"Skandinaviskt spiondrama: underrättelsechefen som kom under statlig övervakning

Hur Lars Findsen och Claus Hjort Frederiksen kom att ställas inför rätta för att ha avslöjat "statshemligheter" som varit offentliga i flera år

Lars Findsen satt i polisens förvar när han upptäckte att spioner från Danmarks inhemska underrättelsetjänst hade avlyssnat hans telefon och kopplat in hans hus med buggar.

Spionerna, fick han veta, hade tillbringat månader med att avlyssna hans dagliga liv hemma och spela in hundratals timmar av hans samtal i hans hem, inklusive med sina tre barn.

Det var den typ av påträngande övervakningsoperation som normalt är reserverad för en misstänkt terrorist eller fientlig utländsk agent. Findsen var ingendera; han var Danmarks högsta spionchef.

Findsen hade arbetat i decennier på högsta nivå inom underrättelsetjänsten. Han utsågs till chef för landets utrikes underrättelsetjänst 2015. Tidigare hade han drivit dess systerinrikesbyrå som, som han nu förstod, hade övervakat hans varje steg.

I häktet presenterades Findsen för rapporter från insatsen. "Det var det chockerande", sa han till Guardian, "att sitta och titta på ditt liv förvandlat till polisrapporter skrivna från övervakningsband."

I höst ska den 59-årige spionmästaren ställas inför rätta anklagad för att han avslöjat statshemligheter till journalister och nära släktingar, inklusive sin 84-åriga mor, i en serie samtal som verkar ha spelats in av den lilla lyssnaren enheter som var gömda i hans hem.

Åtalet mot en så hög underrättelsetjänsteman kan tyckas extraordinärt, men strax efter att förfarandet har inletts kommer en separat rättegång att öppnas där Findsens tidigare chef vid Danmarks försvarsministerium kommer att ställas inför liknande anklagelser.

Veteranministern Claus Hjort Frederiksen är en mäktig person i dansk politik som har haft flera höga regeringsposter. Som försvarsminister fram till 2019 övervakade han den underrättelsetjänst som drivs av Findsen.

Brottmålen har skakat Danmark, en skandal som har vänt spion mot spion och ställt in en av landets mest bevakade hemligheter i rampljuset – som båda männen nu anklagas för att ha förrått.

På spel står dock mer än två individers öde. Dramat har haft en djupt nedslående effekt på dansk media och gett upphov till en långsamt brinnande politisk kris om hur långt en annars liberal europeisk demokrati är beredd att gå för att kontrollera sina hemligheter.

En av landets främsta juridiska professorer frågade nyligen: ”Vad är det som händer? Hej, vi är i Danmark, en rättsstat. Inte Vitryssland."

I exklusiva intervjuer med Guardian har Findsen och Frederiksen för första gången pratat med internationella medier om hur de trasslade in sig i denna ofta förvirrande händelseserie.

Varken underrättelsechefen eller före detta minister har lagligen rätt att diskutera de specifika anklagelserna mot dem, och deras respektive rättegångar kommer att hållas i mycket ovanliga hemliga förfaranden.

Åklagare har anklagat dem för brott som motsvarar förräderi enligt en del av strafflagen som inte använts på mer än 40 år. Enligt den drakoniska lagen kan de som är skyldiga få fängelse i upp till 12 år.

Båda männen tror att de är oskyldiga. Findsen har beskrivit anklagelserna mot honom som "fullständigt vansinniga", medan Frederiksen tror att hans fall är politiskt motiverat och liknar det med en förvirrande "bluff". "För att förstå vad som händer med mig för tillfället", säger han, "tänk på Kafka".

Bara en av de bisarra aspekterna av båda fallen är att de onämnbara statshemligheter som männen påstås ha läckt nu är öppna hemligheter och allmänt kända för att relatera till ett långvarigt underrättelsesamarbete mellan Danmark och USA.

Den hemliga affären – den danska underrättelsetjänstens ”kronjuveler” – gömdes för allmänheten tills detaljer började dyka upp 2014, då dokument som läckt ut av Edward Snowden avslöjade hur europeiska länder som Danmark hjälper till att underlätta USA:s världsomspännande elektroniska övervakning.

Avslöjandena har kastat en lång skugga över skandalen som snärjt Findsen och Frederiksen. Omfattningen av västerländska underrättelsetjänsters bulkövervakningsprogram kan ha bleknat från de flesta minnen. I Danmark utspelar sig återverkningarna av Snowdens läckor än idag.

Spion blir whistleblower

På den vindpinade sydspetsen av Amager, ön omedelbart söder om Köpenhamn, finns ett kluster av trista grå byggnader omgivna av ett högt taggtrådsstängsel och vaksamma övervakningskameror. Platsen, känd som "Farmen", är hem för Danmarks utländska underrättelsetjänst, och det är där en av dess unga officerare satte historien i rörelse.

I juni 2014 publicerade den danska tidningen Dagbladet Information ett stycke baserat på Snowdens läckor som avslöjar ett hemligt avtal mellan underrättelsetjänsten, känd som DDIS, och USA:s nationella säkerhetsbyrå om att koppla av fiberoptiska kablar som transporterar internettrafik genom Danmark.

Artikeln gav den första glimten av en av landets mest känsliga hemligheter och verkar ha fångat uppmärksamheten hos underrättelseofficeren som arbetade som hackare i byråns cyberdivision.

Tidigare kollegor sa att han sågs som en stigande stjärna, även om han också var känd för att vara misstänksam mot byråns relation till NSA och hade oro för att USA olagligt samlade in danska medborgares data.

Underrättelseofficeren, som var i 30-årsåldern, hjälpte till att starta en intern utredning, kodnamnet Operation Dunhammer, om huruvida NSA missbrukade kabelavlyssningsavtalet. När dess resultat delades med högre chefer avfärdades hans farhågor som ogrundade och han beordrades att avbryta utredningen.

Istället för att släppa det tog spionen det extraordinära steget att börja spela in konversationer med kollegor i hemlighet. Samtal om NSA:s partnerskap med Danmarks mest seniora spionmästare, inklusive Lars Findsen, verkar ha varit bland dem som tillfångatogs under en period av flera år.

I dag är Findsen skarpt kritisk mot tjänstemannen och säger att det inte fanns någon grund för hans agerande. Han var, säger han, "ohängande och hade sin egen berättelse".

I slutet av 2019 hittade officerens oro sin väg till det oberoende tillsynsorganet som övervakar dansk underrättelsetjänst, som tog besittning av hans hemliga inspelningar – så många som 100 timmars ljud – såväl som den interna Dunhammer-rapporten. Bakom stängda dörrar hade spionen blivit meddelare.

En "historisk skandal"?

I augusti 2020 "bröt helvetet löst", minns en före detta underrättelsetjänsteman. Den oberoende vakthunden, ledd av en högre domare, avslöjade i ett kort uttalande att den hade erhållit en stor mängd material från en whistleblower och listade en rad uppflammande anklagelser om hur DDIS spiontjänst fungerade.

Bland sina fynd varnade organet att det fanns "risker i den centrala delen av DDIS:s underrättelseinsamlingskapacitet att otillåten underrättelseinformation har samlats in om danska medborgare". Uttalandet var inte explicit, men enligt tidigare tjänstemän var detta en hänvisning till data som samlats in under NSA:s kabelavlyssningsprogram.

Nedfallet var omedelbart. Findsen och flera kollegor på myndigheten fick tjänstledigt på obestämd tid. – Det var ingen trevlig situation, säger Findsen.

Media stämplade fynden som en "historisk skandal" och föreslog att spionerna arbetade utanför lagen och i praktiken agerade som en "stat i en stat". Som det stod på en förstasida: "Spionchefer anklagade för olaglig övervakning".

Som svar på bevakningen försvarade Frederiksen, som hade lämnat försvarsministeriet ett år tidigare, Findsen och de andra tjänstemännen. "Det här är vad som utlöste min inblandning i det här fallet", säger Frederiksen. "Jag kände dem som lojala medarbetare, hängivna och ärliga människor, som orättvist stämplades för att ha gjort något fel."

I september 2020 kritiserade Frederiksen offentligt beslutet att publicera vakthundens resultat och, avgörande, när han försvarade DDIS-anställda verkade han ge den första protokollförda bekräftelsen på existensen av kabelavlyssningsavtalet med USA som skymtas i Snowden läcker.

Frederiksen erkände arrangemanget igen i efterföljande intervjuer och gick vidare i ett annat medieframträdande i december 2021. "Jag ska vara försiktig med vad jag kan säga, annars riskerar jag ett fängelsestraff", sa han i direktsänd TV innan han anmärkte att Danmark har "stor nytta av att vara allierad med NSA".

Strax före intervjun hade en av regeringen utsedd panel av domare förkastat den oberoende vakthundens resultat, och till synes dragit en gräns under kontroversen.

Bakom kulisserna hade det skett en anmärkningsvärd twist. Personer nära Findsen kunde plötsligt inte få kontakt med honom. Det var som om han hade försvunnit.

hoppa över tidigare nyhetsbrevskampanjer

Registrera dig till This is Europe

Gratis nyhetsbrev varje vecka

De mest angelägna berättelserna och debatterna för européer – från identitet till ekonomi till miljö

Sekretessmeddelande: Nyhetsbrev kan innehålla information om välgörenhetsorganisationer, onlineannonser och innehåll som finansieras av externa parter. För mer information se vår integritetspolicy . Vi använder Google reCaptcha för att skydda vår webbplats och Googles sekretesspolicy och användarvillkor gäller.

efter nyhetsbrevskampanj

Vad endast ett fåtal i Danmark visste var att en grupp beväpnade officerare dagar tidigare hade stoppat spionchefen på Köpenhamns flygplats och innan någon kunde märka honom tyst arresterat.

"Mikrofoner fanns överallt"

När han pratar med Guardian när han förbereder sig för rättegång, verkar Findsen avslappnad, även om det utan tvekan finns en tyst ilska när han beskriver händelserna under de senaste tre åren.

Frisläppt från fängelset i februari 2022 efter 70 dagar i häkte, är Findsen tekniskt sett fortfarande chef för spionbyrån DDIS, om än avstängd och med två tredjedelars lön. Han säger att han inte kan vara säker på att han inte fortfarande är under övervakning.

Att plötsligt hamna i fängelse, säger han, var konstigt. "Det fanns inga andra spionchefer", skämtar han. Han säger att han etablerat goda relationer med de andra fångarna. "De var mycket yngre än mig. De var där för saker som droger, vapenhandel och kidnappning, så det var en annan miljö för mig.”

Findsens nära band till hemtjänsten, som han tidigare drev efter 9/11, ökade känslan av svek när han förstod att kollegor hade godkänt en övervakningsoperation mot honom, som han tror varade i mer än ett år.

"Mikrofonerna fanns överallt", säger han, inte bara i sitt kök och vardagsrum, utan i sin bil och fritidshus.

I häktet visades han att övervakningsrapporterna användes som bevis mot honom. Hans dagliga familjeliv beskrevs i den typ av dokument han hade tillbringat en karriär inom underrättelseläsning. "Jag pratade med mina barn när de kom tillbaka från skolan och sånt."

Kanske ovanligt för en spionchef hade Findsen utvecklat relationer med journalister, som han tros ha förlitat sig på för att motverka negativa berättelser om DDIS som en gång skickades hem 2020 efter vakthundens fördömande uttalande.

Åklagare hävdar att Findsen delat statshemligheter med två reportrar, samt nära släktingar, sin flickvän och en gammal vän. Mycket om fallet är fortfarande höljt i hemlighet men danska journalister rapporterade förra året att åklagare hävdar Findsens samtal relaterade till NSA:s kabelavlyssningspartnerskap.

I april 2021 ska han till exempel ha pratat med sin 84-åriga mamma om den meddelare som slog larm om affären. Många av samtalen, påstås det, riskerade att orsaka "betydande skada" på Danmarks "säkerhet och relationer med främmande makter". Findsen kan inte diskutera de specifika anklagelserna, men beskriver dem som "galna och löjliga".

När det gäller whistleblower förblir han en svårfångad huvudperson i hjärtat av affären. Nu i 40-årsåldern har han aldrig uttalat sig offentligt. Han jobbar inte längre på DDIS och verkar leva ett lugnt liv på landsbygden och driver ett litet cybersäkerhetsföretag. Han svarade inte på Guardians begäran om kommentarer.

Statshemligheter i det offentliga området

I december 2021, en vecka efter att Frederiksen, den tidigare ministern, nämnde NSA:s kabelavlyssningsaffär på tv, dök poliser upp i hans hem. När de stod utanför fiskarstugan med halmtak, informerade poliserna 76-åringen om att han hade anklagats för förräderi.

Anklagelserna har väckts enligt en del av strafflagen som senast användes mot en östtysk Stasi-agent 1979. Det är samma lag som används i Findsens fall men Frederiksen anklagas för att ha avslöjat hemligstämplade uppgifter i mediaframträdanden snarare än privat . Han förnekar att han avslöjade statshemligheter i intervjuerna, eftersom informationen han delade – som han inte längre kan upprepa – hade varit allmän egendom sedan Snowden-berättelsen 2014.

Edward Snowden

Dokument som läckt ut av Edward Snowden avslöjade hur europeiska länder som Danmark hjälper till att underlätta USA:s världsomspännande elektroniska övervakning. Illustration: Joseph Pierce/The Guardian

"Den nuvarande regeringen är av åsikten att en hemlighet är en hemlighet", säger Frederiksen. "Det kan ha beskrivits i tidningarna, men de säger fortfarande att det är en hemlighet." I rätten väntas rättegången vända sig till om en öppen hemlighet fortfarande kan vara en statshemlighet.

Paradoxen i båda fallen är att Findsen och Frederiksen, enligt folk som känner dem, är fasta troende på DDIS:s amerikanska partnerskap och stolta över dess speciella relation med NSA. De är inte själva whistleblowers.

Åklagaren yrkar ändå på fängelsestraff för båda männen. Frederiksen tror att domstolarna i slutändan kommer att ha svårt att skicka någon i mitten av 70-talet i fängelse och säger att han kommer att "kämpa till det bittra slutet". Påfrestningen på honom är tydlig.

Efter att ha gått i pension som riksdagsledamot förra året efter 22 år i frontlinjepolitik, ägnas hans tid åt att prata med försvarsadvokater samt att besöka sin fru varje dag på ett vårdhem. Hon har Alzheimers och förstår inte den juridiska faran som hennes man står inför.

"Jag trodde att min pension skulle innebära lugna perioder där min fru och jag kunde ha rest", sa han. "Men allt gick bara fel och jag blev anklagad för allvarliga brott."

En känsla av misstro

Den tidigare ministern anser att Danmarks mitten-vänsterpremiärminister, Mette Frederiksen, i slutändan måste ha godkänt åtalen.

"Jag är helt övertygad om att det här är ett politiskt fall", säger han. "Det är ett beslut som måste fattas på en mycket hög nivå."

Tidigare tjänstemän var överens om att beslutet att driva ärendena och spionera på en underrättelsechef sannolikt har undertecknats av en säkerhetskommitté ledd av premiärministern. De pekar också på det faktum att åtal enligt den sällan använda paragrafen i strafflagen kräver godkännande av en högre minister.

Danmarks justitieminister Peter Hummelgaard sa i ett uttalande: "Jag skulle vilja betona att varken premiärministern, jag själv, den tidigare justitieministern eller någon annan minister i regeringen har godkänt utredningsåtgärder som vidtagits i målen mot Frederiksen och Findsen .”

I Köpenhamn, bland de tjänstemän, före detta spioner och journalister som talade med The Guardian för den här artikeln, finns det en känsla av misstro över vad som har hänt.

– Jag trodde aldrig i mina vildaste drömmar att något liknande var möjligt i Danmark, säger Hans Davidsen-Nielsen, reporter på Politiken.

Veteranen som säkerhetsreporter är en av de journalister som åklagare hävdar fått hemligstämplade uppgifter från Findsen. Han kan komma att kallas som vittne i rättegången i höst, och säger att han kommer att vägra att vittna och hellre riskera straff än att diskutera sina källor.

Strax efter Findsens gripande 2021 kallade polisen flera andra journalister som vittnen som en del av en bredare läckageutredning. Ungefär samtidigt höll underrättelseorganen möten med de främsta nyhetsutgivarna och varnade dem för att journalister också kunde åtalas för att ha avslöjat hemligstämplad information.

"Ärendet har haft en enorm inverkan på den fria pressen i Danmark", enligt Davidsen-Nielsen. "Officiella källor har nu till stor del försvunnit eftersom de inte vågar prata med oss."

Frederiksen tror att de kommande brottmålen är en del av ett bredare tillslag mot läckor från tjänstemän. "Tanken är att skrämma tjänstemän inom underrättelsetjänsten men också i de centrala ministerierna i Köpenhamn." Regeringen, säger han, försöker varna dem: "Du borde se vad som händer när du pratar med journalister."