"Flygvärdinnan i mittgången försöker le. Men en blodåder i pannan pulserar vid den fina fogen mellan skallbenen.

SAS-planet är en halvtimme försenat.

I sätet framför ryter en morgonhärsken man att SAS är dyrare och sämre än lågprisbolagen. ”Man får inte ens kaffe längre! Vad är det som händer?”

Låt oss gå tillbaka: På 1930-talet var en lokal busstur ett exotiskt äventyr. Men svenskt näringslivs toppnamn Marcus ”Dodde” Wallenberg och statsministern Per Albin Hansson hade en gemensam plan: ett svenskt flygbolag som kunde korsa Atlanten, garantera statsmaktens diplomatiska förbindelser och bära svenska flaggan. Enligt Wallenberg var staten och kapitalets flygbolag nödvändigt för att ”ett land ska vara suveränt i den tekniska tidsåldern”.

Norge och Danmark behövdes för lönsamheten och tre år senare föddes SAS – Scandinavian Airlines Systems.

Skandinaviens mest gnistrande diamant.

Christian Dior designade uniformerna för flygvärdinnorna, med åtråvärda ledigveckor på exotiska platser. SAS-kaptenernas löner flödade och danske stjärndesignern Arne Jacobsen ritade hypermoderna SAS-hotell världen över – när han inte inredde brutalt dyra säljkontor på bästa adresserna i världsmetropolerna.

SAS skapade begreppet skandinavisk design.

Svenska Bromma fick juvelen i kronan – huvudkontoret, ritat av stjärnarkitekten Paul Hedqvist. Så kom SAS-festens clou. Det var 80-tal. Vd:n SAS-Janne Carlzon med rockstjärnestatus lät bygga ett nytt gigantiskt huvudkontor i Solna med 55 000 kvadratmeter kontorsyta.

Ord som budgettak tycktes inte finnas.

Flygbolagen var ju nationalsymboler, fritt svävande i det blå ovanför våra små kommunalgrå liv. Det gick bra så länge andra länders regeringar också skyddade sina nationalsymboler: tänk bara på Air France, British Airways eller Alitalia.

Sedan kom 11 september, klimatdebatt och flygskam. Men dessförinnan avreglering, global konkurrens och lågprisbolag. SAS vred sig i dödskramper. Svenska skattemiljarder sköts in intravenöst. År efter år.

I ett svart hål.

Nu lämnar svenska staten ägandet i SAS.

Av staten och kapitalet återstår – blott kapitalet.

Tillbaka till det försenade SAS-planet: Den morgonhärskne mannen ryter uppfordrande: ”Vad är det egentligen som händer?” Han tycks verkligen mena frågan. Flygvärdinnans blodåder i pannan ser ut att spricka."