Han känner väl möjligtvis inte till Clemin och Skifu och han har ju framför allt inte mutat en enda svensk tjänsteman någonsin....

"Varför var svenska ministrar så ivriga att hjälpa en rysk oligark undan sanktioner?

Vem var den mäktige mannen som omgav sig med presidenter, koncernchefer och hela den internationella eliten? Och vad betyder det att han äger ett aluminiumsmältverk i Sundsvall?

När journalisten Knut Kainz Rognerud sökte svaren på alla frågor kring oligarken Oleg Deripaska snavade han över beställda mord, samröre med maffian och – inte minst – nära kopplingar till Vladimir Putin.

Och ännu undrar han varför ingen i Sundsvall och Sverige frågade efter varifrån Kubalpengarna kom.

I dagarna publiceras Knut Kainz Rogneruds bok "Sundsvallsoligarken" (Mondial förlag); en gedigen och fascinerande berättelse om hur en intelligent men fattig rysk pojke kunde bli en av världens rikaste män.

Varför ansträngde sig lokala politiker, fack och mest av alla den svenska regeringen för att rädda en rysk oligark undan sanktioner? frågade sig Knut Kaintz Rognerud. I boken "Sundsvallsoligarken" finns svaret.

Men, skriver författaren i förordet, "det är också en berättelse om alla dem som i decennier tog emot ryska pengar utan att fråga varifrån de kom. Vissa av dem befinner sig i Sundsvall".

För i Oleg Deripaskas företag Rusal, som ingår i den av honom kontrollerade aluminiumkoncern som är världens största utanför Kina, finns även Kubal i Sundsvall; inköpt 2007 efter ett par täta ägarbyten med tillhörande turbulens.

Och ingen tänkte väl så mycket på vem den nye ägaren var. "Vi tänkte på jobben", svarar Sundsvallspolitikerna i boken. Då fanns i och för sig ännu en positiv syn på att Ryssland vände sig utåt; en smula hopp om att landet var på väg att demokratiseras.

Det gjorde det knappast 2018, när Sundsvalls politiker och lokalt fack, och än mer den svenska regeringen, arbetade hårt för att Oleg Deripaskas företag, om än inte han själv, skulle undantas från amerikanska sanktioner. Men: det gällde ju jobben.

Företaget Rusal, som äger Kubal, ingår i Oleg Deripaskas aluminiumkoncern som är den största i världen utanför Kina.

– Politik i dag är kortsiktig, man ser bara till sina egna ekonomiska intressen. Varje jobb i Sundsvall är viktigare än allt annat. Om de hade några funderingar på att det fanns etiska problem kring detta så verkade de strunta i det, säger Knut Kainz Rognerud.

Han är i Sundsvall på bokmässa och har varit här några gånger sedan han startade researchen. Boken bygger på intervjuer, skrivna vittnesmål och dokument – och i Ryssland kan viktig information lätt suddas bort av dem med rätt kontakter, och misshagande nyhetstexter raderas i efterhand. Inte underligt att han ofta använder formuleringar som "mycket tyder på" och redovisar sina källor noga.

Någonstans på 2000-talet insåg han att kontraktsmord inte var bra för affärerna.

Boken tecknar också en begriplig bild av vad som hände när det döende Sovjetimperiet skulle bli marknadskapitalistiskt och demokratiskt över en natt. När fri prissättning ledde till matpriser så höga att vanliga människor måste sälja allt de ägde – inklusive de kuponger som visade att de var delägare i den ryska statens egendom.

För den som hade pengar och sinne för affärer var det en strålande tid. Den fattige studenten Oleg Deripaska hade via ett eget företag lyckats få ihop en mindre summa. Nu slog han sig på råvaror, särskilt aluminium, som han lyckades köpa billigt och sälja dyrt.

Enligt boken lär Oleg Deripaska faktiskt ha köpt pizza i Sundsvall en gång.

I den sönderfallande sovjetiska staten var korruptionen enorm och myndigheterna urusla, och fabriker behärskades ofta av lokala maffianätverk. Boken berättar hur en mäktigare mentor tog Oleg Deripaska under sina vingar, och tillsammans tog de över företag efter företag i en konstellation där också ledaren för en av de största maffiaorganisationerna ingick. Med mer eller mindre brutala metoder oskadliggjordes konkurrenter och motståndare.

Rätt allianser betydde allt, och lika avgörande som det var att stå på god fot med den organiserade brottsligheten var det att knyta band med den nationella säkerhetstjänsten, en viktig maktfaktor, och de ledande politikerna. Men med sitt växande företagsimperium blev Oleg Deripaska också alltmer internationell.

– Någonstans på 2000-talet insåg han att kontraktsmord inte var bra för affärerna. Det betyder i och för sig inte att de försvann, säger Knut Kainz Rognerud.

Däremot vidtog en målmedveten white-washing av det förflutna.

– Man ska veta att Oleg Deripaska aldrig har dömts för något och han har avfärdat alla anklagelser. Men det är påfallande ofta som utpressning och våld lett till att hans sfär har varit vinnarna. Man kan ställa frågor kring det, säger Knut Kaintz Rognerud.

– Hans förklaring har varit att pengarna till brottsligheten har varit skyddspengar; avtal som han varit tvungen att sluta för att inte själv råka illa ut. Men det finns gott om dokument kring hur vänskaplig han har varit med ledare för livsfarliga maffianätverk.

Boken tecknar också en nära relation till Vladimir Putin, som sitter fast i samma system och bygger sin makt på allianser och ömsesidigt gynnande. Oleg Deripaska själv förnekar nära koppling till Putin, men Knut Kainz Rogneruds material säger något annat.

– Det finns rentav uppgifter på att Deripaska förvaltar delar av Putins privata förmögenhet, säger han.

Oleg Deripaska och Vladimir Putin var på ett industrirelaterat möte i Vietnam 2017. 2018 kom de amerikanska sanktionerna mot Deripaska och andra ryska oligarker.

För Putin, menar han, är expansion av rysk industri ett medvetet sätt att göra Väst beroende av Ryssland. Inte minst inom säkerhetspolitiskt viktiga områden.

– Deripaska äger byggindustri i Österrike, som bygger vägar och järnvägar och det är mumma för Putin att få insyn i EU:s infrastruktur. Putin var aktiv vid Deripaskas köp av en fabrik i Montenegro, och när han köpte i Sundsvall var Putin absolut involverad. Sverige är säkerhetspolitiskt viktigt för Ryssland.

Aluminium finns överallt i samhället, inte minst i krigsindustrin, menar han. Deripaskas aluminium finns förmodligen på båda sidor i Ukrainakriget; definitivt på den ryska.

– På sociala medier balanserar Deripaska mellan antydningar att han är emot kriget, utan att direkt ta avstånd från Putin. Nu är han under sanktioner och han kan inte resa i Europa och ingen får ha med honom att göra. Men hans fabriker är inte under sanktioner och när kriget är slut vill han säkert tillbaka.

Kubal, företaget vars skorstenar är ett av Sundsvalls mest bekanta landmärken. Men ägandet är inte oproblematiskt, visar den nya boken "Sundsvallsoligarken".

Under hela tiden Knut Kainz Rognerud har arbetat med boken har han sökt Oleg Deripaska och hans talespersoner för en kommentar. Först när det närmade sig tryckning kom ett icke undertecknat brev, som publiceras i sin helhet i boken och vars innehåll är att allt är tomma anklagelser. Även om det säkert är skrivet av någon annan anar han Oleg Deripaska själv bakom vissa formuleringar.

Det är en kille man verkligen skulle vilja äta middag med.

Det har hänt att ryska journalister som granskat aluminiumindustrin har mördats. Knut Kainz Rognerud har fått ett förtäckt hot per telefon.

– Jag är inte rädd; man kan inte gå runt och vara det och det finns många i Ryssland som tar mycket större risker. När det skrivits andra böcker om oligarker är det vanligaste att de skickar advokater på förlagen. Men man ska inte vara naiv. Deripaska har en stark koppling till Ryssland och Putin, säger han.

Man ska inte heller vara naiv angående att en rysk oligark äger en betydelsefull industri i Sundsvall, tycker han. Det kan komma en dag då sanktioner verkligen drabbar, eller då det blir svårt att sälja aluminium från Deripaskas fabriker.

– Och det kan bli knepigt att Sundsvall sitter i knät på rysk krigsindustri. Vad händer om Trump vinner nästa års presidentval i USA och drar in stödet till Ukraina?

Knut Kainz Rogneruds bok "Sundsvallsoligarken" är en gedigen och fascinerande berättelse om en fattig rysk pojke som blev en av världens rikaste män. Och mitt i allt verkar oligarken också vara en intressant människa, tycker författaren.

Men vad är så fängslande med Oleg Deripaska att man ägnar honom så mycket arbete?

– Att han verkar vara en så intressant människa. Han är beläst, intelligent och begåvad; han har gjort sin industri mer miljövänlig och hans välgörenhetsstiftelse är den största i Ryssland och ger massor av pengar till sjukhus och sociala projekt.

– Det är säkert inte bara för att tvätta fasaden utan delvis ett äkta engagemang hos honom. Vad hade en sådan människa kunnat göra om han hade valt en annan väg? Det är en kille man verkligen skulle vilja äta middag med, säger Knut Kainz Rognerud.