndigheter tar över finansieringen medan Vetenskapsrådet och resten av dagens struktur skrotas, skriver företrädare för Forskningsfinansieringsutredningen

I dag sker en stor del av statens finansiering av forskning och innovation via fem finansiärer, kombinerat med viss finansiering via ett 20-tal myndigheter. Dagens system skapades i slutet av 1990-talet och kom på plats vid millennieskiftet. Detta var en annan tid, långt före mRNA-vaccin och AI-applikationer som Chat GPT. Globalisering sågs som en positiv drivkraft och Kyotoprotokollet om begränsning av utsläpp av växthusgaser var nyligen undertecknat.

Vi föreslår nu ett system för fram­tiden som består av tre helt nya finansierande myndigheter med olika uppdrag och karaktär:

● Vetenskapsmyndigheten, som ska styras av forskarnas egna prioriteringar och ge stöd till grundläggande forskning av högsta vetenskapliga kvalitet inom alla vetenskapliga områden.

● Myndigheten för strategisk forskning, som ska stödja forskning och innovation av stor betydelse för samhälle och näringsliv.

● Innovationsmyndigheten, som ska underlätta implementering av forsknings- och innovationsbaserade lösningar på komplexa samhällsproblem inom både privat och offentlig sektor.

Vi är medvetna om att förändring och nytänkande är ansträngande. Det finns alltid motståndsfickor och det kan bli en stökig period under själva reform­arbetet.

Samtidigt som de nya myndigheterna inrättas läggs de nuvarande finansiärerna Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova ner. Energimyndighetens forsknings- och innovationsfinansiering upphör. All extern finansiering av forskning vid myndigheter med annat kärnuppdrag, exempelvis inom Trafikverket och Naturvårdsverket, föreslås också upphöra.

Utredningens förslag är utformat för att möta flera av dagens problem. Den vetenskapliga kvaliteten i svensk forskning har stagnerat, trots att staten har tredubblat finansieringen på 20 år. Samtidigt har den internationella konkurrensen ökat. Allt fler länder ökar sina investeringar i forskning och innovation, och därför behövs både fortsatta finansiella satsningar och strukturreformer för att Sverige ska behålla sin internationella tätposition.

Samhället präglas också av alltmer komplexa utmaningar, som kräver ny forskningsbaserad kunskap och nya innovationer. Samhällspåverkan till följd av klimatförändringar, gäng­kriminalitet och åldrande befolkning är några exempel.

Strukturerna för finansiering av forskning och innovation måste anpassas till en förändrad värld. Till exempel behövs en struktur byggd för samverkan mellan akademi, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. Ett annat exempel är att kunna hantera teknikutveckling i ett nytt säkerhets­politiskt läge, där geopolitisk konkurrens har ersatt forna tiders globala tekniksamarbeten.

De tre nya myndigheterna kommer att förbättra förutsättningarna för svensk forskning och innovation.

1.För det första skapas ett heltäckande system där staten kan finansiera alla former av forskning och innovation, alla sektorer och alla typer av aktörer. Detta till skillnad från i dag, där vissa har god tillgång till finansiering från minst en myndighet, medan andra inte har någon utpekad statlig finansiär alls. I framtidens system går det dessutom snabbare att starta satsningar, till exempel när något sker i omvärlden.

2.För det andra medför förslaget kraftsamling och möjlighet att utkräva ansvar. Dagens system med drygt 20 statliga finansiärer, med sinsemellan otydliga gränsdragningar, försvårar strategiska prioriteringar. Bidragen är också ofta små och kortsiktiga. Vi föreslår centraliserade funktioner för bland annat forskningsinfrastrukturer och internationellt samarbete, som inte minst ger möjlighet till större svenskt inflytande på EU-nivå.

Dagens system med drygt 20 statliga finansiärer, med sinsemellan otydliga gränsdragningar, försvårar strategiska prioriteringar.

Tydligt ansvar och därmed möjlighet till ansvarsutkrävande är en viktig princip i vårt förslag. I dagens system är det svårt att peka ut vem som är ansvarig när finansieringen inte fungerar som det är tänkt, eftersom många finansiärer jobbar med samma forskningsområden.

Med den nya strukturen blir det tydligt att Vetenskapsmyndigheten är ytterst ansvarig för att säkra svensk vetenskaplig excellens, bland annat genom satsningar på banbrytande forskning. På motsvarande sätt har Myndigheten för strategisk forskning ansvar för att säkerställa stark forskning och tillgång till kompetens inom områden av stor betydelse för samhälle och näringsliv, medan Innovationsmyndigheten ansvarar för stöd till implementering av forsknings­baserade lösningar.

3.För det tredje skapas ett enklare system med lägre administrativa kostnader för de som söker medel för forskning och innovation. Färre myndigheter gör det enklare att hitta relevanta utlysningar och förslaget att inrätta ett gemensamt ansöknings­system för alla tre myndigheterna förenklar. Enligt våra beräkningar kan nästan 300 årsarbetskrafter inom lärosätena, som i dag används för att söka medel och för rapportering, i stället ägnas åt forskning.

Världen har förändrats sedan millennieskiftet då dagens svenska system byggdes. Flera andra länder har genomfört reformer, till exempel har Finland och Storbritannien etablerat nya system för forsknings- och innovationsfinansiering.

Vi är medvetna om att förändring och nytänkande är ansträngande. Det finns alltid motståndsfickor och det kan bli en stökig period under själva reformarbetet. Förändringar i myndighetsstrukturer ses oftast inte heller som valvinnare, men en effektiv förvaltning är en förutsättning för vår konkurrenskraft, vårt välfärdssystem och tilltron till samhällsbygget. Det är hög tid att reformera det svenska systemet för forsknings- och innovationsfinansiering.