Problemet med att enskilt kontrollerade räntebelastade skulder utgör vårt allmänna betalningsmedel.....

"Varför har vi inte ränta på tid? Tid är pengar, heter det ju. Och att pengar har ränta är de flesta av oss smärtsamt medvetna om nu för tiden. Väldigt tufft om en lånar, men bra om en sparar, vilket vi dessvärre inte har gjort tillräckligt och egentligen aldrig gör tillräckligt. Däremot är vi väldigt bra på att spara tid. För bra.

Vi rusar genom rusningstrafiken, springer för att hinna med bussen och inte behöva vänta två minuter på nästa. Vi går upp för rulltrapporna som är till för att vi ska slippa gå upp, vi snabblyssnar oss genom radio och poddar, snabbspolar fram serierna på streaming­plattformarna (som alla har någon sådan funktion nu för tiden). Själv­skannar i butiker för att slippa stå i kö vid kassan eller beställer hem för att inte ödsla tid på att gå till butiken överhuvudtaget.

Överallt och på alla sätt letar och hittar vi sätt att spara tid.

Vi verkar alltid tro att vi kan göra mer av tiden sen.

Det må så vara. De flesta vill ju ha mer tid. Det skrev jag om här för ett år sen, när jag frågade människor om de skulle välja mer fri tid eller mer pengar valde 57 procent tid medan 43 procent valde pengar. Sen dess har vi drabbats av lågkonjunktur och känner nog en liten större oro för att pengarna inte ska räcka till, men när jag frågade över 1 000 människor igen var önskan om mer tid fortfarande lite större, 54 mot 46 procent.

Men kan vi verkligen spara oss till mer tid? Pengar vi lägger åt sidan ligger ju kvar där (minus den rackarns inflationen, förstås) tills vi väljer att hämta dem, men tid går ju inte att lägga åt sidan och hämta sen. Då är det ju inte samma tid längre, du är inte riktigt samma person och vill kanske inte göra de där sakerna du försakar nu för att göra sen, om du ens har orken eller de överhuvudtaget finns kvar att göra. Barnen du vill umgås med när du är färdig att spara tid har inte längre tid för dig eftersom de själva börjat spara tid.

Ändå faller vi i fällan att tro att vi kan göra mer av tiden sen. När jag omformulerade frågan och bad folk att välja mellan mer fri tid eller mer pengar i framtiden (istället för här och nu) ökade andelen som valde tid till över 60 procent. Även om nivåerna skilde sig lite åt gick mönstret igen i alla åldersgrupper. Det betyder att vi alltid verkar tro att vi kan göra mer av tiden sen och bara fortsätter att skynda oss igenom varje nu för att spara tid.

Hela idén om att tid är pengar är snurrig.

Om det här mönstret skulle omsättas i ränta skulle det betyda att den är negativ för tid. Ränta är ju priset vi sätter på att få tillgång till något nu istället för sen, som låneränta på pengar, eller priset vi sätter på att avstå något nu för att få sen, som sparränta på pengar. Räntan på pengar är positiv eftersom vi bevisligen hellre vill ha dem nu än sen. Men eftersom vi till skillnad från pengar hellre vill ha tiden sen än nu betyder det att priset blir det omvända och att vi liksom skulle vara beredda att istället betala för att avstå tiden nu.

Låter det snurrigt? Det är just vad det är. Hela idén om att tid är pengar är snurrig, de fungerar inte alls på samma sätt trots att vi tror det. Men på grund av att vi tror det snurrar vi till våra liv. Skyndar till ett sen som alltid följs av ett nytt sen. Sparar till något vi egentligen aldrig kan hämta ut. Vi undervärderar ständigt det där nuet vi pratar om att det är så viktigt att fånga och leva, vilket är precis vad den lilla ränteexercisen visar.

Just därför borde vi kanske ha ränta på tid, för att se att den inte går att spara. Bara att omfördela här och nu. Och vi borde alla tänka efter vad vi egentligen vill spara tiden till, för risken är stor att vi annars skyndar förbi det på vägen."