Har exempelvis inte ryssarna Abek... osv...

"De ukrainska förlusterna i människoliv har till närmare 80 procent orsakats av det ryska artilleriet. Den ukrainska framryckningen går långsamt framåt, bland annat tack vare att det ryska artilleriet inte längre förmår att bekämpa de ukrainska förbanden på samma sätt som förra året.

Ryssarnas eldgivning mot Ukraina 2022 var intensiv. Omfattningen baserades på illusionen om ett kort krig. Ryssarna hade en överlägsenhet i pjäser, ammunition och artilleridueller på avstånd upp till 40 kilometer. Ukraina fick med HIMARS raketartilleri överlägsenhet på räckvidder mellan 40 och 90 kilometer. Ukraina har nu tack vare leveranser av moderna haubitsar från väst även överlägsenhet på avstånd upp till 20 kilometer. Ukraina bekämpar det ryska artilleriet och bereder vägen för trupperna.

Nu är ryssarnas läge lyckligtvis sårbart på grund av hög förbrukning, brist på ammunition, förslitning av eldrör samt ukrainsk artilleribekämpning. Slitaget medför sämre precision och många missar. Ryssarna tvingas då gruppera sitt artilleri närmare fronten, vilket gör det enklare för ukrainarna att slå ut det.

Antalet ryska granater uppskattades till 15 miljoner i början av fortsättningskriget. Den intensiva ryska eldgivningen med i snitt 20 000 granater om dagen och felbedömningen om krigets längd innebär att ammunitionen nu är på upphällningen, 20 000 x 450 = 14 miljoner. Den ryska granatproduktionen uppskattas till cirka 100 000 granater per år (vilket motsvarar något över 2 000 per dag). Ryssarna gör nu allt för att öka produktionen, men förbrukningen är långt högre än produktionen. Tillgången på ammunition påverkas även av ukrainska precisionsattacker mot ryssarnas ammunitionsdepåer.

Det finns få andra leverantörer av ammunition. Kina verkar inte våga leverera på grund av sanktioner. Iran har inga stora lager. USA:s underrättelsetjänst tror inte att Ryssland hittills köpt ammunition från Nordkorea, därför att den är för dålig. Under en satellitövervakad nordkoreansk skjutning med 300 skott träffade enbart 80. Men de har stora lager och det finns ingen annan kortsiktig utväg för Ryssland att få tillräckligt med ammunition till sina haubitsar eller raketer med samma räckvidd. Enligt bedömare har Nordkorea uppemot tio miljoner granater av olika kaliber, även om precisionen är dålig.

Ryssarna går mot ett prekärt läge på slagfältet på kort sikt.

Ryssarnas haubitsar är slitna efter snart två års krig. De har i genomsnitt avfyrat över 2 000 skott per pjäs vilket motsvarar livslängden. Eldrör av sämre kvalitet kan spricka efter 1 000 skott. De har säkert utnyttjat alla eldrör de hade i reserv och kannibaliserat äldre 152 mm eldrör från lastbilsdragna haubitsar.

Slitaget påverkar mynningshastigheten vilket minskar träffsäkerheten. Det tvingar fram en mer frontnära gruppering. Ryssarna tvingas att mer och mer använda 120 mm granatkastare. Granatkastarna har en räckvidd på 5–10 km (mot 20 km för 152 mm).

Den ukrainska artilleribekämpningen har förbättrats med bättre eldledningsradar, eldledningssystem, modernt artilleri och pricksäker ammunition. Ukraina slår ut 20–40 ryska haubitspjäser om dagen, 1 procent av totalen. I den takten kommer ryssarnas maximalt kvarvarande ryska 4 000 pjäser var utslagna inom 100 till 200 dagar.

Ryssarna hade vid fortsättningskrigets början upp till 10 000 lastbilsdragna slitna äldre pjäser samt granatkastare och raketartilleri. En överlevnadstaktik för artilleri på dagens transparenta och snabba slagfält bygger på en ”skjut fort och stick-taktik”. Lastbilsdragna haubits- och granatkastare tar tid att gruppera. De observeras och de är oskyddade. Ukrainsk artilleribekämpning slår – från betryggande håll – i en salva ut en hel grupperingsplats för lastbilsdragna pjäser eller granatkastare.

Ryssarna importerade tidigare huvuddelen av de hårda legeringar som behövdes för att tillverka avancerade eldrör. Motovilikha Plants i Perm och Barrikady i Volgograd Oblast är de enda eldrörsfabriker ryssarna har för hårda, ”military-grade”, stållegeringar. Rysslands metallurgi är främst inriktat på stora volymer och masskvaliteter av stål. De möjliga utländska leverantörerna är under sanktion sedan 2014. Behovet kan inte ersättas med vanligt stål utan att försvaga resultatet.

Ryssarna går mot ett prekärt läge på slagfältet på kort sikt. Nordkorea har stora förråd av granater och raketer med räckvidd på 40 km för salvpjäser eller så kallade Stalin-orglar. Dessa har sämre precision än haubitsgranater. Men leveranser från Nordkorea medför en risk att ryssarna delvis kan kompensera bortfallet av pjäser, ammunition och raketer och därmed försvåra offensiven.

Den ukrainska artillerielden är avgörande för offensiven under hösten tillsammans med bra luftvärn. Det är därför vi behöver ge Ukraina så mycket vi kan. Då kan deras artilleri omgruppera söderut och med eld störa transporterna till Krim. Därmed hotas Krim. Då tvingas förhoppningsvis Putin bort och andra ledare tar över med insikt att ryssarna riskerar att förlora, så att grunden läggs för en förhandlingslösning. Det är vår beredvillighet och ukrainarnas kampvilja som avgör hur det går."