Ingen kommer någonsin vara anonym igen

Kjell Häglund

Årets mest skrämmande reportagebok är orsaken till min konspiratoriska tanke. Undrar om inte Alzheimers ändå är att föredra framför AI.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Nästan varje dag försöker Facebook locka oss att återpublicera ett ”minne”.

En bild eller ett inlägg vi publicerat för exempelvis ett, tre eller sju år sedan på plattformen, så att våra liv fortsätter att avdunsta från verkligheten och lägga sig som digitala ögonblick i det stora Meta-molnet i stället.

Gott så. Det är ju enligt avtal. ”Ja, jag godkänner att Metas algoritmer kapitaliserar på mina innersta drifter.”

Men härom dagen hade Facebook grävt fram ett inlägg från 2013 som jag direkt kände inte var mitt. Det uttryckte en aggressiv åsikt om Joe Biden. Det kan ju inte ha varit jag? Fast ändå var det ju liksom… jag. Min ton, mitt språk, mitt överdrivna patos.

Jag vände ut och in på både hippocampus och hjärnbark, men det stod still. Tidigare hade jag kanske undrat om jag håller på att få Alzheimers. Nu var min första tanke att… det kanske är AI?

Orsaken till min konspiratoriska tanke var årets mest skrämmande reportagebok: Your Face Belongs to Us: A Secretive Startup’s Quest to End Privacy as We Know It av Kashmir Hill, grävande tech-reporter på New York Times.

Berättelsen om ett litet amerikanskt företag som gjort vad Google och Facebook inte vågat: Skrapa internet på alla fotografier och relaterade persondata som går att skrapa och paketera det som en digital underrättelsetjänst.

Det är inte lagligt, men gjort kan inte göras ogjort och brottsbekämpande myndigheter i USA har redan gått all-in. Det började med enstaka regionala polismyndigheter och i dag har till och med Homeland Security inhandlat tjänsten.

Clearview AI har blivit mångmiljardärer. Men Hoan Ton-That, IT-entreprenören bakom verktyget, är inget programmerar-geni.

Och är han en guru så är han inte teknikens, utan skamlöshetens guru. Clearview AI är inte ensamma om sin extrema ansiktsigenkänningsteknologi utan bara ensamma om att våga använda den fullt ut.

I ett kapitel besöker Kashmir företagets kontor för en demonstration, och Hoan Ton-That låter henne se vilka foton som finns på henne i Clearviews monstruösa databas. Det blir en chock som skakar resten av läsningen.

Clearview AI sitter inte bara på foton av oss alla, utan foton vi inte visste fanns uppladdade på nätet. Och, värre ändå, foton vi inte visste existerade.

Kashmir Hill beskriver hur hon ser sig själv gående på en gata, men hon känner inte igen gatan och hade inte trott att det var hon om hon inte burit en unik vintagejacka hon köpt i Tokyo för ett antal år sedan. Hon har bara råkat hamna på en främmande människas foto.

Kashmir Hill förklarar sedan det vi inte vill veta, och något som kommer att förändra vår tillvaro i grunden:

Ingen kommer att kunna vara anonym – inte någonstans, någonsin. Vem som helst som råkar höra dig i ett förtroligt samtal på gatan eller krogen kommer att kunna scanna ditt ansikte och få veta vem du är.

Och i andra änden kommer du när som helst att kunna bli offer för AI-drivna manipulationer, på grund av Clearviews data-hoarding.

Därav min första flyktiga AI-tanke om den tio år gamla anti-Biden-posten på Facebook.

Min idol Joe Biden, i dag västdemokratins sista ut-post. Men 2013 – ja, nu har minnet kommit tillbaka – såg jag Bidens krig mot piratkopiering som ett hot mot demokratin. Herregud vad länge sedan det känns. Undrar om inte Alzheimers är att föredra framför AI.