..det är väl ändå de äldre som ska föregå med det goda exemplet..

..för visst är produkten av en livsform nya versioner av sig själv..

..och det goda livet bör vara det liv som ger de nya versionerna de bästa förutsättningarna för fortsatt produktion..

..av nytt liv..

"Farmor och farfar betydde så mycket för mig. Hemgjorda kåldolmar, tunt skivad potatis på vitt bröd, men också tickande klockor, manglade handdukar och hård, sprucken tvål. Trygghet. Ibland en aning långtråkigt. Tid efter skolan, sjukdagar eller evighetslånga sommarlov på torpet i Kungsbacka. Där stod de som två trygga furor genom barndomen. Till hands för mig, min bror och inte minst mina föräldrar. Du får stanna hur länge du vill! Kommer du till oss på påsklovet? Har du med matteboken? En sådan ynnest att få ha haft er.

Och nu, när jag har egna små undrar jag vart ni tog vägen. Jag får en kil av nostalgi i bröstet. Saknad förstås, men också en bitter smak av frustration. Naivt har jag nog trott att mor- och farföräldraskapet av den typen nästan är som ett biologiskt utvecklingssteg snarare än en sociokulturell produkt. En fas i livet som kan beträdas när de egna barnen nått fertil ålder. Celldelningen börjar pyra och ut sticker en hjälpande hand.

Men det jag ser närmast uppåt i släktledet är en ny generation som har andra prioriteringar. Innan tog de äldre ett fast tag om barnens lilla ryggsäck, nu tar de i stället ett fast grepp om golfklubban. De har inte tid för läxhjälp för att de ska till Maldiverna, och barnbarnspassning är ljuvlig så länge det går att göra till en kalenderpost som går mellan yogapasset och restaurangbesöket.

De vill inte heller träffas när barnet har haft hosta i två veckor; de vill inte riskera att bli sjuka inför golfresan. Individualismen flyter i ådrorna. Det goda livet sätts först. Det finns sociala medier att uppdatera och en bucket-list att checka av.

Av en pigg 50-talist fick jag frågan om varför vi i min generation så ofta går ned i arbetstid: ”På min tid var man aldrig deltidsarbetande! Eller utbränd för delen”. Nej, ni glömmer kanske att ni hade en annan hjälp. Att ni kunde jobba och leva var inte bara en produkt av dagisreform, utan en dagisreform i synergi med den äldre generationens naturliga omsorg. Era barn lyftes högt, ömt och i tid och otid av en familjefunktion som funnits i generationer på följd.

"Leila”"