Nu dras saker och ting till sin spets...

"Hon är polismyndighetens grand old lady och har varnat för ungdomar som dras in i kriminalitet i flera decennier.
– Vi har ett naivt samhälle och en naiv lagstiftning, säger polismästare Carin Götblad.
Nu efterlyser hon en ny folkrörelse som tar upp kampen mot brottsligheten – så som nykterhetsrörelsen satte ner foten mot superiet.
Polismästare Carin Götblad sitter i ett grått konferensrum i polishuset i Stockholm och tummar på en 13 år gammal utredning, hennes marsvin har tagit en tugga i ena hörnet. 2008 var hon länspolismästare i Stockholm och fick i uppdrag av den dåvarande Alliansregeringen att ta fram skarpa förslag att motverka nyrekrytering och underlätta avhopp från kriminella gäng. Det hade blivit vanligare att skolor brändes ned, att poliser möttes av stenkastning och vågor av ungdomsrån spred rädsla bland unga.
– Jag såg hur många unga killar i förorterna flöt omkring. De hade inte klarat skolan, inte börjat gymnasiet, de hade inget jobb, ingen yrkesträning eller vettig fritid. Jag var inte den första som insåg att här måste vi göra något, vi måste stämma i bäcken, säger Carin Götblad som jobbar vid polisens Nationella operativa avdelning.
Redan år 2005 hade Rikskriminalpolisen varnat för gäng i storstädernas förorter med ”väldigt unga medlemmar”. Och 2008 konstaterade regeringens experter att ”den grova organiserade brottsligheten utgör ett hot mot rikets säkerhet”.
”Vi har unga i nedre tonåren som mördar andra tonåringar. Det kan vara en barndomskompis som luras i en fälla. Det är så djupt empatistört och fruktansvärt”, säger polismästare Carin Götblad.
Carin Götblad fick drygt ett år på sig att ta fram en sorts manual för att förhindra att unga drogs in i kriminella gäng. Hon och medarbetarna plöjde internationell forskning, hämtade erfarenheter från andra länder och gjorde otaliga intervjuer. Sedan lade de fram en rad förslag (se faktaruta), som i mångt och mycket är ett eko av vad som diskuteras i dag: lättnader i socialtjänstsekretessen, lokala poliskontor, tidiga insatser för unga i riskzonen och stöd till föräldrar, bland annat.
– Hade man genomfört dem hade vi inte behövt vara i den situationen vi är i dag, det är jag övertygad om, säger hon.
När utredningen var klar åkte Carin Götblad och den dåvarande justitieministern Beatrice Ask (M) på turné. De träffade lokalpoliser, lokalpolitiker och socialtjänst runt om i landet. Några förslag blev verklighet, som de sociala insatsgrupper som i dag finns i omkring hälften av landets kommuner. Andra insatser blev kortvariga. De 27 lokala poliskontor som hon öppnat i Stockholm lades ner bara något år efter att hon slutat som länspolismästare. En hel del förslag lades i malpåse direkt – för att sedan utredas på nytt.
– Vi slår nog rekord i Sverige genom att utreda samma sak om och om igen, och kommer fram till ungefär samma saker. De här 13 år gamla förslagen är fortfarande aktuella.
– Men den som är tidig med saker blir ju inte alltid lyssnad på. Politiken och samhället reagerar oftast först när problemen är så jättestora att de inte längre går att bortse från.
Polismästare Carin Götblad ägnade ett drygt år att ta fram skarpa förslag för att motverka nyrekrytering och underlätta avhopp från kriminella gäng. ”De här 13 år gamla förslagen för fortfarande aktuella”, säger hon.
Den pågående våldsspiralen har fått många att fråga sig hur Sverige hamnade här, i en situation där gängen rekryterar barnsoldater och mammor till gängmedlemmar skjuts ihjäl som hämnd. Såg vi det inte komma?
– Vi såg det komma. Men det var inte så grovt då. Men man lyssnade inte. Vi behöver starka myndigheter och handlingskraftiga politiker när det gäller att ta till sig vad forskning och erfarenhet säger. Det gäller i hela samhället, säger hon och fortsätter:
– Vi har stora grupper som lever i samhällets utkanter. Men de som har det bra har ofta inte märkt av det. Det är först när det blir så påtagligt och inte går att bortse ifrån som man reagerar. Vi har ett naivt samhälle och en naiv lagstiftning. Det har gjorts alldeles för lite av tidigare regeringar. Nu är väldigt mycket på gång och det är tacksamt.
”När polisen kopplas in är problemen oftast så stora att det är svårt att vända utvecklingen”, säger polismästare Carin Götblad.
Carin Götblad har en bakgrund som förskollärare och fritidsledare innan hon utbildade sig till jurist och polischef. Hon har haft samma käpphäst i många år: sätt in åtgärder tidigt – till rätt barn.
– Det är inte vilken tonåring som helst som mördar. De barnen har ofta utmärkt sig redan i förskolan. Vi vet vilka riskfaktorerna är, säger hon och räknar upp sånt som våld i hemmet, dålig självkontroll, narkotikamissbruk, trångboddhet och kriminella familjemedlemmar.
Och hon vänder sig emot att man ofta ”smetar” förebyggande insatser över alla.
– Vi är jättedåliga på att rikta dem till de som behöver dem mest, trots att vi vet vilka riskgrupperna är. När polisen kopplas in är problemen oftast så stora att det är svårt att vända utvecklingen.
Carin Götblad tror att det beror en stark rädsla att peka ut enskilda individer och grupper.
– Vi vill gärna tassa runt problemen. Men så löser man dem inte. Det är inte snällt att inte reagera.
Carin Götblad vill se en ny folkrörelse mot brott och för inkludering.
Sedan Carin Götblad lämnade över sin utredning har Sverige styrts av både blåa och röda regeringar, och tre rikspolischefer har avlöst varandra i polishuset. Samtidigt har våldet eskalerat. Nu krävs både de förebyggande åtgärder hon föreslog då – men också betydligt mer långtgående insatser.
– Vi måste låsa in de här barnen som är mördare, de är livsfarliga. Det behövdes inte för 13 år sedan. Då hade vi inte tonårsmördare på det här sättet. Men om vi ska få stopp måste vi framför allt ha en socialtjänst men även fler poliser som lämnar sina kontor och jobbar lokalt, dygnet runt och möter människor där de är, säger hon.
Hur ser du på framtiden, om du blickar 15 år framåt?
– Alltså vi har jättestora problem. Det är en hisnande känsla att se allting som vi måste arbeta med. Men jag är ändå optimistisk. Det går. Men alla måste engagera sig. Jag får mejl varenda dag, från pensionerade lärare och andra som har idéer.
Det har väckt tanken på en ny folkrörelse – mot brott och för inkludering. Förebilden är nykterhetsrörelsen och det hundraåriga arbetet för jämställdhet som kommit underifrån, när människor själva har känt att ”nu får det vara nog”.
– Alla kan göra något, till exempel vara en kontaktperson för en vilsen ungdom. Jag hoppas att folk ska stänga av tv:n och gå ut och ta tag i saker. Vi kan inte ha ett samhälle där så stora grupper lever bredvid. Då gäller det att inkludera alla, men också att ställa krav och inte se mellan fingrarna när det gäller demokratiska normer, säger hon.
Fakta.Utredning om hur kriminella gäng kan motverkas
Carin Götblad fick år 2008 i uppdrag av den dåvarande Alliansregeringen att utreda ur kriminella gäng kan motverkas. Utredningen, med titeln
”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp”, lämnades över till den dåvarande justitieministern Beatrice Ask (M) år 2010. Sekreterare var professor i kriminologi Peter Lindström och domaren Daniel Thorsell.
I utredningen lade Carin Götblad fram en rad skarpa förslag. Här i urval:
* Inrätta sociala insatsgrupper där skola, socialtjänst och polis samverkar på individnivå.
* Öppna lokala poliskontor i områden med ett särkilt behov av polisiär närvaro.
* Projekt pojke – en riktad satsning för tonårspojkar och unga män i utsatta områden. Det handlade om yrkesträning, arbete, fritidssysselsättning i syfte att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller.
* Lättnader i socialtjänstsekretessen.
* Gör det lättare att tillfälligt omhänderta unga när det finns risk att de dras in i kriminalitet.
* Inrätta ett forskningsprogram om åtgärder mot kriminella grupperingar.
* Inrätta en föräldratelefon hos polisen."

Det finns en tystnadskultur inom den svenska polisen. Ju sämre organisationen presterar desto mer angelägna blir dess högsta chefer att de som jobbar där skall hålla käften och rätta in sig ledet.
Den polis som ger uttryck för kritiska synpunkter är ”död”. Det var det budskap som polischefen Lena Tysk framförde till en underställd kvinnlig kollega, Agneta Kumlin, som i media förklarat att den verksamhet hon ledde befann sig i en allvarlig kris beroende på att hon saknade de resurser som krävdes för att hon skulle få den att fungera. Den senaste stora ”nationella polisreformen” hade tagit dem ifrån henne.
Agneta Kumlin är chef för ett lokalpolisområde i norra Västmanland. Bra polis, bra chef, bra människa. Den där typen som bryr sig. Om detta hade hon under hösten uttalat sig i samband med en tidningsintervju och så fort hon träffade sin närmaste chef Lena Tysk på en personalkonferens fick hon veta att om hon använde sin grundlagsskyddade meddelarfrihet på det viset så var hon ”död”.
I slutet på april åtalades Tysk för ofredande vid tingsrätten i Västerås för något som egentligen handlade om ett olaga hot och ett grundlagsbrott. Åtalet mot Tysk var svajigt, hennes försvarare desto bättre och själv hade hon givetvis inget minne av att hon hade hotat att ”döda” Kumlin. Möjligen hade hon sagt att Kumlin var ”körd” eller ”rökt” om hon fortsatte att prata med media och vad de som skrev grundlagen nu tyckte om den åsikten lär vi aldrig få veta eftersom JK lät saken bero. Utgången vid tingsrätten därmed given. Tysk friades, rättens ordförande gav henne en knäpp på näsan, för hennes grundlagssyn och olämpliga beteende som polischef, men mer än så blev det inte.
Allra minst hände det något med Lena Tysks högsta chef Carin Götblad, chef för hela polisregionen, trots att det var alldeles uppenbart att Tysk hade framfört sitt budskap till Kumlin på uppdrag av Götblad.
Götblad höll sig undan, hänvisade till den pågående polisutredningen och såg till att de mejl och samtal om saken som hon och Tysk hade haft hölls undan från media. Hon gjorde precis det som sådana som hon alltid har gjort.
Vad hände sedan då? Ja, nu går livet vidare enligt den numera vedertagna svenska modellen sedan regeringen utnämnde Dan Eliasson till självaste Tuppen på den nationella polisiära gödselstacken. Lena Tysk har fått nytt jobb. Hon sitter i rummet bredvid Carin Götblad som ju nära förtrogna alltid har haft för sed. Agneta Kumlin har valt att sluta vid polisen. Hon står inte längre ut med sitt jobb.
Vi medborgare får däremot härda ut med Eliasson, Götblad, Tysk och alla deras gelikar till dess att de fäller regeringen i nästa val beroende på att de försatt den svenska polisen i den djupaste krisen i dess historia. Och ett stort politiskt grattis till Stefan Löfven, Morgan Johansson och Anders Ygeman.
EN GÖTBLADARE-SPANING
• Polissvenskan har på senare tid berikats med ett nytt ord. En så kallad Götbladare. När man gör en Götbladare använder man polisens resurser för att marknadsföra sig själv och sina stolliga organisationsförslag på bekostnad av kärnverksamheten och personalen. Carin Götblad är heller inte den första som gått till eftervärlden på det viset. Exemplen är åtskilliga, som värst historiska och namnen på dem kan vi lämna därhän.
RÅTT-OCH-MARSVINS-SPANING
• Inom polisen är Carin Götblad annars mest känd för sin stora kärlek till råttor, medan Lena Tysk lär ha gjort sig bemärkt som en internationellt framstående marsvinsdomare, men hur nu detta kom att bli en så avgörande grund för rekryteringen till det högsta ledarskapet inom organisationen är fortfarande oklart. Själv tror jag att det är så enkelt som att polisen sällan får de chefer som verksamheten kräver och personalen förtjänar. Medan cheferna söker sig till sina likar och de hårt prövade medborgarna får stå för deras nota.
DAN ELIASSON-SPANING
• När Rakhmat Akilov tog livet av fem människor genom terroristdådet på Drottninggatan den sjunde april grep rikspolischefen Dan Eliasson tillfället att framträda inför svenska folket för att ta åt sig äran av själva gripandet. Inte nog med det. Eliasson var iförd polisuniform, han stödde på armbågarna och spände ögonen i tv-tittarna på det mest förtroendeinjagande sätt medan han förklarade att den här utredningen skulle kräva mycket stora resurser under mycket lång tid och givetvis under hans ledning. I en saklig mening var det rena tramset. Tillika en Götbladare värd namnet. Egennyttan och cynismen lämnade därhän.