"IUSA har unga progressiva vänstersnubbar som ”sett igenom systemet” och äldre Trumpanhängare en viktig tanke gemensam: de ser ekonomi som ett nollsummespel. I deras föreställningsvärld måste någons materiella framgång ha tillkommit på andras bekostnad.

Denna tanke, aktualiserad av en studie vid Harvarduniversitetet om rötterna till USA:s politiska polarisering, är dessvärre både felaktig och skadlig.

Kapitalismen bygger, liksom fria samhällen i stort, på frivilliga överenskommelser mellan människor. Alla inblandade anser sig vanligen tjäna på att ha med varandra att göra. Varken vänskap eller välstånd byggs genom att den ena parten förlorar vad den andre vinner, utan tvärtom på att summan blir större än delarna.

Miljardärernas rikedom kom inte från andra människors fattigdom utan i själva verket från deras växande välstånd och konsumtion.

Att dagens ekonomiska välstånd omöjligt kunnat tillkomma på någon annans bekostnad borde vara uppenbart. När Kina började tillåta inslag av marknadsekonomi i början av 1980-talet var 88 procent av befolkningen extremt fattig. Drygt tre decennier senare hade andelen sjunkit till under en procent. Landet hade samtidigt gått från noll till 64 dollarmiljardärer. Miljardärernas rikedom kom inte från andra människors fattigdom utan i själva verket från deras växande välstånd och konsumtion.

Även kapitalismens kritiker instämmer. ”Kapitalismen är inget nollsummespel där endast den kan vinna som förtrycker och exploaterar andra. Alla blir rikare ju rikare varje enskild är; man växer tillsammans”, medger ekonomijournalisten Ulrike Herrmann i den nyöversatta boken ”Kapitalismens slut” (Fri Tanke).

Ju bättre vi blir på att hitta och ta vara på kapitalismens möjligheter att berika varandra, desto mer framgångsrikt blir vårt samhälle och desto bättre mår vi. Ett samband som sociologen Rainer Zitelmann visar i boken ”Förebilder och syndabockar” (Svensk Tidskrift, 2021). Men det omvända gäller också: Människor som tror på nollsummetänkandet är i genomsnitt sämre på att nå sina ambitioner och skattar sig som mindre lyckliga.

Samma motsättning existerar på samhällsnivå. Den nu aktuella Harvardstudien visar att den som växer upp i tuffa ekonomiska tider i högre grad tror att ekonomin är ett nollsummespel. Denna föreställning tenderar enligt kolumnisten John Burn-Murdoch i Financial Times (22/9) att i sin tur framkalla både personliga beteenden och röstande som får ekonomin att stagnera.

Detta är en ond cirkel som världen nu ser ut att ha fastnat i. Ett av många områden där vänster och höger alltmer blivit identitetspolitiska varianter av samma ekonomiska vanföreställningar."