"Huovinen är säker på att konflikten kommer att pågå i flera år. När den tar slut kommer västs relation till Ryssland att ha förändrats radikalt.

– Den kommer inte att vara förlåtande, snarare kommer vi att vara tvungna att hantera Ryssland som man hanterade Nazityskland 1945. Det blir också en lång förlåtandeprocess som kanske tar tio år."

"Efter 1,5 år av strider har Rysslands storskaliga invasion av Ukraina utvecklats till ett utnötningskrig som krävt tiotusentals dödsoffer.

Här summerar tre militära experter kriget, vad som är mest överraskande – och siar om framtiden.

– Vi kommer att vara tvungna att hantera Ryssland som man hanterade Nazityskland 1945, säger överstelöjtnant Johan Huovinen.

När Ryssland samlade sina styrkor vid ukrainska gränsen månaderna före den storskaliga invasionen den 24 februari 2022 förstod Huovinen att något var på gång. Men han missbedömde storleken.

– Jag trodde mer på ett utbrott från Donbass, att de skulle ta landkorridoren till Krim – inte att det skulle ta så många riktningar med målsättningen att ta så stor del av Ukraina, säger han.

I mars förra året reste han till Polen för att bistå Sveriges ambassad i Ukraina, som hade evakuerat sin personal dit från Kiev.

– Då kände man att kriget kom väldigt nära. Miljoner människor kommer att drabbas.

Sedan årsskiftet kommenterar han kriget i medier – något som har både för- och nackdelar.

– Man ska för guds skull inte läsa Twitter. En del säger att man är ryssälskare, eller så är man nazist eller idiot. Det finns också en massa människor som kommer fram och vill argumentera och säger att man har fel.

Även Joakim Paasikivi bidrar med sin kunskap i medier. Inledningsvis trodde han att det skulle bli ett kortvarigt krig.

– Det bästa Ukraina kunde göra var att förlora så långsamt så att man fick en bra position vid förhandlingsbordet, trodde jag. Det visade sig vara fel, glädjande nog, säger han.

Han var dock förberedd på eskaleringen.

– Saker som man intellektuellt kan förhålla sig till landar ändå på ett annat sätt när det väl händer. Det var inte längre en teoretisk möjlighet, utan det var på riktigt.

Hittills har det mest överraskande varit att den ukrainska militären lyckades stoppa ryssarna från att inta Kiev och rycka fram västerut längs kusten mot Odessa. Även den framgångsrika motoffensiven för ett år sedan, då ukrainarna återtog Charkiv och Cherson, var oväntad, tycker Johan Huovinen.

Fakta.Johan Huovinen

Huovinen, 55 år, är lärare i militärstrategi på Försvarshögskolan och har fokuserat på Ryssland och Ukraina i 15 år.

2007–2009 studerade han vid ryska generalstabsakademin i Moskva och var därefter Sveriges arméattaché i Moskva och Minsk.

Han har även varit EU:s militära rådgivare i Ukraina och placerad i Wien som rådgivare till Sveriges ständiga hemliga delegation till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

Joakim Paasikivi framhåller att Ryssland inte lyckades nå luftherravälde.

– Det minskade avsevärt möjligheterna för en rysk framgång, säger han.

Före detta överstelöjtnant Jörgen Elfving lyfter fram drönar- och robotattackerna djupt in på ryskkontrollerat område som särskilt överraskande. Det handlar bland annat om den uppmärksammade attacken mot flygbasen i Pskov i närheten av Estland och flera attacker mot Moskva.

– De här attackerna har startats från ryskt territorium, vilket innebär att det finns en ukrainsk styrka på ryskt territorium som dessutom har tillgång till drönare. Det är varken ett riskfritt eller lättutfört uppdrag, säger Jörgen Elfving.

Motoffensiven som inleddes i början av sommaren har däremot gått trögt. Ukrainarna trycker på i riktning mot Robotyne, Verbove och Tokmak i söder, men Huovinen tror inte att de kommer att nå hela vägen innan vintern kommer. Då har ukrainska militären två alternativ:

– De kan fortsätta med infanteristrid och rycka fram till fots. Eller så väljer de att övergå till försvar och väntar tills marken har frusit, då de övergår till en vinteroffensiv i två månader innan det blir en paus igen någonstans i mars. Sedan får de påbörja en våroffensiv i slutet av april när marken har torkat upp.

Fakta.Jörgen Elfving

Elfving, 72 år, är försvarsanalytiker och före detta överstelöjtnant. Har tidigare bland annat arbetat som chef för Försvarets underrättelseskola och vid militärens underrättelsetjänst, Must.

En sak kan man vara säker på – kriget kommer att fortsätta även nästa år, menar Huovinen. Den bilden delas även av Jörgen Elfving.

– De allra mest optimistiska ryssarna har pratat om ett slut våren 2024. Då krävs antingen att Ukraina har återtagit alla ockuperade områden eller att Ryssland lyckats avmilitarisera Ukraina och förvandla landet till en neutral stat. I dag har ingen av sidorna det som krävs för att lyckas på kort sikt.

Samtidigt är det Ukraina som har momentum i striderna just nu, säger Elfving.

– De två stora frågorna är hur länge Ukraina orkar trycka på och hur det egentligen ser ut på den ryska sidan. Ryssland visar tecken på desperation, bland annat genom att sätta in nyskapade förband som förmodligen varken är fullt bemannade eller fullt utrustade.

Joakim Paasikivi ser en möjlig ljusning.

– Ett ukrainskt genombrott är inte omöjligt. Antingen i år eller i vår, om man lyckas hålla ryssarna under tryck fram till dess.

Det är tydligt att varken Ryssland eller Ukraina har uppnått sina militära och politiska mål. Samtidigt finns inget intresse av att börja förhandla. Största problemet för båda sidor är att de saknar utrustning och ammunition, vilket har gjort krigföringen mindre intensiv.

– Om det fortsätter så här finns det en överhängande risk för att det övergår till ett utdraget, lågintensivt krig. I slutändan gynnas den ryska sidan eftersom deras krigsindustri kan producera utrustning i högre takt än Ukrainas, säger Johan Huovinen.

De amerikanska raketartillerisystemen Himars och MRLS har spelat en avgörande roll för Ukraina, enligt Joakim Paasikivi. Liksom dess tyska motsvarighet Mars.

– De gör att Ukraina kan slå mot ett större djup, upp till sju mil. Det förändrade läget förra hösten och bäddade för den kommande ukrainska offensiven.

Fakta.Joakim Paasikivi

Paasikivi, 63, är lärare i militärstrategi på Försvarshögskolan. Han har tidigare varit lärare på Baltic Defence College i Estland och chef för en underrättelse- och säkerhetsgrupp vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten i Sverige. I dag är han förutom lärare även överstelöjtnant.

Med tiden har väst skickat allt tyngre vapen till Ukraina. Under försommaren levereras de första amerikansktillverkade stridsflygen, enligt planen.

– Fronten påverkas inte direkt. Däremot förändras hotbilden mot Ryssland. Moskva kommer att behöva ta hänsyn till det.

Samtidigt finns en överhängande risk för att stödet från väst kan komma att trappas ned. USA är den största givaren, men i kongressen jäser missnöjet bland republikanska politiker. Nästa år är det presidentval och det är inte alls säkert att demokraten Joe Biden blir omvald.

Europa har i sin tur svårt att få i gång produktionen av krigsmateriel i den takt som skulle behövas.

– Man skulle kanske behöva växla upp två växlar till.

Om opinionen om vapen till Ukraina svänger i väst kan det i förlängningen kunna leda till att västländerna sätter press på Zelenskyjs regering att söka förhandlingar med Kreml.

– Ett annat scenario är att konflikten fortsätter och att parterna nöter ned varandra till den grad där båda sidor känner sig tvungna att sätta sig vid förhandlingsbordet, säger Jörgen Elfving.

Huovinen är säker på att konflikten kommer att pågå i flera år. När den tar slut kommer västs relation till Ryssland att ha förändrats radikalt.

– Den kommer inte att vara förlåtande, snarare kommer vi att vara tvungna att hantera Ryssland som man hanterade Nazityskland 1945. Det blir också en lång förlåtandeprocess som kanske tar tio år.